| 192 | Kristi förmaning. | Lukas' Evangelium. | Kap. 12. |
som icke föråldras, en skatt, som icke minskas, i himmelen, dit tjuf icke når, och der mal icke förderfwar; Matt. 6: 19 f. Luk. 16: 9. Ap. G. 2: 45. 1 Tim. 6: 9, 11 f.
Se Matt. 6: 20, 21. Här wisar wår Frälsare, huru de trogna, som i honom ega den högsta himmelska rikedomen, äfwen kunna förwandla jordiska egodelar till en oförgänglig skatt, då de anwända dem till hans ära och till fattiga bröders bästa. Penningpungar, som icke föråldras, äro deras werk i kärleken, som en gång kallas Jesu bröder, Matt. 25: 40, och hwarje tillsatte att befrämja Kristi rike. Om följandet och om detta slags försakelse, se Luk. 19: 1, 10.
34 ty der eder skatt är, der är ock edert hjerta.
Se Matt. 6: 21.
35 Edra länder ware omgjordade och edra ljus brinnande. Ef. 6: 14. 1 Petr. 1: 13.
36 Och waren I like menniskor, som wänta sin herre, när han skall komma hem från bröllopet, att när han kommer och klappar, de strax må låta upp för honom.
37 Salige äro de tjenarne, hwilka herren finner wakande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall omgjorda sig och låta dem sitta till bords, och han skall gå och tjena dem;
Med denna liknelse menar wår Frälsare icke detsamma, som med en likadan liknelse i Matt. 25: 1. Upp. 19. Då husherren war borta och wäntades hem om natten, war det tjenarnes pligt att hafwa ljus brinnande, att wara klädde, omgjordade och beredde att emottaga honom. Wår Herre och Frälsare är uppfaren till himmelen, men han har lofwat att komma igen; då han kommer är det natt i hans kyrka på jorden, men dem han finner wakande, då han kommer, will han upphöja till himmelsk ära: de skola lefwa och regera med honom, upphöjas på hans tron och krönas med en oförgänglig krona. De få då erfara af honom en outsäglig nedlåtande kärlek. Den som öfwerwinner, honom skall jag gifwa att sitta med mig på min tron. Upp. 3: 21.
38 och om han kommer i den andra nattwäkten, eller han kommer i den tredje nattwäkten och finner det så, salige äro de tjenarne. Matt. 24: 42 f.
Natten war indelad i fyra wäkter; den första klockan 6—9, den andra klockan 9—12, den tredje klockan 12—3, den fjerde klockan 3—6. De twå mellersta wäkterna nämnas här, för att wisa huru owäntad Jesu återkomst skall wara för de flesta, och hwilken djup andelig sömn då skall herska på jorden.
39 Men det skolen I weta, att om husbonden hade wetat, hwilken stund tjufwen skulle komma, så skulle han för wisso hafwa wakat och icke tillåtit, att man bröt sig in i hans hus. 1 Tess. 5: 2. 2 Petr. 3: 10. Upp. 3: 3.
40 Derföre waren ock I redo; ty den stund I icke menen kommer Menniskosonen. Mark. 13: 33. Luk. 21: 34.
Se Matt. 24: 43, 44.
41 Och Petrus sade till honom: Herre, är det till oss du säger denna liknelse, eller ock till alla?
Petrus framställer denna fråga med afseende på Jesu löfte, v. 37.
42 Då sade Herren: Hwilken är nu den trogne och kloke förwaltaren, hwilken hans herre skall sätta öfwer sitt husfolk till att i rätt tid gifwa dem den bestämda kosten? Matt. 24: 45 f. 2 Kor. 4: 2.
Med detta swar wisar Jesus, att han menade alla trogna, men i synnerhet ordets tjenare, kyrkans förwaltare. Att saken framställts såsom fråga, wisar, att trogna lärare äro sällsynta, och tillika skall denna fråga allwarligt mana ordets tjenare till sträng sjelfpröfning, trohet och nit genom Guds Andes kraft.
43 Salig den tjenaren, hwilken hans herre finner så görande, när han kommer!
44 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom öfwer alla sina egodelar.
45 Men om den tjenaren säger i sitt hjerta: min herre dröjer att komma, och han begynner slå tjenarne och tjenarinnorna och äta och dricka och berusa sig,
46 så skall den tjenarens herre komma den dag han icke wäntar och den stund han icke wet och hugga honom i stycken och gifwa honom hans lott ibland de otrogna.
Se Matt. 24: 43–51.
47 Och den tjenaren, som har wetat sin herres wilja och icke beredt sig ej heller gjort efter hans wilja, han skall straffas med många slag,
Ju större kunskap och ju större gåfwor någon har fått, desto större är answaret och desto större blir straffet, om kunskapen och gåfworna missbrukas, och beredelsen försummas. Se Jak. 4: 17.
48 men den som icke har wetat den, men gjort det som är slag wärdt, han skall straffas med få slag. Och hwar och en, åt hwilken mycket har blifwit gifwet, af honom skall mycket warda utkrafdt, och den, åt hwilken man har anförtrott mycket, af honom skall man fordra mera.
_196.jpg&oldid=347604){kind=link}