| Det borttappade fåret. | Lukas' Evangelium. | Kap. 14, 15. | 199 |
att möta fienden, och man ingår med Kristi rikes motståndare en skamlig förlikning, innan striden ens är börjad.
33 Sammalunda hwar och en af eder, som icke försakar allt hwad han eger, han kan icke wara min lärjunge.
Så förklarar Jesus sjelf dessa liknelser, och wisar, hwad som behöfwes till hans efterföljelse, se v. 26. ”För Guds dom kan ingen bestå, utan han försakar sin förmåga och söker nåd och beder om hjelp i Kristus.” L.
34 Saltet är godt; men om saltet mister sin sälta, hwarmed skall det återställas? Matt. 5: 13. Mark. 9: 50.
35 Det är tjenligt hwarken för jorden eller för gödselhögen; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.
Se Matt. 5: 13. Likaså onyttigt, som saltet är, då det mister sin sälta, så onyttig är i det andeliga en menniska, som blott har Kristi namn, men icke Kristi Ande. Den som icke hafwer Kristi Ande, han hörer icke honom till. Rom. 8: 9. Sådana menniskor äro andeligen ofruktbara och för Kristi rike onyttiga.
15 Kapitlet.
Jesus framställer liknelsen om det förlorade fåret, om den borttappade penningen och om den förlorade sonen.Och till honom kommo alla publikaner och syndare för att höra honom. Luk. 5: 29.
Publikaner och syndare kommo ofta till Jesus under det fariseer och skriftlärde och andra, som icke ansågo sig för syndare, höllo sig ifrån honom, eller kommo blott af nyfikenhet, eller för att fresta honom. Se Matt. 9: 10, 11.
2 Och fariseerna och de skriftlärde knorrade och sade: Denne mottager syndare och äter med dem.
Detta knorrande af fariseerna och de skriftlärde gaf anledning till följande härliga liknelser om Kristi rike och Guds rådslut med den fallna menniskan.
3 Då sade han till dem denna liknelse:
4 Hwilken är den man bland eder, som, om han har hundra får och har förlorat ett af dem, icke lemnar de nio och nittio i öknen och går efter det förlorade, till dess han finner det? Hes. 34: 11 f. Matt. 18: 12 f.
Kristus sjelf är den gode herden, som gaf sitt lif för fåren; alla trogna äro Kristi hjord, och så stor är hans kärlek, att han icke will förlora något enda af sina får, ehuru många han än hade qwar, utan om något af hans får skiljes ifrån hjorden och blifwer borta, så söker han det åter, till dess han finner det. Detta kan han göra utan att öfwergifwa de öfriga; men dessa ord höra till bildspråket i liknelsen, emedan en wanlig herde icke kan både wakta hjorden och gå att söka det borttappade: men Jesus kan det och gör det.
5 Och då han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje,
I stället för att wisa wrede mot det får, som gått wilse, lägger herden det på sina axlar och bär det till hjorden; det kan icke drifwas, ty det är uttröttadt, och han will skona det så mycket som möjligt. Så söker Jesus förwillade syndare, som irra omkring i syndens och werldens öken, och så många, som låta fatta sig af honom, dem bär han med trofast frälsarekärlek och förer dem på grönt bete och till lefwande wattenkällor.
6 och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina wänner och grannar och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag har funnit mitt får, som war förloradt. 1 Petr. 2: 25.
7 Jag säger eder, att sammalunda warder glädje i himmelen öfwer en enda syndare, som bättrar sig, mer än öfwer nio och nittio rättfärdiga, som ingen bättring behöfwa.
Såsom en herde will dela sin glädje öfwer ett återfunnet får med sina wänner och grannar v. 6, så glädja sig änglarne i himmelen öfwer hwarje syndare, som blifwer frälst och salig genom Kristi kärlek. De nio och nittio fåren äro sådana rättfärdiga menniskor, som stå i nåden och icke behöfwa förnyad omwändelse. Herdens kärlek till dem är icke mindre, än till det, som blifwit borttappadt och återfunnet, men den uppenbaras kraftigare och tydligare, likasom en moder sköter ett sjukt barn med mycket större ömhet, än hon sköter de friska, ehuru moderskärleken är lika stor emot de friska barnen, som emot det sjuka. Härmed will Jesus wisa fariseerna och de skriftlärda, att om de warit rättfärdiga och ingen bättring behöft, såsom de trodde, så skulle de hafwa fröjdat sig, att publikaner och syndare kommo till Jesus, ty dessa borttappade får sökte han.
8 Eller hwilken är den qwinna, som, om hon har tio penningar och tappar bort en af dem, icke tänder upp ljus och sopar huset och söker granneligen, till dess hon finner honom?
I den föregående liknelsen har wår Frälsare wisat, huru stor hans herdekärlek är och huru han söker hwarje borttappadt får, hwarje bortkommen syndare; men i denna liknelsen wisar han, huru stor den kärlek och omsorg är, som han har utgjutit och nedlagt i sin församling. Med qwinnan menas här Kristi församling, se Uppb. 21: 2. Församlingen är hans redskap wid sökandet efter det förlorade. Penningarna betyda sådana syndare, hos hwilka icke är någon början till andeligt lif; de äro icke får af Kristi hjord, men de äro af högt wärde såsom dyrt
_203.jpg&oldid=347618){kind=link}