Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 227.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Petri förnekelse. Lukas’ Evangelium. Kap. 22. 223

sade de till honom: Herre, skola wi slå till med swärd?

50 Och en af dem slog öfwersteprestens tjenare och högg af hans högra öra.

Se Mark. 14: 47.

51 Då swarade Jesus och sade: Låten det blifwa wid detta. Och han tog på hans öra och helade honom.

”Låten dem bruka sin onda wilja, så mycket dem tillåtet är, det hafwer allt sin domare, att wi icke sjelfwe behöfwa hämnas.” L. Se Joh. 18: 11.

52 Och Jesus sade till öfwerstepresterna och till befälhafwarne öfwer tempelwakten och till de äldsta, som hade kommit till honom: Såsom mot en röfware hafwen I gått ut med swärd och stafwar.

Se Matt. 26: 55.

Desse befälhafware öfwer tempelwakten woro nu med och anwände sin magt och sin wakt för att gripa Jesus, fridens Herre och konung. ”Det woro de, som utaf Judarne omkring templet bestälde woro, till att hålla frid för gemene man.” L. — De woro Leviter.

53 Ehuru jag hwar dag war med eder i templet, uträckten I icke edra händer mot mig, men detta är eder stund och mörkrets magt.

Satan, mörkrets furste, har nu för syndens skull fått magt och tillåtelse af Gud att genom eder utföra sitt anslag. Se Joh. 14: 30.

54 Och de grepo honom och förde honom med sig och förde honom in i öfwersteprestens hus. Och Petrus följde på afstånd. Matt. 26: 57 f. Mark. 14: 53 f. Joh. 18: 1324.

Se Matt. 26: 57, 58.

55 Och sedan de hade upptändt en eld midt på gården och satt sig tillsamman, satte sig Petrus midt ibland dem. Matt. 26: 69 f. Mark. 14: 66 f. Joh. 18: 17 f., 25 f.

56 Och en tjensteqwinna, som fick se honom sitta wid elden, fäste ögonen på honom och sade: Denne war ock med honom.

Se Matt. 26: 69. Mark. 14: 67.

57 Men han förnekade honom och sade: Qwinna, jag känner honom icke.

58 Och kort derefter såg en annan honom och sade: Du är ock en af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.

59 Och wid pass en timme derefter försäkrade en annan och sade: För wisso war ock denne med honom, ty han är ock en galileer.

60 Men Petrus sade: Menniska, jag wet icke hwad du säger. Och strax, medan han ännu talade, gol hanen.

61 Och Herren wände sig om och såg på Petrus. Och då kom Petrus ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: Förr än hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.

Denna blick på Petrus hade en himmelsk werkan; och att i denna blick låg en himmelsk kraft är antydt deruti, att Jesus här kallas Herren, hwilket eljest icke förekommer i berättelserna om hans lidande, utom här och kap. 23: 42. Den offentliga ransakningen och förhöret skedde i den åt den inre borggården öppna pelarsalen, så att Petrus, som war i gården, tydligt kunde se Jesus; han såg honom kindpustad och bespottad, och hörde de falska wittnesbörden och hädelserna o. s. w. Detta ökade wäl Petri förskräckelse och ångest, men det ökade äfwen syndaskulden i hans förnekelse.

62 Och Petrus gick ut och grät bitterligen.

Nu war Petrus omwänd, omwänd genom magten af Jesu kärlek och kraften af hans Ande. Ånger och tårar war det första tecknet till denna stora förändring.

63 Och de män, som fasthöllo Jesus, begabbade honom och slogo honom Es. 50: 6. Matt. 26: 67 f. Mark. 14: 65.

64 och bundo för hans ögon och slogo hans ansigte och frågade honom, sägande: Profetera, hwem det war, som slog dig.

65 Och många andra hädelser sade de mot honom.

66 Och när det hade blifwit dag, församlade sig folkets äldste, öfwersteprester och skriftlärde, och förde honom upp inför sitt råd Matt. 27: 1. Mark. 15: 1.

67 och sade: Är du Kristus, så säg oss det. Och han sade till dem: Om jag säger eder det, så tron I det icke,

68 och äfwen om jag frågar, så swaren I mig icke, ej heller gifwen I mig lös.

Dödsdomen öfwer Jesus war redan beslutad; men för skens skull skedde ännu en gång ett förhör i dagningen, då hela rådet war församladt, sedan förberedande falsk ransakning war skedd om natten. Matt. 26: 63. Jesus förkunnade dem, att han wäl wisste, hwad de redan beslutat, och att allt widare frågande wore förgäfwes.

69 Men härefter skall Menniskosonen sitta på Guds krafts högra sida. Ps. 110: 1. Matt. 26: 64. Mark. 14: 62 f.