| 236 | Jesus kallar lärjungar. | Johannes' Evangelium. | Kap. 1. |
bodde, och stannade den dagen hos honom. Det war wid tionde timmen.
Det war wid tionde timmen. Efter judiska beräkningssättet skulle detta wara klockan 4 eftermiddagen.
40 Andreas, broder till Simon Petrus, war en af de twå, som hade hört Johannes och följt Jesus.
Af de twå lärjungar, som hade hört hwad Johannes sagt, v. 36, nämnes blott den ene. Den andre war sannolikt Johannes evangelisten sjelf. Han brukar åtminstone på flera ställen tala om sig sjelf, utan att gifwa sig med namnets utsättande tillkänna. Han och hans broder Jakob woro fiskare i samma trakt och blefwo sedermera på en gång af Jesus kallade. Matt. 4: 18–21.
41 Denne fann först sin broder Simon och sade till honom: Wi hafwa funnit Messias, det betyder Kristus.
De båda lärjungarne hade sannolikt på olika wägar sökt Simon, och det samma nyssnämnda dag. Men Andreas war den, sam först fann honom. Den angelägenhet, hwarmed Simon söktes, att den glada nyheten måtte meddelas honom, wisar, att han måste hafwa warit bland dem, som ifrigast längtade efter Israels tröst och förlossare. Honom hafwa wi funnit, säger Andreas, så snart han fann sin broder. Jesus hade, v. 38, frågat: hwad söken I? Här är nu det fullständiga swaret. De sökte det hos Jesus, hwilket skulle bewisa, att han war Kristus. Detta hade de nu funnit, till sin outsägliga glädje. Andreas säger: Wi hafwa funnit Messias, eller Kristus, den så länge wäntade förlossaren, som wi länge sökt och wäntat. Evangelisten tillägger: det betyder Kristus.
42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: Du är Simon, Jonas’ son; du skall heta Kefas, det betyder Petrus. Matt. 16: 18.
Jesus såg på honom (med en genomträngande blick) och sade. Jesus, som wisste hwad i menniskan war (kap. 2: 25), wisste ock både hwad Simon war och hwad han skulle blifwa. Han war Jonas’ son, han skulle blifwa Kefas. Om det senare namnet tillägger evangelisten: det betyder, eller uttolkas Petrus, d. ä. hälleberg. Det förra namnet Jonas betyder dufwa. Det är således såsom om Jesus welat säga till Simon: Du, son af den swaga dufwan, skall bära namn af den starka klippan.
43 Tagen derefter wille Jesus gå till Galileen, och han fann Filippus och sade till honom: Följ mig.
Det föregående skedde i Judeen, wid Jordan, Härifrån wille nu Jesus utgå, för att åter komma till Galileen. Här skulle han tillträda sitt läroembete, till hwilket han genom döpelsen i Jordan blifwit inwigd, och för hwilket han, efter frestelsen i öknen, nu samlat de första lärjungarna. Ej efter denna första, utan först efter en senare kallelse, följde honom alla lärjungarne beständigt. Men efter den första kallelsen höllo de sig beredda på den följande.
44 Och Filippus war från Betsaida, från Andreas’ och Petri stad.
Betsaida, Andreas’ och Petri stad, eller den staden, från hwilken dessa båda bröder woro. Se Matt. 11: 21.
45 Filippus fann Natanael och sade till honom: Den, om hwilken Moses, i lagen, och profeterna hafwa skrifwit hafwa wi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret. 1 Mos. 3: 15. 22: 18. 49: 10. 5 Mos. 18: 18. 2 Sam. 7: 12. Es. 7: 14. 9: 6. 53 kap. Jer. 23: 5. Hes. 34: 23. Dan. 9: 24. Mik. 5: 2. Matt. 2: 23.
Natanael, som betyder: Gud gifwer, är efter all sannolikhet densamme som Bartolomeus. Detta synes dels deraf, att Bartolomeus nämnes i Matt. 10: 3 näst efter Filippus, dels deraf, att Bartolomeus egentligen blott är ett tillnamn, som betyder Tolomei son. Samme person har således troligen haft båda namnen: Natanael och Bartolomeus. — Kristus är hela skriftens kärna och stjerna. Både Moses i sina böcker, som här kallas lagen, och profeterna i sina profetiska skrifter, hafwa många tydliga ställen om Kristus. Enligt dessa ställen wäntades han af troende Israeliter. När de nu funnit Jesus, som kallades Josefs son från Nasaret, så förstodo de, att han war Kristus, just emedan Guds Ande förklarade för deras hjertan, att förutsägelserna inträffade på honom.
46 Och Natanael sade till honom: Kan något godt wara från Nasaret? Filippus sade till honom: Kom och se.
Natanael war ifrån Kana, som låg nära det lilla och obetydliga Nasaret. Han kände således till beskaffenheten af Nasarets inwånare. De woro illa anskrifna, såsom ett dåligt och lastbart folk; jemför Luk. 4: 16 o. f. Förundrad frågar han derföre: Kan något godt wara (eller komma) från Nasaret? Han wäntade således icke ens att få höra att något godt, allra minst ett så stort godt, som honom nu förtäljdes, skulle komma från det hållet. Filippus swarar honom, likasom Jesus swarat de twå första lärjungarne, v. 39, kort och godt: kom och se. Detta är det bästa rådet mot all owisshet och twifwel. — Det hörer till Guds nådeshushållning, att werldens högtlofwade Frälsare lefde och uppträdde ibland det mest föraktade folket, i den mest föraktade provins i landet, och i den mest föraktade stad uti den provinsen.
47 Jesus såg Natanael komma till honom och sade om honom: Se, en rätt Israelit, i hwilken icke är något swek!
Ordet Israelit kommer af Israel, som betyder en Guds kämpe. Detta namn fick patriarken Jakob efter sin allwarliga bön och kamp med Gud, 1 Mos. 32: 28. En rätt Israelit är således den, som redligt strider trons bönestrid, för att hafwa Gud såsom sin Gud. En sådan strid förutsätter en ande utan falskhet eller
_240.jpg&oldid=347690){kind=link}