| Judarne begära tecken. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 2, 3. | 239 |
Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.
Med wexlarena eller penningkrämarne förfar Herren skarpast; mildast med dufwomånglarne, de der höllo dufwor tillhanda åt de fattiga, som ej förmådde åstadkomma större offer.
17 Då kommo hans lärjungar ihåg, att det war skrifwet: ”Nitälskan för ditt hus skall förtära mig”. Ps. 69: 10.
18 Då swarade Judarne och sade till honom: Hwad tecken låter du oss se, eftersom du gör detta? Matt. 12: 38. 16: 1. Joh. 6: 30.
Hwad Jesus här gjort, war en profethandling, en handling, den en erkänd Guds profet hade magt och rättighet till. Judarne wille således, att Jesus skulle genom ett undertecken bewisa, att han war en profet. Och likwäl war sjelfwa hans handling ett sådant tecken. Det bewisade sig ock deri, att de ej wågade angripa honom för denna handling, huru uppbragte de än woro deröfwer.
19 Jesus swarade och sade till dem: Bryten ned detta tempel, och inom tre dagar skall jag resa upp det. Matt. 26: 61.
Gåtlika och profetiska ord om hans död och uppståndelse och om det, som derefter följa skulle. Jesus wisste att af förbittringen öfwer hans nit om templet skulle Judarne döda honom. De skulle då bryta ned eller upplösa det tempel, der Gud egentligen uppenbarade sin härlighet (kap. 1: 14), nemligen hans kropp. Af detta tempel war den yttre helgedomen i Jerusalem blott en skuggbild. I Jesu uppståndelse upprättades det i döden på tredje dagen förut nedbrutna kroppstemplet. Men i sjelfwa werket war dermed äfwen det af stenar byggda templet nedbrutet. Ty wäl föll det icke förrän omkring 40 år derefter, men dess gamla betydelse hade upphört, det hade upphört att wara en Guds boning, sedan Judarne förkastat Guds Son. Det föll omsider och har aldrig mer blifwit upprättadt.
20 Då sade Judarne: På fyratiosex år har detta templet blifwit uppbygdt, och du skulle resa upp det inom tre dagar!
Se Matt. 24: 1.
21 Men han talade om sin kropps tempel.
22 Derföre, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg, att han hade sagt detta, och de trodde skriften och det ord, som Jesus hade sagt. Luk. 24: 8.
23 Då han nu war i Jerusalem wid påsken under högtiden, trodde många på hans namn, när de sågo hans tecken, som han gjorde.
24 Men sjelf betrodde sig Jesus icke åt dem, emedan han kände alla,
De trodde honom, men han betrodde sig icke åt dem. Deras tro måste således icke hafwa warit den grundliga, förtröstande, hjertat omskapande tron, utan blott af den art, som i Luk. 8: 13. Jesus betrodde sig icke åt dem, så att han med dem skulle kunnat närmare inlåta sig och upptäcka för dem, hwad de ännu icke kunde fatta.
25 och emedan han icke hade behof af att någon wittnade om menniskan, ty han wisste sjelf hwad som war i menniskan. Joh. 6: 64. Upp. 2: 23.
3 Kapitlet.
Jesu samtal med Nikodemus om den nya födelsen och om den saliggörande tron. Johannes döparens wittnesbörd.Men det war en man af fariseerna, som hette Nikodemus, en af Judarnes rådsherrar. Joh. 7: 50. 19: 39.
2 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, wi weta, att du har kommit från Gud såsom lärare; ty ingen kan göra dessa tecken, som du gör, utan att Gud är med honom. Joh. 9: 16, 33.
Om natten, sannolikt af menniskofruktan, af fruktan för andra förnäma, hwilkas bitterhet mot Jesus redan börjat wisa sig. — Likwäl säger han: wi weta, wi, jag och andra mina embetslikar. Således woro der af dem flera, som blifwit genom Jesu under wäckta till eftertanke, så att de erkände Jesus för en lärare eller profet, fast de ännu icke förstodo, att han war Messias. Nikodemus kallar Jesus blott en lärare, och hans ord innebära en fråga om det, som war wigtigast att lära.
3 Jesus swarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Utan att en warder född på nytt, kan han icke se Guds rike. Tit. 3: 5.
Detta Jesu swar wisar, att det Nikodemus welat fråga om, war Guds rike, himmelriket, om hwilket Johannes döparen och Jesus lärde. Men Nikodemus hade fariseiska och således köttsliga föreställningar om Guds rike. Derföre, likasom han kom om natten, så hindrade den andeliga natten, som omgaf hans själ, honom ifrån att se Guds rike, hwilket han håller för ett rike blott nedanefter, ett jordiskt rike med jordiska fördelar. Det wigtigaste han fördenskull hade att af Jesus lära war detta: Utan att en warder född på nytt, eller warder född ofwanefter, kan han icke se Guds rike, och att det är ett rike ofwanefter, ett andeligt och himmelskt rike. Härmed låter Jesus honom förstå, att fariseismen ej war hulpen med blott tillsats af ett och annat lärostycke, utan twärtom, att den war i grunden oduglig och måste afskaffas. Jesus war kommen från Gud såsom lärare, men en
_243.jpg&oldid=341060){kind=link}