| 244 | Samaritiska qwinnan. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 4. |
motstånd. Således, äfwen för att skona sina lärjungar, drog Jesus sig tills widare undan ifrån det judiska landet.
4 Men han måste gå genom Samarien.
Samarien war det af Judarna förhatade landet, som låg emellan Judeen och Galileen. För att undwika att beröring med det förhatade Samariens folk, togo rätt nitiska Judar en omväg genom Pereen, när de wille till Galileen. Men Jesus gjorde ingen sådan omwäg. Han måste gå genom Samarien, icke blott för den ginare wägens skull, utan derför, att hans frälsarekärlek twingade honom så. Äfwen de halft hedniska och derföre af Judarna förkastade Samariterna skulle få del i salighetens kunskap.
5 Så kom han till en stad i Samarien, som heter Sikar, nära den landtgård, hwilken Jakob gaf åt sin son Josef. 1 Mos. 33: 19. 48: 22. Jos. 24: 32.
Sikar är detsamma som Sikem. Märkwärdigt såsom patriarken Jakobs uppehållsort, blef detta ställe ännu märkwärdigare genom Jesu samtal med den Samaritiska qwinnan.
6 Och der war Jakobs brunn. Emedan nu Jesus war trött af wandringen, satte han sig så ned wid brunnen. Det war wid sjette timmen.
7 Då kom en qwinna från Samarien för att hemta watten. Jesus sade till henne: Gif mig att dricka.
8 Ty hans lärjungar hade gått till staden för att köpa mat.
9 Då sade den Samaritiska qwinnan till honom: Huru kan du, som är en Jude, begära något att dricka af mig, som är en Samaritisk qwinna? Ty Judarne hafwa intet umgänge med Samariterna. 2 Kon. 17: 24. Luk. 9: 52 f. Joh. 8: 48. Ap. G. 10: 28.
Detta umgänge hade upphört sedan längre tid tillbaka. Esr. 4: 3.
10 Jesus swarade och sade till henne: Förstode du Guds gåfwa och hwem den är, som säger till dig: gif mig att dricka, så skulle du hafwa bedt honom och han hafwa gifwit dig lefwande watten. Ps. 23: 2. Es. 12: 3.
Guds gåfwa, som består i lefwande watten. Nu kallades äfwen friskt källwatten så, det kallades lefwande watten för dess lifliga, friska flödes skull. Ett sådant watten war bland alla Guds lekamliga gåfwor den mest oskattbara, i isynnerhet i de heta länderna. Detta förstod qwinnan. Men hon förstod ännu icke, att Jesus mente lefwande watten af högre, af andeligt slag. Derföre i stället för att bedja derom, gör hon följande fråga.
11 Qwinnan sade till honom: Herre, du har intet öskärl, och brunnen är djup; hwarifrån har du då det lefwande wattnet?
Som wille hon säga: antag, att denna brunn har källwatten (d. ä. lefwande watten) i sitt djup, så hafwer du ju icke ens ett kärl att upphemta det med o. s. w.
12 Icke är wäl du större än wår fader Jakob, som gaf oss brunnen och sjelf drack deraf med sina barn och sin boskap?
13 Jesus swarade och sade till henne: Hwar och en som dricker af detta watten, han warder törstig igen, Joh. 6: 58.
14 men hwilken som dricker af det watten, som jag skall gifwa honom, han skall icke törsta till ewig tid, utan det watten, som jag skall gifwa honom, skall blifwa i honom en källa med springande watten till ewigt lif. Es. 55: 1. Joh. 6: 27, 35. 7: 37 f.
Intet jordewatten, ingen jordisk njutning kan stilla själens törst och ewighetslängtan, Sw. Ps. B. 215: 3. Den stillas blott af det watten, Jesus gifwer, som är lifwets watten. Han har det att gifwa; ty i honom war lifwet, och han har förwärfwat oss lifwet i sin död. Han gifwer det lefwande wattnet, då han gifwer sin Ande. Den som dricker deraf i tron, han skall icke törsta till ewig tid. Han skall wäl under pröfningarne i tiden törsta efter ett allt fullare åtnjutande af lifwets watten, men icke någonsin eller till ewig tid törsta, utan att blifwa tillfredsstäld. Ty källan sjelf kan ju icke törsta, och det watten, som Jesus gifwer, skall blifwa i den trogna menniskan en källa med springande, oaflåtligt strömmande, watten allt in till ewigt lif, således med allt rikare tillflöde, till dess nådens och salighetens fulländning är wunnen. Ty den källa, som uti nya födelsen uppwäller i menniskans hjerta, kan endast tillstoppas genom otro. Men der det en gång wunna nådesgoda genom tron förwaras, der är och förblifwer det ock en springkälla, som flödar mer och mer och i allt större nådesmått, till dess den flyter tillsamman med det ewiga lifwets oändliga haf, hwarifrån den har sitt ursprung.
15 Qwinnan sade till honom: Herre, gif mig det wattnet, att jag icke må törsta eller behöfwa komma hit för att hemta watten.
Ännu förstår icke qwinnan den gåfwa, hwarom Jesus talar, utan menar, att han har tillgång till ett naturligt underwatten att gifwa henne. Hon tror, att fråga är om ett watten, genom hwilket hon kan blifwa befriad från mödan och arbetet, att dagligen ösa ur den djupa Jakobsbrunnen, men förstår ännu icke, att det är från syndamödan han will och kan befria henne. Emellertid är begäret efter något bättre hos henne wäckt.
16 Jesus sade till henne: Gå, tillkalla din man och kom hit.
_248.jpg&oldid=347704){kind=link}