| 246 | Samaritiska qwinnan. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 4. |
wet, att Messias, som kallas Kristus, skall komma; när han kommer, skall han förkunna oss allt.
26 Jesus sade till henne: Jag, som talar med dig, är densamme. Joh. 9: 37.
27 Och i detsamma kommo hans lärjungar, och de undrade derpå, att han talade med en qwinna; dock sade ingen: Hwad frågar du, eller hwad talar du med henne?
Enligt de judiska skriftlärdes mening ansågs det icke passande för en man att hafwa långa samtal med en qwinna. Ännu mindre passande skalle de ansett det att tala med en samaritisk qwinna. Af en dubbel anledning wäckte det således lärjungarnes förundran, att Jesus här höll samtal med en qwinna. Men de kände, att han wisste hwad han gjorde. Deras stora wördnad för den helige mästaren gjorde, att de ej i ord uttryckte sin förundran. — Hwad frågar du? egentligen: hwad söker du?
28 Då lät qwinnan sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:
29 Kommen och sen en man, som har sagt mig allt hwad jag har gjort. Icke är wäl han Kristus?
30 Då gingo de ut från staden och kommo till honom.
31 Men under tiden bådo lärjungarne honom, sägande: Rabbi, ät.
32 Men han sade till dem: Jag har mat att äta, som I icke kännen.
33 Då sade lärjungarne sins emellan: Icke har wäl någon burit mat till honom?
34 Jesus sade till dem: Min mat är att göra dens wilja, som har sändt mig, och fullborda hans werk. Joh. 6: 38.
35 Sägen I icke: Ännu är det fyra månader tills skördetiden kommer? Se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon och beskåden fälten, huru de redan hwitna till skörd. Matt. 9: 37. Luk. 10: 2.
Ännu är det fyra månader tills skördetiden kommer. Detta war ett ordspråk hos Galileerna, hwarmed de plägade uppmuntra sig wid såningstidens slut till tålamod i wäntan på den skörd, som ännu låg förborgad i sådden. Jemför Jak. 5: 7. Sannolikt war just då, när Jesus talade detta, såningstiden inne i det förlofwade landet. Den räcker från slutet af Oktober till början af December. Derpå följer skörden från början af April till slutet af sommaren. Från detta naturliga förhalkande leder Jesus sina lärjungars uppmärksamhet på ett andeligt. Den andeliga skördetiden är ej bunden wid samma lagar, som den naturliga. I plågen säga så der i afseende på den naturliga skördetiden — si, jag säger eder, med afseende på den andeliga: Lyften upp edra ögon o. s. w. De sågo da Samariterna komma. Det i qwinnan sådda ordet började således genast bära frukt. De efter salighet längtande Samariterna woro ett fält, som hwitnade till skörd. Den skörd, som följde på Jesu andeliga utsäde, lät således icke wänta på sig fyra månader, eller en enligt naturlagarne afmätt tid. Här gingo fastmer de ord i fullbordan, som wi läsa i Amos 9: 13 och Es. 49: 18. De ord Jesus talat till qwinnan, hade i sig ett lefwande watten, hwarmed det andeliga fältet blifwit begjutet, så att utsädet bragtes till skyndsam mognad. Anblicken deraf borde äfwen tillskynda lärjungarna fröjd. Denna skörd borde äfwen åt dem medföra en andelig mat eller wederqwickande spis. Så mycket mer, som hwad de här sågo och upplefde, skulle wara för dem en profetisk förebild till den underbara evangelii skörd, till hwilken de framdeles blefwo sända både bland Samariens folk och de hedniska folken.
36 Och den som skördar, han tager lön och samlar frukt till ewigt lif, på det att både den som sår och den som skördar må tillsamman glädjas.
I jemförelse med det gamla testamentet, som war en såningstid, är det nya en skördetid. Men all tid är en andelig såningstid intill den sista dagen, som är skördedagen. Den som nu wid nya testamentets inbrytande och allt framgent skördar, i det han förhjelper menniskor till tron på deras Frälsare, han tager eller undfår redan nu en önskad lön för sitt arbete och samlar frukt, d. ä. själar, dem han winner till ewigt lif. Det ewiga lifwet är ladan, i hwilken frukten inbergas. Säden som utsås är Guds ord, Luk. 8: 11. Både den som sår denna säd i menniskors hjertan utan att få se frukten, och den som uppskär och får se frukten, skola tillsamman glädjas i det ewiga lifwet.
37 Ty här är det ordet sant, att en är den som sår och en annan den som skördar.
38 Jag har sändt eder att skörda det, hwarpå I icke hafwen arbetat. Andra hafwa arbetat, och I hafwen ingått i deras arbete.
Andra Guds tjenare, profeterna i det gamla testamentet, och senast Johannes Döparen, men framför dem alla Guds tjenare i högsta mening, Jesus Kristus sjelf, hafwa arbetat med ordets utsående. De bortgingo från jorden, utan att få se hela den härliga frukten af sitt arbete i ordet. Jesu lärjungar hafwa ingått i deras arbete, för att skörda dess frukt, och åter andra rätta lärjungar äro såsom lärare ingångne i de första lärjungarnes skördearbete och så och skörda allt framgent.
39 Och många af Samariterna från den staden trodde på honom för qwinnans ords skull, som wittnade: Han har sagt mig allt hwad jag har gjort.
40 När nu Samariterna kommo till
_250.jpg&oldid=347708){kind=link}