| Konungsmannens son. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 4, 5. | 247 |
honom, bådo de honom blifwa qwar hos dem. Och han blef qwar der twå dagar.
41 Och mycket flera trodde för hans ords skull,
42 och de sade till qwinnan: Nu mera tro wi icke för ditt tals skull, ty wi hafwa sjelfwa hört och weta, att denne är för wisso werldens frälsare, Kristus. Joh. 17: 8.
Werldens, således äfwen Samariternas och alla menniskors, ej blott Judarnes frälsare.
43 Men efter de twå dagarna gick han derifrån och begaf sig till Galileen. Matt. 4: 12. Mark. 1: 14. Luk. 4: 14.
44 ty Jesus wittnade sjelf, att en profet icke är aktad i sitt fädernesland. Matt. 13: 57. Mark. 6: 4. Luk. 4: 24.
Jesus begaf sig således till Galileen i allmänhet, men icke till fädernestaden Nasaret, och det på den grund, som Johannes anför, att en profet icke är aktad i sitt fädernesland. Andra tro, att med fädernesland här menas Judeen, der Jesus war född (i Betlehem), och att Johannes här wille förklara orsaken, hwarföre Jesus icke begaf sig dit, utan till Galileen.
45 När han nu kom till Galileen, mottogo Galileerna honom, emedan de hade sett allt hwad han hade gjort i Jerusalem wid högtiden, ty de hade ock sjelfwa kommit till högtiden.
46 Så som Jesus åter till Kana i Galileen, der han hade gjort watten till win.Joh. 2: 1.
Och i Kapernaum war en konungsman, hwilkens son låg sjuk.
En konungsman, d. w. s. en tjensteman hos Herodes Antipas, som wäl egentligen blott war en fjerdingsfurste, men likwäl understundom kallas ”konung”.
47 När denne hörde, att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begaf han sig till honom och bad honom, att han måtte komma ned och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
48 Då sade Jesus till honom: Om I icke sen tecken och under, tron I icke. 2 Kor. 1: 22.
Samariterna trodde Jesus för hans ords skull. Judarne åter wille se tecken och under för att tro.
49 Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än mitt barn dör.
50 Jesus sade till honom: Gå; din son lefwer. Och mannen trodde det ord, som Jesus hade sagt till honom, och gick.
Gå; din son lefwer. Detta ord war en helsosam ört, som werkade en dubbel helbregdagörelse på en gång. Ty den kroppssjuke sonen erhöll af det ordet lekamlig helsa och lifskraft, och den af trosswaghet kranke fadren fick genom samma ord trosstyrka.
51 Och då han redan war på nedresan, mötte honom hans tjenare och förkunnade för honom, sägande: Din son lefwer.
52 Då frågade han dem, på hwilken timme det hade blifwit bättre med honom. Och de sade till honom: I går på sjunde timmen öfwergaf febern honom.
53 Då förstod fadern, att det hade skett den timmen, då Jesus hade sagt till honom: Din son lefwer. Och han trodde, han och hela hans hus.
54 Detta tecken, som war det andra, gjorde Jesus när han hade kommit från Judeen till Galileen.
Detta är det andra tecknet, som Jesus gjorde, nemligen i Galileen, hwarest det första skedde i Kana. Emellan dessa båda hade han gjort flera under i Judeen.
5 Kapitlet.
Jesus botar en sjuk wid Betesda och betygar inför Judarne sin gudom.Derefter war en Judarnes högtid[1], och Jesus for upp till Jerusalem.
Enligt Bengel och Roos har det sannolikt warit en pingsthögtid, som här menas.
2 Men wid fårporten i Jerusalem ligger en dam, som på ebreiska äfwen heter Betesda, med fem pelargångar.
Fårporten, se Neh. 3: 1, 32. Namnet Betesda betyder barmhertighetshuset. Det hade fem pelargångar, uppbyggda till de sjukas skydd och beqwämlighet.
3 I dessa låg en stor mängd sjuka, blinda, halta, förtwinade, som wäntade på att wattnet skulle röras.
4 Ty en ängel steg tidtals ned i dammen och upprörde wattnet. Den som nu först steg ned i wattnet, sedan det hade blifwit upprördt, han blef helbregda, med hwilken sjukdom han än war behäftad.
5 Och der war en man, som hade warit sjuk i trettioåtta år.
6 Då Jesus fick se honom, der han låg, och förnam, att han redan lång tid hade warit sjuk, sade han till honom: Will du blifwa helbregda?
7 Den sjuke swarade honom: Herre, jag har ingen menniska, som kan kasta
- ↑ Purimsfesten, hwilken firades till minne af Judarnes räddning undan Hamans mordanslag. Est. 9: 26.
_251.jpg&oldid=347710){kind=link}