| Femtusen män spisas. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 5, 6. | 251 |
Som wille Jesus säga: All eder skriftforskning måste wara förgäfwes, hwilket wisar sig i edert förhållande mot mig; ty om I willen tro och låta lära eder, så skulle skriften föra eder till mig, såsom lifwets källa, men nu är det twärtom så, att I wiljen icke komma till mig i tron, att I mån hafwa det i skriften utlofwade lif, som I menen eder söka och hafwa, och derigenom undgå döden och förtappelsen.
41 Jag tager icke pris af menniskor;
När Jesus förebrår dem, att de icke wille kamma till honom, så wille de i sin otro göra honom den förebråelsen tillbaka, att han wille taga pris eller ära af menniskor. Men han sökte Fadrens pris, i det att han wisade dem, huru de skulle ransaka Skrifterna för att finna det ewiga lifwet, som blott finnes i honom, och således genom att tro på hans namn.
42 men jag känner eder, att I icke hafwen Guds kärlek i eder.
Guds kärlek lärer menniskan att allena söka Guds ära. Den som då, såsom Judarne, icke med sin skriftforskning söker Guds ära, han har icke heller Guds kärlek uti sig; han kan wäl weta och tala mycket om Guds kärlek, men uti sig har han den icke, då den icke får förödmjuka och drifwa till den af Fadren älskade och af kärlek utgifne Sonen, v. 20.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och I mottagen mig icke; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I mottaga.
Jesus kom i Fadrens namn och förhärligade Fadrens namn. Men honom mottogo de icke i tron: ty just det, att han prisade Fadren, innebar att han med sin lära nedslog allt sjelfberöm, och denna lära behagade dem icke. Men kom ett annan i sitt eget namn, således en, som sökte sin egen ära och menniskopris, den mottogo de willigt, emedan en sådan smickrade deras egen ärelystnad. Detta wisade sig ock allt framgent, då många sådana ”andra” kommo, nemligen falska profeter och antikrister, som genast fingo stort tillopp af de arma Judarna. De korsfäste lifwets herre, men slöta sig till lögnens sändebud. Särskildt syftar denna förutsägelse på syndens menniska, 2 Tess. 2: 3, 4, som kommer i sitt eget namn och föregifwer sig sjelf wara Gud. Han blifwer mottagen och hyllad af många, både Judar och affälliga kristna.
44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris af hwarandra och icke söken det pris, som kommer från den som allena är Gud? Joh. 12: 43. Rom. 2: 29.
45 Menen icke, att jag skall anklaga eder hos Fadren. Det finnes en som anklagar eder, Moses, på hwilken I hoppens.
De hade satt sitt hopp om ewinnerligt lif på Moses, på hwilkens skrifter de framför allt satte wärde. Men Moses sjelf skulle just med sina skrifter för deras otro anklaga dem i den yttersta domen, emedan de så illa ransakat dem, att de förkastade honom, om hwilfen Moses ej blott i 5 Mos. 18: 15 o. f., utan ock flerstädes wittnat.
46 Ty trodden I Moses, så trodden I ock mig, ty om mig har denne skrifwit. 1 Mos. 3: 15. 22: 18. 49: 10. 5 Mos. 18: 18.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro mina ord?
6 Kapitlet.
Jesus bespisar fem tusen man, går på wattnet, underwisar om lifwets bröd. Petri bekännelse.Derefter for Jesus öfwer det Galileiska hafwet wid Tiberias. Matt. 14: 13 f. Mark. 6: 30 f. Luk. 9: 10 f.
Derefter, d. w. s. en längre tid efter sist anförda tal, under hwilken mellantid många händelser i Jesu lif tilldragit sig, som finnas berättade hos de andra evangelisterna.
2 Och mycket folk följde honom, emedan de sågo de tecken, hwilka han gjorde med de sjuka.
3 Och Jesus gick upp på berget och satte sig der med sina lärjungar.
4 Och påsken, Judarnes högtid, war nära. 3 Mos. 23: 5.
5 Då nu Jesus upplyfte sina ögon och såg, att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: Hwarifrån skola wi köpa bröd, att dessa må äta?
6 Men detta sade han för att försöka honom, ty sjelf wisste han hwad han ämnade göra.
7 Filippus swarade honom: Bröd för twå hundra penningar äro icke nog för dem, så att hwar och en af dem kan få ett litet stycke.
Penningar, denarer, jemför Matt. 17: 24. 18: 28.
8 Då sade till honom en af hans lärjungar, Andreas, broder till Simon Petrus:
9 Här är en pilt, som har fem kornbröd och twå fiskar, men hwad förslår detta för så många? 2 Kon. 4: 43.
10 Men Jesus sade: Låten folket sätta sig ned. Och mycket gräs war på det stället. Då satte sig männen ned till ett antal af wid pass fem tusen.
11 Och Jesus tog bröden, tackade och delade ut åt dem som sutto, likaledes ock af fiskarna, så mycket de wille.
Se Ps. 145: 16.
12 Och när de woro mätta, sade han till sina lärjungar: Samlen tillhopa de öfwerblifwa styckena, att icke något må förfaras.
_255.jpg&oldid=347717){kind=link}