| Jesus werldens ljus. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 8. | 261 |
jorden; ty de kunde deraf erinras om Jer. 17: 13, och sålunda deri finna en bestraffning för sin kärlekslösa beställsamhet. De skulle hafwa pröfwat sig sjelfwa och då hade de funnit, att just de sjelfwa woro sådane affällige, som woro skrifna på jorden. Jer. 17: 13.
7 När de nu widblefwo att fråga honom, reste han sig upp och sade till dem: Den af eder, som är utan synd, han kaste första stenen på henne. 5 Mos. 17: 7.
Enligt Moses’ lag skulle wittnena, som fulltygat ett sådant brott, wara de förste, som började werkställa straffet, och således kastade första stenen på den dömda brottslingen. Jesus nekar icke, att den brottsliga qwinnan förtjent det i lagen utsatta dödsstraffet. Han war icke kommen att upphäfwa lagen. Men han wisar med sina ord, stälda till deras samweten, att lagen kan öfwerträdas äfwen genom andra än grofwa missgerningar, att det gifwes inre synder, som aflägsna menniskan från Gud lika mycket och ännu mer än de yttre öfwerträdelserna. Anklagarnes högmod och fördömelselusta kommer dermed på skam, och tillika räddas qwinnan från förtwiflan.
8 Och åter böjde han sig ned och skref på jorden.
9 Och när de hörde detta och kände sig öfwerbewisade af samwetet, gingo de ut, den ene efter den andre, begynnande med de äldste intill de siste, och Jesus blef lemnad allena och qwinnan, som stod der qwar.
10 När Jesus reste sig upp och såg ingen utom qwinnan, sade han till henne: Qwinna, hwar äro dina åklagare? Har ingen dömt dig?
11 Men hon sade: Ingen, Herre! Då sade Jesus till henne: Icke heller dömer jag dig. Gå, och synda icke härefter.
12 Då talade Jesus åter till dem, sägande: Jag är werldens ljus; den som följer mig, han skall icke wandra i mörkret, utan han skall hafwa lifwets ljus. Joh. 1: 4 f. 9: 5. 12: 35, 46.
Jesus fortsätter sålunda det tal, han inledt på löfhyddofesten. Till denna fest hörde ock upplysningen från twenne mycket stora gyllene ljusstakar, som uppstäldes i templets förgård och spredo sitt sken wida omkring. Kring dem hölls ock ett fackeltåg under fröjdepsalmers afsjungande. Dessa ljusstakar betecknade den upplysning, som öfwer werlden utgick från Herrens berg. Detta gick nu i fullbordan genom Jesus. Likasom han derföre med anledning af wattenösningen på löfhyddohögtiden högtidligt talat om de lefwande wattuströmmarna, så kunde de högtidligt uppstälda ljusstakarne gifwa en yttre anledning att tala om det genom dem betecknade andeliga ljusen Men dertill kom en annan yttre anledning. Jesus talade detta bittida om morgonen, v. 2, i soluppgången eller strax efter. Hwad solen är på den naturliga himmelen, det är Jesus på nådens himmel. Han är werldens ljus. Tillägget, att den, som följer honom, skall icke wandra i mörkret, wisar tillika, huru han betraktade äktenskapsbryterskans förhållande; att, ehuru han icke fördömde henne, så warnade han strängt: synda icke härefter! Den som följer honom, werldens ljus, kan, såsom den der wandrar i ljuset, icke annat än få en afgjord afsky för alla mörkrets gerningar, och renar sig från all besmittelse af köttet och werlden.
13 Då sade fariseerna till honom: Du wittnar om dig sjelf; ditt wittnesbörd är icke sant.
14 Jesus swarade och sade till dem: Om jag än wittnar om mig sjelf, så är mitt wittnesbörd sant, ty jag wet hwarifrån jag har kommit och hwart jag går; men I weten icke hwarifrån jag kommer och hwart jag går. Joh. 5: 31.
15 I dömen efter köttet, jag dömer ingen. Joh. 7: 24.
Efter köttet, och yttre anseende, kap. 7: 24, således en köttslig dom.
16 Och om jag än dömer, så är min dom sann, ty jag är icke allena, utan jag och Fadren, som har sändt mig. Joh. 16: 32.
17 Det är ju ock skrifwet i eder lag, att twå menniskors wittnesbörd är sant, 5 Mos. 19: 15. Matt. 18: 16. 2 Kor. 13: 1. Ebr. 10: 28.
I eder lag, på hwilken I så mycket beropen eder. Jemför v. 5.
18 Jag är en som wittnar om mig sjelf; om mig wittnar ock Fadren, som har sändt mig.
Här äro uttryckligen twå, som wittna, och härtill kommer den tredje gudomspersonens wittnesbörd, den Helige Andes.
19 Då sade de till honom: Hwar är din Fader? Jesus swarade: I kännen hwarken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I ock min Fader.
Hwar är din Fader? De wilja med sina lekamliga ögon se det wittne, genom hwilket Jesus will leda sin sak i bewis. Men så länge de icke kände Sonen, emedan de icke wille lära känna honom, utan tillslöto hjertats öga för sanningens ljus, så kunde de icke heller känna Fadren, som will wara inwertes känd och funnen.
20 Dessa ord talade Jesus wid offerkistan, lärande i templet, och ingen grep honom, ty hans stund hade ännu icke kommit. Joh. 7: 8, 30.
Om offerkistan se Mark. 12: 41.
_265.jpg&oldid=347736){kind=link}