| En blindfödd botas. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 9. | 265 |
för honom, såsom den ewige och sannfärdige, betraktade de honom såsom en hädare och gudsförsmädare. De taga derföre upp stenar, blinda folkhopars wanliga wapen, att kasta på den förmente gudsförsmädaren. Stefanus stenades af samma anledning. Men Jesus förborgade sig bland folkmängden o. s. w. ”Den osynliga gudomen har betäckt och öfwerskyggat hans heliga lekamen, och han har gått dem ur händerna. Detta är ett stycke af hans härlighet, derur hans gudom framlyser. Och såsom Herren nu här förborgar sig och undgår deras händer, så skall han ock hemligen förgömma de sina i sitt tjäll för hwar mans hot, och skola de hafwa tillflykt under hans wingar, till dess olyckan går öfwer.”
9 Kapitlet.
Jesus botar en man, som war född blind.Och då han gick der fram, fick han se en man, som war blind ifrån födelsen.
2 Och hans lärjungar frågade honom, sägande: Rabbi, hwilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han skulle födas blind?
Denna fråga grundade sig på det antagandet, att ett wisst straff följer af en wiss synd, och en sådan olycka, som att wara blind född, betraktade de såsom, ett straff. Hwilken har syndat, d. ä, hwilkendera är nu genom särskildt försyndande skuld till detta straff, antingen denne, den blindfödde sjelf, eller hans föräldrar? Der funnos bland Judarne de, som antogo, att en menniska redan kunde synda i moderlifwet. Men det syntes lärjungarne swårt att begripa, om af en sådan orsak mannen blifwit blind född. Deremot, att Gud hemsökte fädernas missgerning äfwen på barnen, war dem of Guds ord bekant, och de undrade nu, om den blindföddes tillstånd war föranledt af en sådan hemsökelse. Lärjungarne antogo således, att ettdera måste wara orsaken, men Jesus wisar, att intetdera war här fallet.
3 Jesus swarade: Hwarken denne har syndat eller hans föräldrar, men detta har skett, på det att Guds werk skulle uppenbaras på honom.
Både den blindfödde och hans föräldrar hade syndat, enär alla Adams barn äro syndare. Det war icke heller detta lärjungarne hwarken satt i fråga eller kunnat sätta i fråga. Men den fråga de gjort, beswarar Jesus så, att han säger, att hwarken denne eller hans föräldrar på ett utomordentligt sätt syndat så, att de Woro syndare framför andra, Luk. 13: 1–4, såsom lärjungarne menade, att de möjligtwis gjort. Orsaken, att han blifwit blind född, war en helt annan, än de förestälde sig, och helt enkelt den, som låg i Guds obegripliga nådeshushållning, att Guds allmagts- och nådeswerk skulle uppenbaras på honom.
4 Jag måste werka dens werk, som har sändt mig, medan dagen är; natten kommer, då ingen kan werka.
Detta är ordspråkswis taladt, då hela lefnadsdagen är tiden för den rastlösa werksamhet, som afbrytes med dödsnatten, då ingen kan werka. Jesus säger här icke: då jag icke kan werka. Dock talar han här efter de omständigheter, inom hwilka hwarje menniska är inskränkt. Så ock kap. 11: 9; 12: 24.
5 Så länge jag är i werlden, är jag werldens ljus. Joh. 1: 4 f. 8: 12. 12: 35, 46.
Werldens ljus, som frambringar dagen och äfwen förmår upplysa de blinda.
6 Då han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg af spotten och smorde degen på den blindes ögon
7 och sade till honom: Gå bort och twå dig i dammen Siloam — det betyder utsänd. Då gick han bort och twådde sig och kom igen och hade sin syn. Neh. 3: 15.
I detta namn Siloam, som betyder ”sänd”, se wi en märkwärdig beteckning af honom, som förrättade undret. Han war af Fadren sänd att fullborda allt, som war skrifwet om honom — sänd att bota lekamligen och i synnerhet andeligen blinda och gifwa dem deras syn. En af kyrkofäderna anmärker tillika: ”Hwarföre helade Jesus honom icke genast, utan skickade honom först till Siloams damm? På det man skulle lära känna den blindes tro, och på det att Judarnes dårskap skulle få munnen tillstoppad. Ty alla sågo honom wäl gå dit med degen smord på ögonen. Då det nu icke war så lätt att igenkänna den blinde, sedan han fått sin syn, så förskaffar han honom först genom den långa wägen många wittnen, på det de skulle blifwa uppmärksammare och icke kunna säga: denne är det icke.”
8 Då sade grannarne och de som förr hade sett honom, att han war en tiggare: Är icke denne den som satt och tiggde?
9 Somliga sade: Det är han. Andra sade: Han är honom lik. Men han sjelf sade: Det är jag.
10 Då sade de till honom: Huru blefwo dina ögon öppnade?
11 Han swarade och sade: En man, som kallas Jesus, gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till dammen Siloam och twå dig. Och jag gick och twådde mig och fick min syn.
12 Då sade de till honom: Hwar är den mannen? Han sade: Jag wet icke.
13 Då förde de honom, som förut hade warit blind, till fariseerna.
14 Och det war sabbat, då Jesus gjorde degen och öppnade hans ögon.
_269.jpg&oldid=322535){kind=link}