| 286 | Anden öfwerbewisar werlden. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 16. |
3 Och detta skola de göra eder, emedan de icke känna Fadren, ej heller mig. Joh. 15: 21.
Se Luk. 23: 34.
4 Men detta har jag talat till eder, på det att, när den tiden kommer, I mån komma ihåg, att jag har sagt eder det. Men detta har jag icke sagt eder från begynnelsen, emedan jag war med eder.
Jesus hade wisserligen redan i bergspredikan och wid flera tillfällen förutsagt dem det lidande, som skulle träffa dem. Men så tydligt och omständligt som nu hade han icke omtalat den wäldsamma död, hwarmed de af werlden skulle hemsökas. Hittills hade han warit med dem, och de hade njutit hans beskydd. Hittills samlade sig werldens hat mot hans person, men efter hans himmelsfärd mot hans apostlar, tjenare och wänner. Nu, strax före hans bortgång, war tid att säga dem det, som han i sin wishet förut förtegat, då han nu tillika kunde tala för dem om hugswalaren, den Helige Ande, som skulle komma till dem, hugswala dem och gifwa dam kraft att frimodigt möta och segerrikt genomgå alla lidanden för Jesu namns skull.
5 Men nu går jag till den som har sändt mig, och ingen af eder frågar mig: Hwart går du?
Petrus hade wäl, kap. 13: 36, frågat derom. Men det skedde mer i afseende på sjelfwa bortgången, än i afseende på målet för densamma. Nu gifwer Jesus dem anledning att spörja eller allwarligt eftertänka, hwart han går, och hwilken wälsignelse hans bortgång skulle för dem medföra. De borde nu omsider fatta ordet om hans bortgång såsom ett rätt stort glädjeämne, sedan de förut blott betraktat det från den sidan, der det war för dem ett ämne till bedröfwelse.
6 Men emedan jag har sagt eder detta, har bedröfwelsen uppfylt edert hjerta.
7 Dock säger jag eder sanningen: det är nyttigt för eder, att jag bortgår, ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugswalaren till eder; men när jag har gått bort, skall jag sända honom till eder.
Genom Jesu bortgång till Fadren sändes den Helige Ande, som förklarar för hans lärjungar alla frukter af Jesu bortgång. Genom sin bortgång är Jesus såsom öfwersteprest ingången i det allraheligaste i himmelen med sitt offerblod för oss och är der såsom wår öfwersteprest och konung och lefwer alltid och beder alltid för dem, som tro på hans namn. Han är uppfaren i höjden och hafwer undfått gåfwor för menniskorna, Ps. 68: 19, och gifwit menniskorna gåfwor. Ef. 4: 8. Han har genom sin tillfyllestgörelse förwärfwat åt oss syndernas förlåtelse, lif och salighet samt den Helige Andes gåfwa, och dessa gåfwor låter han nu från himmelen nedströmma till alla, som wilja anamma och anwända dem.
8 Och när han kommer, skall han öfwerbewisa werlden om synd och om rättfärdighet och om dom:
När någon öfwerbewisas eller öfwertygas om det orätta, så innebär öfwertygandet tillika en bestraffning. Så skall den Helige Ande bestraffa och öfwerbewisa werlden. Hela den förwända werlden, af så wäl hedningar som Judar, är återlöst. Derföre komma den Helige Andes nådewerkningar i någon måtto alla till godo. Af werldsmenniskan bildas en Jesu lärjunge, när hon låter sig uttagas ur werlden, som sker då han hos henne får utföra sina embeten, af hwilka hans öfwerbewisningsembete är det första. Det sker således, då hon öppnar sitt hjerta för det af apostlarna predikade ordet, hwarigenom Guds Ande werkar på hennes hjerta, så att hon öfwerbewisas eller kommer till öfwertygelse om både den bestraffande och tröstande sanningen, alltså både om sitt förtappade tillstånd och om nåden i Kristus.
9 om synd, ty de tro icke på mig;
Ordet synd betyder egentligen ett afwikande från och förfelande af målet. All synd inbegripes derföre i otron, ty genom en menniskas otro förfelas för henne hela Guds afsigt och nådesanstalt, hwarigenom han will föra henne på nådens wäg till det ewiga lifwets mål. Då fördenskull den Helige Ande skall öfwerbewisa werlden om synd, är det förnämligast för otron, som hon blifwer i sitt samwete bestraffad.
10 om rättfärdighet, ty jag går till min Fader, och härefter sen I mig icke;
Rättfärdighet är den af Kristus förwärfwade, den enda, hwarigenom synden borttages, den enda som gäller inför Gud. Att nu Guds Ande öfwerbewisar werlden om Kristi ewigt gällande rättfärdighet, det innebär också att han bestraffar henne för hennes egna rättfärdighet, och när menniskan låter sig så bestraffas, låter öfwertyga sig om odugligheten af all egenrättfärdighet, så att hon begär den sanna, så skall Guds Ande ock öfwerbewisa henne om fullgiltigheten af Kristi förtjenst och rättfärdighet äfwen för hennes räkning. Ty jag går till min Fader o. s. w. Emedan Jesus gått till Fadren, och således, sedan han ingått i sin härlighet, icke heller lärjungarne mera se honom på grund af denna bortgång och Jesu osynliga andeliga gemenskap med de sina, kan den Helige Ande uppenbara den sanna rättfärdigheten för werlden.
11 och om dom, ty denna werldens furste är dömd. Joh. 12: 31.
Den Helige Ande skall öfwerbewisa werlden, att slutdomen är fallen i den stora striden mellan qwinnans säd och ormen, att denna werldens furste nu är dömd och beröfwad sin rätt att råda öfwer den fallna werlden. Att werldens förste är dömd, är en mägtig tröst. Och med detsamma werldens furste är dömd, är ock werlden, såsom warande i det ondas wåld (1 Joh. 5: 19), dömd, att icke heller hon har någon talan eller magt mot dem, som äro af Gud. Således will Guds Ande öfwertyga werlden, att hon är syndig och fördömelsewärd, och att om hon will, kan han dock blifwa rättfärdig i
_290.jpg&oldid=347784){kind=link}