| Jesu öfwerstepresterliga förbön. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 16, 17. | 289 |
det att I mån hafwa frid i mig; i werlden hafwen I betryck, men waren wid godt mod: jag har öfwerwunnit werlden.
Detta är slutet af Jesu tal till sina lärjungar. Det innehåller ock summan af allt hwad han dermed åsyftat, nemligen friden i honom. Frid skulle de hafwa emot hjertats oro, kap. 14: 1. Denna frid winnes genom bönen i Jesu namn. I werlden hade de betryck, trängsel och wedermöda. Men de skulle äfwen wid det största yttre betryck i werlden wara wid godt mod. Ty de skulle öfwerwinna i hans kraft, som för dem öfwerwunnit ej blott werldens furste, kap. 14: 30, utan ock werlden sjelf samt deras betryck i werlden.
17 Kapitlet.
Jesus beder för sig sjelf, för sina lärjungar och för alla troende.Innehållet af detta kapitel har från äldre tider kallats Jesu öfwerstepresterliga bön och förbön. ”I hela skriften är detta kapitel i anseende till ordalydelsen det lättaste, men till meningen det djupaste.” B. — ”Det rätta förståndet af denna bön öfwerstiger det mått af tro, som Herren under deras jordiska wallfärd plägar meddela de sina.” Spener. — ”Så simpel och enfaldig den låter, så rik, djup och widsträckt är den, att ingen kan utgrunda den.” L. — ”Något wärdigare, heligare, rikare och högre är aldrig wordet hördt än denna Guds egen Sons bön.” Melanchthon. — ”Alla werldens skatter borde man gifwa för att få läsa en bön af Guds Son, och nu kunna wi läsa en (sådan öfwerswinnelig bön) för intet.” Roos.
Detta talade Jesus och upplyfte sina ögon mot himmelen och sade: Fader, stunden har kommit, förhärliga din Son, på det att ock din Son må förhärliga dig, Joh. 12: 23.
2 såsom du har gifwit honom magt öfwer allt kött, på det att han må gifwa ewigt lif åt alla dem som du har gifwit honom. Matt. 28: 18.
3 Men detta är det ewiga lifwet, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sändt, Jesus Kristus.
Jesus Kristus, medlaren mellan Gud och menniskor. Den ende sanne Guden sättes här emot alla afgudar. Han har uppenbarat sig i Sonen, och Sonen har uppenbarat och förhärligat honom. Sonen, Jesus Kristus, är af samma ewiga wäsende med Fadren, men han talar här i synnerhet såsom menniska, således i sitt förhållande till Gud, såwida han är wägen till Fadren. Derföre, ehuru han är Gud, en af de tre personerna i den ende sanne Gudens wäsende, så talar han om sig i sitt förnedringsstånd till Fadren, såsom det med hans menskliga natur war mest öfwerensstämmande.
4 Jag har förhärligat dig på jorden, jag har fullbordat det werk, som du har gifwit mig att utföra.
Här skådar Jesus, från detta sitt inträde i lidandet, återlösningswerket såsom redan fulländadt, emedan för hans gudomsblick det som förestod war såsom redan skedt.
5 Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig sjelf med den härlighet, som jag hade hos dig, förr än werlden war.
Hos dig sjelf, i himmelen.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de menniskor, hwilka du har gifwit mig af werlden. Dina woro de, och mig har du gifwit dem, och de hafwa hållit ditt ord.
Se Joh. 6: 45; kap. 8: 47; kap. 18: 37.
7 Nu förstå de, att allt hwad du har gifwit mig är från dig.
8 Ty de ord, som du har gifwit mig, har jag gifwit dem, och de hafwa mottagit dem och förstå i sanning, att jag har utgått från dig, och tro, att du har sändt mig. Joh. 16: 27, 30.
9 Jag beder för dem; för werlden beder jag icke, utan för dem som du har gifwit mig, ty de äro dina.
”Han gör begge delarne, beder för werlden och beder icke för werlden. Men deri ligger åtskilnaden: på det wis och det sätt beder han icke för werlden, som han beder för sina kristna. För de kristna och alla, som skola omwändas, beder han sålunda, att de, som äro, må blifwa wid den rätta tron, tillwäxa deri och icke affalla derifrån, och de, som ännu icke äro omwända, att de må komma till ljuset. Det heter rätt och wäl bedit för werlden, såsom wi alla skola bedja. Men som hon nu går och står, emedan hon stormar och rasar emot evangelium, will han ingalunda hafwa bedit för henne; utan twärtom skall man bedja, att Gud må stå henne emot, hindra och tillintetgöra hennes företag. Likasom Moses gjorde, 4 Mos. 16: 15, och konung David, 2 Sam. 15: 31.” L. — Således beder Herren Kristus i sin öfwerstepresterliga förbön, icke omedelbart för werlden, utan för de sina, men i bönen för dem är bönen för werlden innesluten i så måtto, som han ock säger, v. 20. Apostlarne äro plantsättningen till de trognas hop intill werldens ände.
10Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Joh. 16: 15.
Allt mitt, således äfwen alla de mina. — Jesus är förhärligad i dem, just i det att de tro, att han och Fadren hafwa allt gemensamt.
11 Och nu är jag icke mer i werlden, men dessa äro i werlden, och jag kommer till dig. Helige Fader, bewara dem i ditt namn, hwilket du har gifwit mig, på det att de må wara ett, såsom ock wi. Joh. 10: 30.
_293.jpg&oldid=347790){kind=link}