| 298 | Jesu uppenbarelse. | Johannes’ Evangelium. | Kap. 20, 21. |
det förut twifwelsjuka hjertat. Han ser i Jesus sin Herre och sin Gud. Öfwerwäldigad af blygsel öfwer sin förra otro, men ock af sin nu wunna wisshet, gör han sin korta, men innehållsrika bekännelse. Han hade nu funnit frid i Jesu sår, som äro ewiga kärlekstecken, ewiga segertecken och ewiga fridstecken.
29 Jesus sade till honom: Emedan du har sett mig, tror du; saliga äro de som icke se och dock tro. 1 Petr. 1: 8.
Tror du, egentligen: ”så har du (nu) trott”. Så hade Jesus nedlåtit sig till den swagtroende Tomas, likasom han ännu gör ett dylikt afseende på andras trosskröplighet, att han låtit honom se, för att bringa honom till tro. Men om det är saligt att se och tro, så är det ännu saligare att icke se och dock tro, att oberoende af alla känslor och sinliga förnimmelser ändock hafwa förtroende till Herren.
30 Så gjorde ock Jesus i sina lärjungars åsyn många andra tecken, som icke äro uppskrifna i denna bok. Joh. 21: 25.
31 Men dessa äro uppskrifna, på det att I skolen tro, att Jesus ar Kristus, Guds Son, och att I genom tron skolen hafwa lif i hans namn.
21 Kapitlet.
Jesus uppenbarar sig för lärjungarne wid Tiberias’ haf.Derefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna wid Tiberias’ haf. Och han uppenbarade sig sålunda:
2 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, som war från Kana i Galileen, och Sebedei söner och twå andra af hans lärjungar woro tillsamman.
Sebedei söner. En af dessa skref detta. Derföre sätter han sig och sin broder efter Tomas och Natanael.
3 Simon Petrus sade till dem: Jag går bort för att fiska. De sade till honom: Wi gå ock med dig. Då gingo de ut och stego strax i båten, och i den natten fångade de intet.
4 Men då det redan war morgon, stod Jesus wid stranden; dock wisste icke lärjungarna, att det war Jesus.
5 Då sade Jesus till dem: Barn, icke hafwen I wäl något att äta? De swarade honom: Nej.
6 Och han sade till dem: Kasten ut nätet på högra sidan om båten. Så skolen I finna. Då kastade de ut och förmådde nu icke draga upp det för fiskarnas myckenhets skull.
7 Då sade den lärjunge, som Jesus älskade, till Petrus: Det är Herren. När nu Simon Petrus hörde, att det war Herren, band han om sig sin öfwerklädnad, ty han war naken, och kastade sig i sjön. Joh. 13: 23.
Bland sina förtrogna medbröder hade Petrus icke haft på sig annat än den ringa beklädnad, som fiskare der i landet bruka. Men af wördnad för frälsarens närwaro och för att icke wisa sig inför honom naken, kastade han nu i hast på sig den wida linneöfwerklädnaden, och uppskörtade den, för att icke hindras i simmandet. Petri wanliga ifwer bewisar sig äfwen här. Han war desto angelägnare att komma till Jesus, som han synnerligen förnekat honom.
8 Men de andra lärjungarna kommo med båten, ty de woro icke längre från land än wid pass twå hundra alnar, och drogo nätet med fiskarna uti.
9 När de nu hade stigit i land, sågo de glöd ligga der och fisk deruppå och bröd.
De hade icke kunnat gifwa Jesus frukterna af sitt arbete, emedan dessa frukter uteblefwo. Men han icke allenast låter dem göra ett rikt fiskafänge, utan wet äfwen utwäg att dessförutan kunna undfägna dem. Så kan han, som intet behöfwer, underligen bespisa de sina.
10 Jesus sade till dem: Bären hit af de fiskar, som I nu fångaden.
11 Då gick Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, fullt af stora fiskar, ett hundra femtiotre; och ehuru de woro så många, gick nätet icke sönder.
12 Jesus sade till dem: Kommen hit och äten. Men ingen af lärjungarne dristade fråga honom: Hwem är du? emedan de wisste, att det war Herren.
Häraf synes, att äfwen nu, då de woro tätt bredwid honom, hade hans person något hemlighetsfullt.
13 Då gick Jesus och tog brödet och gaf dem, och likaledes fisken.
14 Detta war nu tredje gången Jesus uppenbarades för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.
Derpå följde flera uppenbarelser. 2 Kor. 15: 6.
15 När de nu hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon. Jonas’ son, älskar du mig mer än dessa? Han sade till honom: Ja, Herre, du wet, att jag har dig kär. Han sade till honom: Föd mina lam.
Att jag har dig kär! Han tillägger icke: mer än dessa. Förut hade Petrus lofwat framför de andra, att gå i döden med Jesus, likasom han hade trott sig älska Jesus mer än de andra. En bedröflig erfarenhet wittnade, att så icke warit förhållandet.
_302.jpg&oldid=347807){kind=link}