| 304 | Petri predikan. | Apostlagerningarna. | Kap. 2. |
sig, sägande till hwarandra: Se, äro icke alla dessa, som tala, Galileer?
Olärda menniskor, såsom lärjungarne i allmänhet woro, och det från Galileen, der folket talade en egen munart, som war obehaglig för andra Judar.
8 Och huru kunna wi då höra hwar och en sitt modersmål?
9 Parter och Meder och Elamiter och de som bo i Mesopotamien och i Judeen och i Kappadocien, i Pontus och Asien,
10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i Libyens trakter wid Cyrene, och resande från Rom, Judar och proselyter,
11 Kreter och Araber, huru kunna wi höra dem på wåra tungomål tala om Guds dråpliga werk?
Dessa Galileer talade nu dessa främmande språk och tillika det rena språk, som talades i Judeen, hwilket eljest för dem war lika så owanligt som de öfriga. Parterna woro ett mägtigt folk wid floden Eufrat, som blef namnkunnigt i werldshistorien. Om Mederna och Elamiterna, se Dan. 5: 31; kap. 8: 2. Mesopotamien war landet mellan Eufrat och Tigris. Kappadocien, Pontus, Frygien och Pamfylien woro landskap i Mindre Asien. Med namnet Asien, v. 9, menas ett särskildt landskap uti Mindre Asien, en romersk provins kallad Asia Proconsularis. Libyen eller Fut, 1 Mos. 10: 6. Hes. 30: 5. Cyrene, Matt. 27: 32. Kreter från ön Kreta, som nu kallas Kandia och tillhör det Turkiska riket. Proselyter, se Matt. 23: 15.
12 Och de häpnade alla och wordo willrådiga, sägande, den ene till den andre: Hwad månde detta wara?
13 Och andra gjorde gäck af dem och sade: De äro druckna af sött win.
De tänkande och fromma i den stora folkskaran förundrade sig; men de tanklöse och för allt andeligt tillslutne gjorde spe af detta under och började försmäda, det de icke kunde förstå, hwilket har sin förklaring deri, att en naturtig menniska fattar icke det som tillhör Guds Ande, ty det är henne en dårskap, och hon kan icke begripa det, emedan det måste andeligen bedömas. 2 Kor. 2: 14. Detta förnyar sig allestädes, der Guds Andes werk uppenbarar sig i menniskors omwändelse till Jesu Kristi tro.
14 Då steg Petrus fram jemte de elfwa och hof upp sin röst och talade till dem: I Judiske män och I alla, som bon i Jerusalem! Detta ware eder weterligt, och lyssnen till mina ord.
15 Ty dessa äro icke druckna, såsom I menen; det är ju tredje timmen på dagen.
Så höll Petrus den första predikan efter Guds Andes utgjutelse. Han wederlägger först bespottarnes beskyllning och wisar, att eftersom det war blott tredje timmen på dagen eller klockan 9 på morgonen, så kunde de icke hafwa smakat win, ty ingen from Jude tillät sig att åtnjuta någon mat eller dryck före den wanliga morgonbönen, som plägade hållas wid tredje timmen. Derefter bewisar Petrus, att detta underwerk war en fullbordan af profetior, som de borde känna, och att han, som gjort detta underwerk, just war densamme Jesus, som de hade korsfäst och dödat, och att han war Messias.
16 Utan detta är det som är sagdt genom profeten Joel: Joel 2: 28 f.
17 ”Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af min Ande öfwer allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra äldste skola drömma drömmar. Es. 44: 3. Sak. 12: 10.
18 och öfwer mina tjenare och öfwer mina tjenarinnor skall jag i de dagarna utgjuta af min Ande, och de skola profetera.
Se Joel 2: 28. Denna profetia war så widt omfattande, att de ingalunda borde förundra sig öfwer den stora förändringen genom den Helige Andes nåd hos dessa menniskor, fastän de woro olärda och af ringa anseende inför werlden.
19 Och jag skall gifwa under ofwan i himmelen och tecken nere på jorden, blod och eld och rökmoln;
20 solen skall wåndas i mörker och månen i blod, förr än Herrens stora och uppenbara dag kommer;
21 och det skall ske, att hwar och en som åkallar Herrens namn, han skall warda frälst”.
Profeten Joel innefattar i den stora profetian hela det nya testamentets tid, och således war dess fullbordan nu endast börjad på pingstdagen, men denna fullbordan skall fortfara under hela det nya testamentets tid, genom den Helige Andes fortfarande närwaro och werksamhet i församlingen, och slutligen fullkomligt fullbordas, då många andra stora tecken både på jorden och i himlakropparna skola ske före Jesu tillkommelse. Jemför Matt. kap. 24. Emellertid står det stora löftet fast, så länge Kristi kyrka står, ända ifrån pingstdagen, till dess han återkommer i härlighet: hwar och en som åkallar Herrens namn, han skall warda frälst och genom Guds Andes nåd blifwa införlifwad med Kristi rike.
22 I mån af Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man, som för eder af Gud blifwit witsordad genom krafter och under och tecken, hwilka Gud har gjort genom honom bland eder, såsom I ock sjelfwa weten, Ap. G. 10: 38.
_308.jpg&oldid=347819){kind=link}