| Herodes blifwer död. | Apostlagerningarna. | Kap. 12, 13. | 333 |
21 Och på en bestämd dag klädde sig Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
Herodes tillstälde i Cesarea en fest, kejsar Klaudius till ära, och satte sig på tronen. Från denna tron talade han till det församlade folket och till sändebuden från Tyrus och Sidon. Han hade i Rom studerat talarekonsten.
22 Och folket ropade till honom: Guds röst är detta, och icke en menniskas.
Detta grofwa smicker war efter rätta judiska begrepp en hädelse mot Gud, men Herodes war så högmodig och förblindad att han emottog denna ära.
23 Och strax slog honom Herrens ängel, emedan han icke gaf Gud äran; och han wardt uppfrätt af maskar och dog.
Han blef slagen med en swår, obotlig sjukdom. Herodes bör tjena till ett warnande exempel för alla högmodiga; men i synnerhet för dem som äro högt uppsatte i denna werlden, att wara på sin wakt båda emot sina egna stolta inbillningar och emot kryperi och smicker, besinnande, att de hafwa en Herre i himmelen, som skall döma lefwande och döda. Han blef lefwande förtärd af mask och dog på femte dagen, sedan folket hade ropat, att han war en gud. Hans grufliga dödssätt är en warnande bild af den ewiga döden, der masken icke dör och elden icke utsläckes.
24 Men Guds ord wäxte och utbredde sig. Es. 55: 11. Ap. G. 6: 7. 19: 20. Kol. 1: 6.
Efter dessa stora under, Petri räddning, som så mägtigt styrkte församlingens tro, och tyrannens warnande öde, som satte skräck i de ogudaktiga till en tid, fick församlingen åtnjuta lugn och utbredde sig widare.
25 Och Barnabas och Saulus wände tillbaka från Jerusalem, sedan de hade aflemnat undsättningen, och de togo äfwen med sig Johannes, som ock kallades Markus. Ap. G. 11: 29 f.
Sedan Barnabas och Paulus aflemnat bidragen, som de medförde till de fattiga kristna i Jerusalem, se kap. 11: 30, återwände de till Antiokia.
13 Kapitlet.
Barnabas och Paulus utsändas från Antiokia att predika evangelium. Sergii omwändelse. Pauli tal i Antiokia. Judarne försmå, men hedningarne antaga evangelium.Men i Antiokia, i den derwarande församlingen, woro profeter och lärare, Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, och Manaen, tetrarken Herodes’ fosterbroder, och Saulus.
Den stad Antiokia, som här omtalas, war hufwudstaden i Syrien, men en annan stad, som äfwen kallades Antiokia, låg i landskapet Pisidien i mindre Asien. Den Herodes, som här nämnes, war Herodes Antipas, se Matt. 14: 1. Det war i forntiden wanligt i förnäma familjer, att icke blott lärare underhöllos för deras söner, utan äfwen kamrater, som fingo deltaga i underwisningen.
2 Under det att dessa förrättade Herrens tjenst och fastade, sade den Helige Ande: Afskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det werk, hwartill jag har kallat dem. Ap.G. 9: 15. 14: 26. Rom. 1: 1. Gal. 1: 15. Ef. 3: 8. 1 Tim. 2: 7. 2 Tim. 1: 11.
På hwad sätt den Helige Ande talade eller kungjorde denna befallning, står ej skrifwet, men det skedde sannolikt genom en klar inre uppenbarelse för någon af dessa församlade profeter och lärare. Det werk, hwartill Herren hade bestämt dessa twenne, wisste Saulus redan. Se kap. 9: 15.
3 Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem fara. Ap.G. 6: 6.
Genom fasta och bön och händers påläggning fingo dessa sändebud ett högtidligt uppdrag af församlingen i Herrens namn, att gå åstad såsom evangelii budbärare till hedningarna, och beledsagades af församlingens wälsignelse och förbön.
4 Dessa, sålunda utsände af den Helige Ande, foro ned till Seleucia och seglade derifrån till Cypern.
Fastän dessa twå sändebud erhöllo kallelsen och uppdraget till slut genom menniskor, v. 2, 3, så war det dock den Helige Ande sjelf, som sände dem. Det är alltid för hwarje kristlig lärare och själasörjare nödwändigt att weta, att han är kallad och sänd af Herrens Ande. Seleucia war en stad i Syrien, wid hafskusten, och kallas nu Selukie. Derifrån afseglada de till den stora ön Cypern.
5 Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i Judarnes synagogor, och de hade äfwen Johannes till tjenare.
Salamis war öns hufwudstad, och der predikade dessa sändebud evangelium. Judar woro kringspridda och hade sina synagogor i de flesta länder af den då bekanta werlden. Om Johannes, med tillnamnet Markus, se kap. 12: 12, 25.
6 Och sedan de hade genomwandrat hela ön ända till Pafos, funno de der en wiss trollkarl, en falsk profet, en Jude widnamn BarJesus,
Pafos låg på öns westra ända. Såsom trollkarlen Simon, kap. 8: 9, utgaf sig för att wara ett stort Guds sändebud, så war har en annan förförare, en judisk trollkarl eller magier (se
_337.jpg&oldid=347876){kind=link}