| 342 | Paulus omskär Timoteus. | Apostlagerningarna. | Kap. 15, 16. |
33 Och sedan de der hade tillbragt någon tid, återsändes de med frid ifrån bröderna till apostlarne.
Nemligen till apostlarne i Jerusalem.
34 Men Paulus och Barnabas wistades i Antiokia, der de, jemte många andra, lärde och förkunnade Herrens ord.
35 Och efter några dagar sade Paulus till Barnabas: Låtom oss nu fara tillbaka och se till wåra bröder i alla de städer, i hwilka wi hafwa förkunnat Herrens ord, huru det är med dem.
Här menas bröderna i de församlingar, som Paulus och Barnabas hade grundat. Se kap. 13.
36 Men Barnabas wille, att de äfwen skulle taga med sig Johannes, som kallades Markus.
Denne Johannes Markus war syskonbarn till Barnabas, Kol. 4: 10, och densamme som evangelisten Markus.
37 Men Paulus fann skäligt att icke taga med sig den som hade trädt ifrån dem i Pamfylien och icke hade följt med dem till arbetet. Ap. G. 13: 13.
38 Då uppstod en förbittring, så att de skildes från hwarandra, och Barnabas tog Markus med sig och afseglade till Cypern.
Paulus ansåg icke Markus passande till delaktighet i det swåra kallet; hos Barnabas har måhända slägtskapen inwerkat, och så skildes dessa twå utmärkta män; men äfwen detta tjenade till Kristi kyrkas befrämjande, ty nu blef evangelium så mycket widsträcktare förkunnadt. Hade Markus förut felat, måhända genom bristande försakelsewilja, så war han nu willig att genom Guds kraft godtgöra detta fel.
39 Men Paulus utwalde åt sig Silas och for bort, sedan han af bröderna blifwit anbefald åt Guds nåd.
40 Och han for genom Syrien och Cilicien, styrkande församlingarna.
Se kap. 9: 30. Denna twist mellan Paulus och Barnabas minskade icke deras kärlek till hwarandra, men de insågo, att ingen rätt samwerkan under denna skiljaktighet kunde åstadkommas, derföre skildes de åt, och undfingo församlingens wälsignelse till sina apostoliska resor. Herren war med dem båda, och i anden woro de äfwen med hwarandra.
16 Kapitlet.
Paulus antager i Lystra Timoteus till följeslagare och öfwergår till Maccdonien. Lydia och fångwaktaren i Filippi.Och han kom till Derbe och till Lystra, och se, der war en lärjunge, wid namn Timoteus, son af en troende Judisk qwinna och en Grekisk fader,
2 och denne hade godt wittnesbörd om sig af bröderna i Lystra och Ikonium.
Både Timoteus och hans moder Eunike woro kristna, se 2 Tim. 1: 5. Fadren war en Grek, således hedning till sin härkomst.
3 Då wille Paulus, att denne skulle fara med honom; och han tog och omskar honom, för de Judars skull, som woro på dessa orter, ty alla wisste, att hans fader war en Grek. 2 Kor. 9: 20.
De kristna, som woro af judendomen, kunde ännu icke fatta förtroende för någon lärare, som icke genom omskärelsen tillhörde deras folk. Judarne ansågo hedningarne för orena, och de kunde i sitt oomwända tillstånd icke fatta reningen genom evangelium. På det nu Timoteus, som på mödernet härstammade af Israel, icke måtte genom sitt oomskurna tillstånd blifwa hindrad i sitt läroembete genom förakt och misstroende af Judarna, så lät Paulus omskära honom. Samme Paulus, som så beftämdt satte sig emot omskärelsens och lagens stadgar, kap. 15, låter här omskära denne lärjunge; ty här war ändamålet alldeles olika. Judarne påstodo, kap. 15, att omskärelsen och iakttagandet af lagens stadgar woro nödwändiga till saligheten; men detta blef både af Paulus och apostlarne i Jerusalem bestämdt motsagdt, och deremot bewisadt, att ingen rättfärdighet och salighet kunde winnas, utan genom tron på Kristus, och dertill behöfdes icke omskärelsen. Men Timoteus blef icke omskuren, såsom om detta wore nödwändigt till hans frälsning, utan blott för att borttaga det misstroende och förakt, hwarmed Judarne eljest skulle hafwa skjutit ifrån sig den lära han förkunnade. Alltså wisar aposteln, att omskärelsen wäl för ett sådant ändamål kunde wara tillåten, men att den till kristendomen ingalunda war behöflig. Här wisar Paulus att en kristen, och i synnerhet en lärare, bör bjuda till, att i allt det som ej är syndigt, rätta sig efter andra för evangelii skull. Se Rom. 14: 1. 2 Kor. 9: 22.
4 Och hwar de foro fram genom städerna, ålade de dem att hålla de stadgar, som woro beslutade af apostlarne och de äldste i Jerusalem. Ap. G. 15: 29.
Nu meddelades i församlingarna också det som apostlarne i Jerusalem hade föreskrifwit. Se kap. 15: 20.
5 Så befästades nu församlingarna i tron och förökades till antal hwar dag.
6 Och de foro genom Frygien och der Galatiska landet, sedan de af den Helige Ande hade blifwit förhindrade att tala ordet i Asien.
Genom den Helige Ande blef det för Paulus uppenbaradt, att han icke nu skulle uppehålla sig och predika evangelium i dessa trakter, emedan den rätta tiden och stunden dertill ännu icke war kommen, utan Herren wille nu först föra dessa
_346.jpg&oldid=347894){kind=link}