| Paulus sändes till Rom. | Apostlagerningarna. | Kap. 26, 27. | 369 |
man hade kunnat lösgifwas, om han icke hade wädjat till kejsaren. Ap. G. 25: 11.
Så slutas och qwäfwas de flesta goda intryck af sanningen, såsom nu hos Agrippa; han stod upp, och de gingo! Om Paulus måste de gifwa det wittnesbörd, att han icke hade gjort något ondt, som förtjenade död eller fängelse, men någon tillämpning på sina hjertan af den sanning de hade hört, gjorde de dock icke. Men de mindes den och skola minnas den i ewighet; ty ett kraftigt wittnesbörd af sanningen, som en menniska en gång hört, kan hon aldrig glömma. Det blifwer för henne antingen i härlighetens rike en ewig orsak till lof och tacksägelse, eller i pinorummet en ewig anklagelse.
27 Kapitlet.
Paulus skickas såsom fånge till Rom, lider skeppsbrott, men räddas.När det war beslutet, att wi skulle afsegla till Italien, öfwerlemnade de Paulus och några andra fångar åt en höfwitsman wid den kejserliga krigsskaran, wid namn Julius. Ap. G. 25: 12.
2 Och wi gingo ombord på ett Adramyttiskt skepp, som skulle segla till Asiens kuststäder, och lade ut, och med oss war Aristarkus, en Macedonier från Tessalonika. Ap. G. 19: 29. 20: 4. Kol. 4: 10.
Detta skepp war från staden Adramyttium, som låg i Mysien, ett landskap i Mindre Asien. Paulus blef nu sänd till Rom, emedan han hänskjutit sitt mål till kejsarens domstol. Paulus förestälde sig wäl icke allra först, att Herrens förutsägelse, kap. 23: 11, skulle uppfyllas på detta sätt, men säkert war han af hjertat nöjd med Herrens styrelse. Aristarkus war en kristen från Macedonien, som följt med till Jerusalem, se kap. 19: 29; kap. 20: 4. Filem. v. 24. Han omtalas Kol. 4: 10 såsom Pauli medfånge, och han hade troligtwis blifwit fången just derföre, att han frimodigt bekände Kristi namn och försökte att taga aposteln i förswar.
3 Och dagen derefter lade wi till wid Sidon. Och Julius bemötte Paulus wänligt och tillstadde honom att gå till sina wänner för att få omwårdnad. Ap. G. 24: 23. 28: 16.
Den gamla widtberömda handelsstaden Sidon i Fenicien war på apostelns tid betydligt sjunken, men der woro kristna. Matt. 15: 21. Mark. 3: 8. Paulus fick besöka de kristna i denna stad, fastän han utan twifwel oupphörligt bewakades af romerska soldater. Se kap. 28: 16.
4 Och när wi lade ut derifrån, seglade wi under Cypern, emedan windarna woro emot.
Under, d. ä. i skydd af Cypern.
5 Och efter att hafwa seglat öfwer det haf, som är wid Cilicien och Pamfylien, kommo wi till Myra i Lycien.
6 Och då höfwitsmannen der fann ett skepp från Alexandria, som skulle segla till Italien, förde han oss ombord derpå.
I staden Myra fann den romerske höfwitsmannen, som hade uppsigt öfwer fångarna, ett skepp, som skulle segla till Italien, der Rom war beläget.
7 Och då wi under många dagar seglade långsamt och med nöd hade kommit i närheten af Knidos, der wi för motwind ej kunde lägga till, seglade wi under Kreta wid Salmone.
Knidos war en handelsstad wid hafwet, i landskapet Karien i Mindre Asien. Salmone war en udde på östra sidan af ön Kreta.
8 Och sedan wi med nöd hade farit der förbi, kommo wi till ett ställe, som kallades Sköna Hamnar, och staden Lasea war icke långt derifrån.
9 Men när mycken tid war förliden och seglingen begynte wara farlig, emedan fastetiden[1] redan war förbi, warnade Paulus dem
10 och sade: I män, jag ser, att seglingen skall medföra trångmål och stor fara icke blott för last och skepp, utan äfwen för wåra lif.
11 Men höfwitsmannen trodde styrmannen och skeppsegaren mer än det som sades af Paulus.
12 Och då hamnen war otjenlig för öfwerwintring, rådde de flesta, att man skulle lägga ut derifrån för att försöka komma fram till Fenix, en hamn på Kreta, som wetter mot sydwest och nordwest, för att der öfwerwintra.
Denna hamn, som war öppen åt sydwest och nordwest, war säker för andra windar. Att höfwitsmannen mer trodde skeppsegaren och styrmannen war ursäktligt; men derigenom att den oförfarnes förutsägelse inträffade, wille Gud så mycket mer förhärliga sig.
13 Då nu en lindrig sunnanwind blåste upp, menade de sig hafwa wunnit sin afsigt, lyfte ankar och foro närmare utmed Kreta.
14 Men icke långt derefter stack upp mot ön en häftig stormwind, den så kallade Euroklydon.
15 Och då skeppet rycktes med och icke kunde hålla upp mot winden, gåfwo wi efter och läto det drifwa.
- ↑ Den fastan, som hörde till försoningsfesten, hwilken firades den 10:de i sjunde månaden, Tisri, kort efter höstdgjemningen.
_373.jpg&oldid=347948){kind=link}