| 382 | Guds dom öfwer syndare. | Pauli Bref | Kap. 2. |
2 Kapitlet.
Aposteln förehåller Judarne deras större answar, i det de fått ett större ljus än hedningarne, samt framhåller skilnaden mellan sann och falsk Judendom.Derföre är du utan ursäkt, o menniska, hwem du än är, som dömer. Ty i det att du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, emedan du, som dömer, gör detsamma. 2 Sam. 12: 5 f. Matt. 7: 1.
Ordet derföre wisar tillbaka till föregående kapitlets slut. Det fans de, som woro skenbart bättre än de der beskrifne hedningarne. Nu wänder aposteln sitt tal i synnerhet till Judarne, fastän han först så småningom, v. 9 f., nämner deras namn. Alla wisste de, att de, som göra sådana gerningar, hwilka i föregående kapitel blifwit anförda, äro wärda döden och fördömelsen. De fariseiskt sinnade Judarne woro särdeles färdige att döma och fördöma hedningarne för sådana gerningars skull. Desse Judar höllo icke med dem, som sådant göra. Men fastän de sålunda buro en afsky för de grofwa hednastyggelserna, så gjorda de i sitt oomwända tillstånd likwäl hemligen detsamma, som de fördömde hos andra. Som wille aposteln säga: Derföre att du wet de onda gerningarnes fördömelsewärdhet, men likwäl gör dem, är du utan ursäkt, o menniska, hwem du än är, skenbart bättre, Jude eller hedning, du som dömer.
2 Och wi weta, att Guds dom är rätt öfwer dem som göra sådant.
Rätt, egentligen enligt sanningen, således enligt sakens werkliga beskaffenhet, ej efter skenet, ej en gång efter det bästa sken och utwertes wackraste förhållande, utan efter grunden och hjertats sanna, werkliga tillstånd.
3 Och menar du, o menniska, som dömer dem som göra sådant och sjelf gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?
Ordet mena utmärker ett sjelfgjordt ursäktande. Som wille han säga: Menar du, d. ä. beräknar du detta på ett sjelfursäktande sätt, o menniska, som dömer o. s. w., att du, för det att du icke gör detsamma som hedningarne, på ett lika uppenbart och groft sätt som de, skall kunna dermed ursäkta dig, anse dig fri, och således undfly den Guds dom, åt hwilken du anser hedningen wara hemfallen? Det är så långt ifrån, att du skall kunna undfly den, att du twärtom får den ännu strängare, då du har större kunskap om det rätta än de, och således är ännu mer än de utan ursäkt, då du gör detsamma, som du fördömer hos dem.
4 Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förstående, att Guds godhet will föra dig till bättring? Es. 30: 18. 2 Petr. 3: 9, 15.
Guds godhet uppenbarar sig deri, att han bewisar wälgerningar; hans tålsamhet eller tålamod deri, att han fördrager syndaren; hans långmodighet deri, att han uppskjuter straffet för synderna; och allt detta sammanfattas åter i uttrycket Guds godhet.
5 Men i din hårdhet och ditt obotfärdiga hjerta samlar du öfwer dig sjelf wrebe på wredens dag, när Guds rättwisa dom warder uppenbar, 5 Mos. 32: 35. Rom. 9: 22.
Närmare: På wredens och Guds rättwisa doms uppenbarelses dag. — Aposteln sätter emot hwartannat: Guds godhet och din hårdhet; Guds angelägenhet att föra dig till bättring, och ditt obotfärdiga hjerta; Gud bewisar sin godhets rikedom, och du samkar öfwer dig sjelf ett större mått af wrede. Detta kommer fullständigt att wisa sig på den sista räkenskapsdagen, som kallas wredens dag, med afseende på de onda; Guds uppenbarelses dag, med afseende på att allt, som warit fördoldt, skall uppenbaras; och Guds rättwisa doms uppenbarelses dag, med afseende derpå, att det då skall gå helt annorlunda än menniskor hafwa dömt.
6 hwilken skall gifwa åt hwar och en efter hans gerningar, Job 34: 11. Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. 32: 19. Matt. 16: 27. Rom. 14: 12. 2 Kor. 3: 8. 2 Kor. 5: 10. Upp. 22: 12.
Gifwa, wedergälla. Efter hans gerningar, allt eftersom de warit frukter af tron eller af otron.
7 nemligen ewigt lif åt dem som med tålamod i god gerning söka härlighet och ära och oförgänglighet;
Sökande Herren och hans gemenskap framför allt, söka de troende i och med detsamma den härlighet och ära och oförgänglighet, som utgör saligheten i hans rike.
8 men öfwer dem som äro partisinnade och icke lyda sanningen, utan orättfärdigheten, komma wrede och förtörnelse. 2 Tess. 1: 8.
Dem, som äro partisinnade, eller som äro motstridige, af ett mot Gud stridigt sinne.
9 Nöd och trångmål öfwer hwar menniskas själ, som gör det onda, Judens först, så ock Grekens;
10 men härlighet och ära och frid åt hwar och en som gör det goda, Juden först, så ock Greken!
11 Ty hos Gud är intet anseende till person. 5 Mos. 10: 17. 2 Krön. 19: 7. Job 34: 19. Ap. G. 10: 34. Gal. 2: 6. Ef. 6: 9. Kol. 3: 25. 1 Petr. 1: 17.
12 Ty alla som utan lag hafwa syndat skola ock utan lag warda förtappade, och alla som med lag hafwa syndat skola genom lag warda dömda.
Utan lag, nemligen utan Guds skrifna lag. som Judarne fått genom Moses, men
_386.jpg&oldid=347972){kind=link}