| 386 | Trons rättfärdighet. | Pauli Bref | Kap. 3. |
10 såsom det är skrifwet: ”Ingen rättfärdig finnes, icke en. Ps. 14: 3. 53: 4.
11 Ingen förståndig finnes, ingen finnes, som söker Gud.
De äro således alla både utan förstånd om det goda och utan wilja till det goda.
12 Alla hafwa afwikit, allesamman hafwa blifwit onyttiga, ingen finnes, som gör godt, det finnes icke en enda.
Alla hafwa afwikit från Gud och från wägen till Gud; allesamman, alle tillika, hafwa blifwit onyttige, oduglige till det goda.
13 En öppen graf är deras strupe, med sina tungor bedraga de, huggormars gift är under deras läppar. Ps. 5: 10. 140: 3 f.
I de närmast föregående verserna framstäldes bewis, att genom syndafallet äro alla menniskors gerningar syndiga. I denna och följande verser wisas, huru syndaförderfwet yttrar sig i ord. Likasom allt förderf, så har äfwen det bittra talet sin källa i hjertat. Denna källa danar sig wäg och flödar genom strupen, tungan och läpparne.
14 Deras mun är full af förbannelse och bitterhet. Ps. 10: 7.
15 Deras fötter äro snara till att utgjuta blod. Ords. 1: 16. Es. 59: 7.
16 Förödelse och elände äro på deras wägar,
17 och fridens wäg känna de icke.
18 Guds fruktan är icke för deras ögon”. Ps. 36: 2.
Och således ännu mindre Guds kärlek.
19 Men wi weta, att allt hwad lagen säger, det talar han till dem som hafwa lagen, på det att hwar mun må tillstoppas och all werlden warda brottslig för Gud, Hes. 16: 63.
Allt hwad lagen säger, således äfwen allt hwad som står i de anförda psalmställena (ty med lagen förstås här hela gamla testamentet), det talar han till dem, som hafwa lagen, således just till Judarna. De wille eljest förebära, att de stränga språken woro blott sagda om hedningarna. Nej, till och med företrädeswis om Judarna. På det att hwar mun, äfwen deras, som wilja berömma sig af ärbarhet, må tillstoppas, alla undflykter och ursäkter upphöra, och all werlden, både Judar och hedningar, warda brottslig för Gud och nödgas erkänna sig skyldig till Guds dom.
20 emedan intet kött skall af lagens gerningar warda rättfärdigadt inför honom; ty genom lagen kommer syndens kännedom. Gal. 2: 16. Rom. 7: 7.
Intet kött, d. ä. ingen menniska sådan hon är genom syndafallet.
21 Men nu har utan lag Guds rättfärdighet blifwit uppenbarad, betygad af lagen och profeterna, 1 Mos. 15: 6. Es. 53: 11. Jer. 23: 6. Ap. G. 15: 10 f. Rom. 1: 17. Joh. 5: 46. Ap. G. 26: 22.
Men nu i nya testamentets tid har utan lag, utan lagsgerningarnas tillhjelp, Guds rättfärdighet, d. ä. den rättfärdighet, som gäller inför Gud, blifwit uppenbarad, nemligen genom Jesu Kristi evangelium, och denna rättfärdighet war förut icke okänd, utan betygad, eller bewittnad af lagen och profeterna, således af hela gamla testamentet, som består af lagen och profeterna.
22 nemligen Guds rättfärdighet genom tro på Jesus Kristus för alla och öfwer alla som tro. Ty det är ingen åtskilnad; Rom. 10: 12. Gal. 3: 28. Kol. 3: 11.
Huru mycken åtskilnad det må eljest wara mellan Judar och hedningar, så är det här, i fråga om rättfärdiggörelsen, ingen åtskilnad: alla både anklagas och rättfärdiggöras de på samma sätt.
23 ty alla hafwa syndat och äro utan berömmelse inför Gud Rom. 11: 32. Gal. 3: 22.
Utan berömmelse inför Gud, närmare: utan Guds ära, d. ä. de sakna den ära eller härlighet, som Gud gifwer, och som menniskan hade före syndafallet. ”Detta är hufwudstycket och medelpunkten i denna epistel och hela skriften, nemligen att allt är synd, som icke, genom Kristi blod återlöst, i tron blifwer rättfärdiggjordt. Derföre fatta wäl denna texten, ty här ligga alla gerningars förtjenst och berömmelse nedslagna, och Guds allena förblifwer nåden och äran.” L.
24 och warda rättfärdigade utan förskyllan, af hans nåd, genom återlösningen i Kristus Jesus, Gal. 2: 16. Ef. 2: 8 f. Tit. 3: 5, 7. Matt. 20: 28. Ef. 1: 7. 1 Tim. 2: 5 f. 1 Petr. 1: 18 f.
Skall således den ära eller härlighet, som alla menniskor genom syndafallet förlorat, återställas, så måste den återställas genom en sådan rättfärdiggörelse, som de sjelfwa icke kunna åstadkomma, emedan de sjelfwa icke kunna åstadkomma annat än synd. Och warda rättfärdigade eller rättfärdiggjorde, d. ä. a) de befrias från all syndaskuld och straff, och b) förklaras rättfärdige. De warda det utan förskyllan, d. ä. egentligen för intet eller till skänks, af hans nåd, som fritt benådar syndaren utan allt afseende på någon syndarens egen gerningsförtjenst, som efter syndafallet ej är tänkbar; utan det sker af idel nåd genom återlösningen, egentligen friköpningen, som skett i Kristus Jesus, i det att Kristus betalat den lösepenning, som medför fullkomlig befrielse från syndaskulden.
25 hwilken Gud har framstält till ett försoningsoffer medelst tron, genom hans
_390.jpg&oldid=347981){kind=link}