| 392 | Jemförelse mellan Adam och Kristus. | Pauli Bref | Kap. 5. |
Adams öfwerträdelse och dess följder. Ty om genom den enes öfwerträdelse de många, menniskorna, som från honom härstamma, hafwa dött, så har Guds nåd, som rättfärdigar, och gåfwan, lifwets gåfwa, som härflyter från nåden, mycket mer öfwerflödat till de många i och genom den ena menniskans, Jesu Kristi nåd, såsom den utgjuter sig från Fadren på honom och genom honom på oss. Således: genom den enes fall följer de mångas död; och Guds nåd och gåfwan, som i och genom den enes, Kristi, nåd är gifwen, öfwerflödar på många: deri består likheten. Men olikheten deri, att inwertes är nådens magt större, wäldigare — den har mycket mer eller i långt rikare mått öfwerflödat på dem. I hwad afseende, det angifwes närmare i v. 17.
16 Och gåfwan som icke såsom genom den ene, som syndade, ty domen kom genom en, till fördömelse, men nådegåfwan kom genom många öfwerträdelser, till rättfärdiggörelse.
D. ä.: Och gåfwan genom den ene rättfärdige kom icke såsom eller på samma sätt eller under samma förhållande som förlusten, förderfwet och domen som kom genom den ene som syndade, ty domen kom wäl genom eller i följd af en öfwerträdelse till fördömelse, men nådegåfwan kom genom eller i följd af många öfwerträdelser, till rättfärdiggörelse. Således: det är en hufwudsaklig åtskilnad i fallets och återlösningens werkningar. Fallets werkningar bestå i en dom till fördömelse öfwer hela slägtet i följd af en enda synd; men återlösningens werkningar bestå i en nådegåfwa, som icke blott godtgjorde en synd, utan alla af denna Adams första synd uppkomna öfwerträdelser, och godtgjorde dem så fullkomligt, att ingenting fattas i den rättfärdighet, som lagen kräfwer af de fallna menniskorna.
17 Ty om döden medelst den enes öfwerträdelse har herskat genom den ene, så skola mycket mer de som rikligen undfå nåd och rättfärdighetens gåfwa herska i lif genom den ene, Jesus Kristus. —
Man må således icke tänka, att, om döden kommit öfwer de många för den ena menniskans ena syndafall, mycket mer skulle döden komma för de enskilda menniskornas många syndafall; utan det är twärtom så, som sades i v. 15, att ”mycket mer” har Guds nåd och gåfwa öfwerflödat: Ty om döden medelst den enes öfwerträdelse har herskat öfwer alla genom den ene (Adam), så skola mycket mer alla de, som genom tron anamma och undfå den öfwerflödande fullheten af nåd och rättfärdighetens gåfwa, wara befriade från dödens öfwerwälde och herska i lif, som är mägtigt i de trogna, 2 Kor. 4: 12, genom den ene, som öfwerwunnit döden, nemligen genom Jesus Kristus.
18 Såsom nu derföre genom en öfwerträdelse fördömelse kom öfwer alla menniskor, så har ock genom en rättfärdighet rättfärdiggörelse till lif kommit öfwer alla menniskor. Rom. 6: 23.
Här sammanfattar aposteln i korthet det från och med v. 12 anförda och säger: Såsom nu derföre genom en enda menniskas öfwerträdelse fördömelse kom öfwer alla menniskor, så har ock genom en enda menniskas tillfyllestgörande rättfärdighet rättfärdiggörelse till lif kommit öfwer alla menniskor, så många som anamma den alla tillbjudna nåden, den rättfärdiggörelse, hwarigenom lifwet tillerkännes dem, som woro syndens och dödens trälar. Öfwer alla kommer denna rikliga nåd, men icke alla anamma den till rättfärdiggörelse och salighet. Märkom grundspråkets uttryck: genom en rättfärdighet rättfärdiggörelse till lif. Alltså: åt alla tillbjudes evangelii stora gåfwa: rättfärdiggörelse till lif, så att de som anamma den blifwa rättfärdiggjorda och delaktige af ewinnerligt lif i tron på Jesus Kristus.
19 Ty såsom genom den ena menniskans olydnad de många hafwa blifwit gjorda till syndare, så skola ock genom den enes lydnad de många göras rättfärdiga.
De många, nemligen alla, som tro på frälsaren Jesus Kristus, och sålunda anamma nådens öfwerflödande gåfwa.
20 Men lagen kom också in, på det att öfwerträdelsen skulle öfwerflöda; men hwarest synden öfwerflödade, der öfwerflödade nåden ännu mer, Rom. 7: 8. Gal. 3: 19.
”Men lagen (genom Moses, v. 14) kom också in, på det att den genom Adam skedda öfwerträdelsen, som före lagens utgifwande war att anse såsom den herskande dödens egentliga orsak, skulle öfwerflöda (förökas), d. ä. på det att den i menniskoslägtet genom fallet boende synden måtte, såsom öfwerträdelse af ett bestämdt bud, i samma skepnad som Adams första synd, komma i dagsljuset; men hwarest synden med sina widt utbredda utbrott öfwerflödade (förökade sig) och wardt känd till sin storhet, der öfwerflödade nåden ännu mer i sin kraft öfwer synden, som war för menniskorna öfwerwäldigande.” Följaktligen skall genom öfwerträdelsens tilltagande, som upptäcktes genom lagen, hwar mun tillstoppas och all werlden wara brottslig för Gud (Rom. 3: 19), på det syndarena derigenom måtte tuktas till Kristus (Gal. 3: 24) och begära att warda rättfärdige af nåd. Ty först då, när synden är känd och insedd i sin storhet och magt, kan nåden warda rätt efterlängtad, känd och prisad såsom ännu större och öfwermägtigare, frälsande och saliggörande.
21 på det att, likasom synden har herskat medelst döden, så skulle ock nåden herska genom rättfärdighet till ewigt lif genom Jesus Kristus, wår Herre.
_396.jpg&oldid=347993){kind=link}