| Hedningarne warnas. | Till Romarne. | Kap. 11. | 411 |
roten i kraft af sin delaktighet uti omskärelsen och löftet är helig, så äro ock grenarna, som leda sitt ursprung från samma rot, heliga, d. w. s. hela Judafolket, öfwer hwilket alltså hwilar en wälsignelse från patriarkernas tid, i kraft af Guds förbund med dem.
17 Men om några af grenarna hafwa blifwit afbrutna, och du, som är af ett wildt oljeträd, har blifwit inympad bland dem och med dem delaktig af oljeträdets rot och fetma,
Och du, som är af naturen en hedning och således är af ett wildt oljeträd, hwarmed hela hednawerlden måste förliknas; ty det är wäl sant, att också hedningarne hafwa ursprungligen haft heliga fäder, några Abraham, alla Noa och Adam, men dessa fäder hafwa icke fått några sådana löften för sina hedniska efterkommande, hwilka kunnat göra dessa till heliga folk: de wordo twärtom ett wildoljeträd; om således du som är en af dessa, har blifwit i stället inympad bland dem, som utgjorde de ädla qwistarne, och med dem delaktig af det ädla oljeträdets rot och fetma, d. ä. af patriarkernas barnaskap och alla de nådesförmåner, som derifrån härflyta, så att du såsom trogen af hedningarna också kan kalla Israeliternas fäder och nådesförmåner för dina, så förhäf dig icke o. s. w.
18 så förhäf dig icke öfwer grenarna. Men om du förhäfwer dig, så bär ju icke du roten, utan roten dig.
19 Du torde då säga: Grenarna blefwo afbrutna, på det att jag skulle inympas.
20 Rätt så; de blefwo afbrutna genom otron, men du står genom tron. War icke stolt i ditt sinne, utan war i räddhåga. Ords. 28: 14. Es. 66: 2. Fil. 2: 12.
21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, torde han icke heller skona dig.
Ty har gud icke skonat de naturliga grenarna, d. ä. Judarna, så se till och frukta, ty då torde han tilläfwentyrs icke heller skona dig. Om det gamla förbundsfolkets egna medlemmar icke blifwit ostraffade, så lär wäl du, wid en lika brottslighet, icke blifwa ostraffad, du som blott är en inympning.
22 Så se nu Guds godhet och stränghet, stränghet mot dem som föllo och godhet mot dig, så framt du förblifwer i godheten; annars warder ock du afhuggen. Joh. 15: 2.
23 Men äfwen de skola inympas, om de icke förblifwa i otron, ty Gud är mägtig att åter inympa dem.
24 Ty om du har blifwit afhuggen från det af naturen wilda oljeträdet och mot naturen inympad i ett ädelt oljeträd, huru mycket mer skola då ej dessa, som äro naturliga grenar, inympas i sitt eget oljeträd!
Ty om du har blifwit nådafullt afhuggen från det af naturen wilda oljeträdet och, enär du således icke genom judendomen, utan ut hedendom fördes till deltagande i Guds uppenbarade ord, och om du blifwit mot naturen inympad i ett ädelt och äkta oljeträd; — ”emot naturen” säger jag, ty annars och enligt naturen ympat man qwistar af odlade träd in uti wilda stammar, men här har det gått twärtom, att qwistar af ett wildt träd blifwit inympade uti ett odladt träds stam; — huru mycket mer skola då ej dessa, som äro naturliga grenar, nemligen Judafolkets medlemmar, i sinom tid åter inympas i sitt eget oljeträd!
25 Ty jag will icke, mina bröder, att skolen wara i okunnighet om denna hemlighet — på det att I icke mån anse eder sjelfwa för wise — att förhärdelse har endels träffat Israel till dess hedningarnes fullhet har ingått. Luk. 21: 24.
Ty jag will icke mina bröder, att I skolen wara i okunnighet om denna hemlighet rörande Judafolkets framtida omwändelse; uppenbart är det eder redan, att alltid några Judar blifwit och blifwa troende, men att hela detta folk, såsom folk betraktadt, skall i sinom tid komma till omwändelse, är eder ännu en hemlighet. d. w. s. en lära, som utan Guds särskilda uppenbarelse är menniskan obekant; och upptäckandet af denna stora hemlighet för eder sker icke för att tillfredsställa någon köttslig nyfikenhet, utan på det att I icke mån anse eder sjelfwa för wise i förmätenhet öfwer eder kallelse framför Judafolket. Hemligheten är den, att förhärdelse, ett tillstånd hwari hjertat blir hårdt och känslolöst, har endels eller blott till en del träffat Israel, i det att derifrån alltid gifwes glädjande undantag af Israeliter, som tid efter annan anamma tron på Kristus; men förhärdelsen, som emellertid kommit öfwer den största delen af Israel, skall icke alltid fortfara, utan blott till dess hedningarnes fullhet har ingått i Guds rike; att således hedningarnes fullhet eller fulla antal skall en gång inkomma, wäl icke så, att hwarje hedning blir omwänd, men så att hedningarne i sin helhet blifwa det, eller så att intet hednafolk skall finnas, som icke hört och till en del anammat evangelium, och när detta skett, så skall också judafolkets förhärdelse upphöra.
26 Och så skall hela Israel warda frälst, såsom det är skrifwet: ”Från Sion skall förlossaren komma, och han skall bortskaffa ogudaktigheterna från Jakob. Es. 59: 20 f.
27 Och detta skall wara mitt förbund med dem, då jag borttager deras synder”. Jer. 31: 31 f.
Och så skall hela Israel warda frälst från sitt långwariga otrogna tillstånd, såsom det är skrifwet redan i gamla testamentet, så att den
_415.jpg&oldid=348031){kind=link}