| 414 | Förmaningar. | Pauli Bref | Kap. 12, 13. |
nit; öfwar någon barmhertighet, göre han det med glädje. Ap. G. 20: 28. Matt. 6: 1. 5 Mos. 15: 7 f. 2 Kor. 9: 7.
Gifwer eller meddelar någon, gifwe han i hjertans enfald, hwari man utan girighet och utan partiskhet blott ser på den nöd, som hjelp behöfwer. Styr någon, d. ä. den som har förestyret eller församlingens ledning om hand, göre han det med nit eller oförtruten omsorg.
9 Kärleken ware oskrymtad. Afskyn det onda, hållen eder fast wid det goda; 1 Tim. 1: 5. 1 Petr. 1: 22. Ps. 34: 15. 37: 27. 97: 10. Am. 5: 15.
10 Waren i brödrakärleken ömhjertade mot hwarandra, förekommen hwarandra med hedersbewisning; Ebr. 13: 1. 2 Petr. 1: 7. Fil. 2: 3. 1 Petr. 5: 5.
Förekommen hwarandra med yttre hedersbewisning, som härflyter ur inre aktning, i gemenskap med öfwertygelsen om egna brister.
11 Waren i nitet icke tröga, waren brinnande i anden, tjenen Herren; Upp. 3: 15 f.
Waren i nitet icke tröga eller olustiga, d. ä. waren flitiga i det I hafwen för händer; waren brinnande i anden (jemför Upp. 3: 15, 16), men så att den mest glödande ifwer dock icke utesluter den sans och betänksamhet, att I uti allt och under alla förhållanden tjenen Herren.
12 glädjens i hoppet, waren tåliga i nöden, i bönen ihärdiga; Rom. 15: 13. Ebr. 10: 36. 12: 1. Jak. 5: 7. Luk. 18: 1 f. Ef. 6: 18. Kol. 4: 2. 1 Tess. 5: 16 f.
Närmare: I hoppet glade, i trångmålet uthärdande, i bönen ihållande.
13 delen med eder till de heligas nödtorft, winnläggen eder om gästwänlighet. 2 Kor. 16: 1. Ebr. 13: 2. 1 Petr. 4: 9.
Så att I ansen andra heligas behof såsom edra egna, och så att I ej blott icke undandragen eder gästwänskapens utöfwande, då I uppsökens, utan äfwen uppsöken den och eftersträfwen att få utöfwa den. En förmaning, så mycket mer behöflig, som det i forntiden gafs blott få offentliga herbergen. Man tog in hos gästwänner eller sådana, till hwilka man blifwit rekommenderad. De kristna skulle allt betrakta hwarandra såsom genom trons och den kristliga kärlekens band förbundna gästwänner, såsom bröder, såsom medlemmar af Kristi andeliga lekamen. De skulle och skola anse så för en ära, att hjelpa och herbergera nådesyskon, att de ock ifrigt eftersträfwa tillfället dertill. Ordet winnläggen eder uttryckes här i grt. med samma ord, som i följande vers betyder ”förfölja”. Men ett förföljande i olika mening, blott på begge ställena utmärkande ifwern. Likasom det således, t. ex. i Ps. 23: 6, egentligen heter att Guds godhet och barmhertighet förfölja mig, så skall de kristnas godhet och barmhertighet förfölja, d. ä. ifrigt eftersträfwa tillfället att utöfwa gästwänskap och ej låta det tillfället gå dem ur händerna.
14 Wälsignen dem som förfölja eder, wälsignen, och förbannen icke. Matt. 5: 44. Luk. 6: 28. 2 Kor. 4: 12.
15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
16 Waren ens till sinnes med hwarandra, trakten icke efter det som är högt, utan hållen eder till de ringa. Waren icke sjelfkloka. Rom. 15: 5. 2 Kor. 1: 10. Fil. 2: 2. Ps. 131: 1. Ords. 3: 7. Es. 5: 21.
Ens till sinnes m. m., egentligen ”lika sinnade mot hwarandra”. Jemför kap. 11: 25.
17 Wedergällen ingen ondt för ondt, utan befliten eder om det som är godt inför hwar man. Ords. 20: 22. Matt. 5: 38 f. 1 Tess. 5: 15. 2 Kor. 8: 21.
18 Om möjligt är, så mycket som på eder beror, hafwen frid med alla menniskor. Mark. 9: 50. Ebr. 12: 14.
19 Hämnens eder icke sjelfwa, mina älskade, utan lemnen wreden[1] rum; ty det är skrifwet: ”Min är hämnden, jag skall wedergälla, säger Herren”. 3 Mos. 19: 18. 5 Mos. 32: 35.
20 Men ”Om din owän är hungrig, så gif honom mat, om han är törstig, så gif honom att dricka; ty om du gör detta, skall du samla glödande kol på hans hufwud”. Ords. 25: 21 f. 2 Mos. 23: 4 f. Matt. 5: 44.
Att samla eller hopa eldkol på någons hufwud betyder, ”att uppelda den, som förolämpat oss, till ånger öfwer sin gerning, i det wi göra honom godt. Ty dessa kärlekens glödande kol tjena dertill, att upptända, d. ä. sönderkrossa anden, som är menniskans hufwud; och sålunda utbrännes hos honom ondskan, då han genom bot och bättring förnyas”. Augustinus.
21 Låt dig icke öfwerwinnas af det onda, utan öfwerwinn det onda med det goda.
13 Kapitlet.
Fortsättning af det föregående.Hwar och en ware underdånig den magtegande öfwerheten. Ty ingen öfwerdel finnes utan af Gud, och den öfwerhet, som finnes, är förordnad af Gud. Ords. 8: 15 f. Dan. 4: 22. Tit. 3: 1. 1 Petr. 2: 13 f.
Närmare: Hwar och en själ ware underdånig den öfwerhafwande eller högsta magten. Ty ingen magt är, utan af Gud, men de magter, som äro, äro af Gud förordnade. I Rom war en afgudisk öfwerhet med en grym kejsare i spetsen. De kristne der kunde derföre
- ↑ Aposteln menar här Guds wrede.
_418.jpg&oldid=348037){kind=link}