| Om de olika lemmarne. | Till Korintierna. | Kap. 12. | 449 |
12 Ty likasom kroppen är en och har många lemmar, men alla lemmarna i kroppen, fastän de äro många, äro en kropp, så är det ock med Kristus. Rom. 12: 4 f. Ef. 4: 16.
Så är det ock med Kristus, hwilken såsom hufwudet, utgör med sin församling en enda kropp, i hwars alla lemmar, de ringare såwäl som de ädlare, han werkar och gifwer dem hwar och en dess bestämda plats, förrättning och duglighet.
13 Ty i en Ande hafwa wi alla blifwit döpta till en kropp, antingen wi äro Judar eller Greker, trälar eller fria, och hafwa alla druckit af en Ande. Ef. 2: 14 f. Kol. 3: 11. Gal. 3: 28.
”Wi dricka ett och samma sakrament, att wi undfå en Ande, likasom wi undfå ett dop, att wi blifwa en lekamen”. L. Se Ef. 4: 15, 16.
14 Ty kroppen är icke heller en lem, utan många.
15Om foten skulle säga: emedan jag icke är hand, så tillhör jag icke kroppen, skulle han derför icke tillhöra kroppen?
16 Och om örat skulle säga: emedan jag icke är öga, så tillhör jag icke kroppen, skulle det derför icke tillhöra kroppen?
17 Om hela kroppen wore öga, hwar blefwe då hörseln? Wore han hel och hållen hörsel, hwar blefwe då lukten?
18 Men nu har Gud satt hwar och en af lemmarna i kroppen såsom han har welat.
19 Och om alla lemmarna wore en enda lem, hwar blefwe då kroppen?
20 Men nu äro wäl lemmarna många, men kroppen är en.
21 Ögat kan icke säga till handen: jag behöfwer dig icke, ej heller hufwudet till fötterna: jag behöfwer eder icke.
Likasom aposteln i sin bewisning genom hwilken han will nedslå afund, missnöje och stolthet, uti de föregående verserna går nedifrån uppåt, då han börjar med att anföra exemplet af foten, såsom wanligen den ringa ansedda lemmen; så går han här uppifrån nedåt, då han börjar med exemplet af ögat, såsom en ädlare och härligare kroppsdel. Den således, som t. ex. fått den högre kallelsen i det kristliga samfundslifwet att wara ett öga, som klarare än andra inser tingens eller lärans sammanhang och har uppsigten öfwer andra o. s. w., icke får han i stolt sjelfbehag se ned på den, som fått en lägre kallelse, såsom t. ex. att wara en hand, som har att förrätta ett arbete, hwilket icke tillhör den högre uppsattes werksamhet o. s. w. Twärtom är den högre lemmen lika wisst i behof af den lägres tillhjelp, som den lägre är i behof af den högres werksamhet.
22 Utan fastmer äro de kroppens lemmar nödwändiga, som synas wara swagare,
23 och dem, hwilka wi anse mindre heder wärda, kläda wi med så mycket större heder, och de mindre anständiga skyla wi så mycket anständigare,
Närmare: Och de lemmar i kroppen, hwilka wi anse wara wanhederligare, dem omgifwa wi med så mycket större heder, och de oanständiga på oss hafwa så mycket större wälanständighet, förmedelst den flit, som de andra lemmarne anwända på dem till deras skylande eller prydnad.
24 hwilket deremot de anständiga icke behöfwa. Men Gud har så sammanfogat kroppen, att han har gifwit den ringare lemmen en större heder,
25 på det att ingen söndring må wara i kroppen, utan lemmarna må hafwa samma omsorg för hwarandra.
26 Och om en lem lider, så lida alla lemmarna med, och om en lem äras, så fröjda sig alla lemmarna med.
27 Men I ären Kristi kropp och lemmar, hwar och en efter sin del. Rom. 12: 5. Ef. 1: 22 f. 5: 23, 30. Kol. 1: 24.
28 Och Gud har satt i församlingen först apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare, sedan werkande krafter, sedan gåfworna att bota sjuka, att undsätta behöfwande, att styra och att på åtskilliga sätt tala med tungor. Ef. 4: 11.
Församlingen eller kyrkan är föreningen af alla dem som äro döpte till en kropp, för hwilken Kristus är hufwudet. Och Gud har satt i församlingen först apostlar, såsom församlingens grundläggare och högre styresmän; dernäst, för det andra profeter, som tala det af Gud åt dem gifna ordet, utan att wara utrustade med de apostoliska gåfworna och krafterna; sedan, för det tredje lärare, som hwar och en i sin församling utweckla evangelii läror, och innefattar namnet lärare i sig äfwen evangelister och herdar (Ef. 4: 11); men också, utom dessa trenne hufwudembeten, sedan werkande krafter, d. w. s. män, utrustade med ”krafter” att äfwen bewisa undrens magt på motsträfwiga; sedan män utrustade med gåfworna att bota sjuka, i friskhet werkande till de sjukas helande, hwilka med troende hjerta wäntade att få sin helsa (jemför Ap. G. 19: 11, 12. Jak. 5: 14, 15); sedan gåfworna att undsätta behöfwande, egentligen hjelpbewisningar, såsom den fattig och sjukwård, hwilken diakonerna (sysslomännen) hade sig anförtrodd; widare gåfworna att styra, egentligen styrelser, d. ä. den yttre församlingsordningens widmagthållande, som tillhörde presbytererna eller de församlingsäldste; och slutligen
_453.jpg&oldid=348110){kind=link}