| 454 | Rätt skick i församlingen. | Pauli Första Bref | Kap. 14. |
såsom i föregående vers är sagdt. Profetian deremot är icke egentligen för de otrogna, utan för de troende, för dem således, som höra det i profetian klart framlagda ordet och sätta tro dertill, så att de derigenom dels öfwergå från sitt otrostillstånd, dels blifwa i tron befäste.
23 Om nu hela församlingen kommer tillsamman och alla tala med tungor, och några olärda eller otrogna komma in, skola de icke säga, att I ären från edra sinnen?
Olärda, se v. 16. — Att I ären från edra sinnen, d. ä. ”att I ären ursinnige”. De olärde och otrogne skulle hafwa något skäl att så säga, enär de hörde främmande tungomål, dem de icke förstodo. Men annorlunda war förhållandet med dem, som enligt Ap. G. sade ungefär detsamma; ty desse hörde dock ett språk, som de kunde förstå.
24 Om deremot alla profetera, och någon otrogen eller olärd kommer in, warder han ogillad af alla och bedömd af alla.
Om deremot alla profetera, och det efter hwarandra, enligt v. 31, om de således alla tala tydliga ord, och någon otrogen eller ock en i tron ännu swag idiot eller olärd kommer in, warder han ogillad, d. w. s. öfwertygad om sitt syndiga tillstånd, af alla, och bedömd eller ransakad af alla, i det att alla tala för honom ej blott begripliga, utan ock i hans samwete ingripande ord.
25 Det som är doldt i hans hjerta warder uppenbart, och så skall han falla på sitt ansigte och tillbedja Gud och förkunna, att Gud werkligen är i eder. Ef. 5: 13.
26 Huru ar det då, mina bröder? När I kommen tillsamman, så har hwar och en af eder en psalm, han har en underwisning, han har en uppenbarelse, han har gåfwan att tala med tungor, han har uttydning; tjene allt till uppbyggelse. 2 Kor. 12: 8 f.
Hwar och en således, som hade sin särskilda nådegåfwa, det ware den ena eller andra af de här uppräknade, att frambära i församlingen, skulle hufwudsakligen se på, huru den måtte frambäras och anwändas till församlingens gemensamma uppbyggelse. I annat fall skulle han hellre hålla inne med sin gåfwa och låta den tala, hwilkens gåfwa för tillfället bäst kunde befordra uppbyggelsen.
27 Om någon talar med tungor, så tale twå eller högst tre hwar gång, men en i sänder, och en uttyde;
28 men är ingen uttydare tillstädes, så tige han i församlingen och tale för sig sjelf och för Gud.
D. ä.: Men är ingen uttydare tillstädes, så att hwarken den talande sjelf kan uttyda hwad han har att säga, ej heller någon annan är förhanden, som kan det, så tige han i församlingen, alldenstund församlingen icke skulle hafwa gagn af det outtydda och således oförstådda talet med tungor; och han tale ur sitt hjertas fullhet i stället för sig sjelf (v. 4) och för Gud i det förborgade (v. 2).
29 Men profeterna tale twå eller tre, och de andra döme derom.
30 Men om någon annan, som sitter der, får en uppenbarelse, så tige den förste. 1 Tess. 5: 20.
31 Ty I kunnen alla, en efter annan, profetera, på det att alla må låtas och alla förmanas;
32 och profeternas andar äro profeterna undergifne.
D. ä.: Och profeternas andar, som sättas i werksamhet af Guds Ande, äro profeterna sjelfwa undergifne, så att en profets ande icke är oberoende af hans wilja, då det gäller sättet för den profetiska gåfwans anwändning. Det borde således icke wara dem swårt att afbryta det profetiska talets fart, så snart Herren gaf tillkänna, att de borde lemna tillfälle för en annan att tala.
33 Ty Gud är icke oordningens, utan fridens Gud. 2 Kor. 11: 19.
Såsom oordning och förwirring har med sig ofrid, så har ordningen med sig frid.
34 Såsom i de heligas alla församlingar, tige edra qwinnor i församlingarna; ty dem tillkommer icke att tala, utan må de wara undergifna, såsom ock lagen säger. 1 Mos. 3: 16. 2 Kor. 11: 3. Ef. 5: 22. Kol. 3: 18. 1 Petr. 3: 1.
35 Men wilja de lära något, så fråge de hemma sina män; ty det är skamligt för qwinnor att tala i församlingen. 1 Tim. 2: 11 f.
Lära betyder här detsamma som inhemta underwisning om något.
36 Eller har Guds ord utgått från eder, eller har det kommit blott till eder?
Eller ären I, Korintier, den första eller den enda kristna församling, så att I skullen hafwa rättighet att bestämma huru det bör tillgå i församlingen, att införa nya ordningar och icke rätta eder efter bruket i andra församlingar?
37 Om någon menar sig wara profet eller andelig, han må weta, att hwad jag skrifwer till eder är Herrens bud. 2 Kor. 10: 7.
38 Men will någon wara okunnig härom, så ware han okunnig.
D. ä.: Men will någon wara så okunnig härom, att han icke kan eller will besinna och inse hwad nu är sagdt, så ware han okunnig på sitt eget answar.
39 Derföre, mina bröder, sträfwen efter att profetera och förmenen icke någon att tala med tungor.
_458.jpg&oldid=348124){kind=link}