| 456 | Om Kristi uppståndelse. | Pauli Första Bref | Kap. 15. |
uppstånden från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga, att det icke finnes någon de dödas uppståndelse?
13 Men om det icke finnes någon de dödas uppståndelse, så är Kristus icke heller uppstånden.
14 Men om Kristus icke är uppstånden, så är wår predikan fåfäng, så är ock eder tro fåfäng.
Fåfäng, d. ä. tom, innehållslös. Likasom predikan har sitt innehåll af återlösningen, så äfwen tron, som anammat återlösningens eller försoningens predikan. Det wore en fåfäng tro, som hwilade på en död frälsare, som icke kunde hjelpa sig sjelf från döden, utan wore qwar i grafwen.
15 Då befinnas wi ock wara falska Guds wittnen, enär wi wittnat mot Gud, att han har uppwäckt Kristus, hwilken han icke har uppwäckt, om werkligen de döda icke uppstå. Ap. G. 2: 32.
Det wore äfwen ett falskt wittnesbörd om Gud att lära, att han hade uppwäckt Kristus ifrån de döda, om Kristus icke wore uppstånden.
16 Ty om de döda icke uppstå, så är icke heller Kristus uppstånden.
Om de dödas uppståndelse förnekas, så förnekas äfwen Kristi uppståndelse, som war en af de döda. Är han uppstånden, så är dermed uppståndelsens möjlighet bewisad, och att den skall ske, har han sjelf förkunnat. Att hans ord äro sanning har Gud sjelf just dermed beseglat, att han uppwäckt honom ifrån de döda.
17 Men om Kristus icke är uppstånden, så är eder tro fåfäng, och I ären ännu i edra synder.
Fåfäng, eg. fruktlös. här nyttjas i grundtexten ett annat ord för fåfäng än i v. 14. Det betyder det ”utan innehåll”, här ”utan werkan”, gagnlös för tid och ewighet; och I ären i så fall ännu i edra synder ej annorlunda än de Blinde hedningarne, som icke hafwa något hopp om det ewiga lifwet just derföre, att de icke hafwa ordet och tron på den för dem döde och uppståndne Kristus.
18 Så äro ock de förtappade, som hafwa afsomnat i Kristus.
19 Om wi allenast i detta lifwet hafwa hoppet till Kristus, så äro wi de uslaste af alla menniskor.
Närmare: Men om wi allenast äro sådana, som i detta lifwet hafwa hoppet till Kristus, så äro wi ömkanswärdare än alla menniskor. Andra menniskor hafwa nemligen åtminstone många detta timliga lifwets fördelar och njutningar, dem wi för wårt hopps skull försaka, och de slippa många af wåra förföljelser och bedröfwelser; wi wore således ömkanswärdare än de, derest wi på en gång saknade, hwad de njuta, och hade wårt hopp till Kristus inskränkt till detta närwarande lifwet, som för öfrigt utom det hopp, som sträcker sig till ewig härlighet till kropp och själ, knappt förtjenar att kallas ett lif. Den tomma inbillning, som wissa hedningar hafwa, att själen kunde blifwa ewigt lycklig utan uppståndelse och återförening med kroppen, är en orimlighet, som den heliga skrift icke wet af.
20 Men nu är Kristus uppstånden från de döda och har blifwit en förstling, bland de afsomnade. Ap. G. 26: 23. Kol. 1: 18. 1 Petr. 1: 3. Upp. 1: 5.
D. ä.: Men nu är wår predikan icke fåfäng, icke heller eder tro fåfäng, synderna äro borttagna, de i Kristus afsomnade äro icke förtappade, utan ewigt saliga, och de kristnas hopp är icke inskränkt till detta timliga lifwet. Kristus är nemligen uppwäckt från de döda och har blifwit en förstling bland de afsomnade; likasom förstlingskärfwen, hwilken wid påsktiden helgades åt Herren, utgjorde början och underpanten af den begynta skörden, så utgjorde den uppståndne Kristus början och underpanten af hela menniskoslägtets uppståndelse ifrån de döda och enkannerligen af deras uppståndelse, hwilka i tron på honom äro ”afsomnade”, och hwilkas kroppar således hwila i jorden såsom sädeskorn utsådda på en ewig härliggörelses förhoppning. Den stora skörd eller insamling, som förebildades genom löfhyddohögtiden, är således att wänta, 2 Mos. 23: 16, lika wiss, som att wi hafwa långfredag och påskdag. Den stora uppståndelsens högtid kommer, så wisst som Gud efter naturens ordning låter skörd på marken uppstå af det som i jorden warder sådt.
21Ty emedan döden som genom en. menniska, så kom ock genom en menniska de dödas uppståndelse. 1 Mos. 2: 17. 3: 6 f. Rom. 5: 12. 6: 23.
22 Ty såsom alla dö i Adam, så skola ock alla i Kristus göras lefwande;
Adam hade fört döden öfwer sig och hela menniskoslägtet genom synden, men Kristus har förwärfwat uppståndelse och lif åt alla, och de som tro på hans namn blifwa i honom delaktige af Guds natur, Rom. 5: 18, 19; 2 Petr. 1: 4, och han skall uppwäcka dem och förklara dem i ewig härlighet. Fil. 3: 20, 21.
23 men hwar och en i sin ordning, Kristus såsom förstling, sedan de som tillhöra Kristus, wid hans tillkommelse. 1 Tess. 4: 15 f.
Men hwar och en i sin egen tillbörliga och af Gud bestämda ordning, Kristus såsom förstling, nemligen såsom förstlingen af de afsomnade, såsom den förste som uppstått till ewinnerligt lif, då deremot de, som af profeterna eller honom sjelf förut blefwo uppwäckta från de döda, uppstodo endast till detta förgängliga lifwet. Sedan sker wid Jesu tillkommelse de rättfärdigas uppståndelse.
24 Derefter änden, då han öfwerlemnar riket åt Gud och Fadren, när han har tillintetgjort allt herradöme och all wäldighet och magt.
_460.jpg&oldid=348128){kind=link}