| 480 | Pauli förswar. | Pauli Andra Bref | Kap. 11. |
10 Så wisst som Kristi sanning är i mig, skall denna min berömmelse icke förstummas i Akajas landsändar. 2 Kor. 9: 15.
11 Hwarföre? Månne derföre, att jag icke älskar eder? Gud wet det.
Gud wet det, nemligen att jag älskar eder, och att det ingalunda sker af brist på kärlek till eder, att jag icke till mitt underhåll will mottaga något af eder kärlek.
12 Men hwad jag gör, det skall jag ock göra, för att afskära tillfället för dem som söka tillfälle att i det, hwaröfwer de berömma sig, blifwa befunne oss like.
13 Ty sådana äro falske apostlar, bedräglige arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.
De förskapa sig till Kristi apostlar, antaga en sådan skepnad, som om de wore Kristi apostlar.
14 Och det är icke underligt, ty Satan sjelf förskapar sig till en ljusets ängel.
Satan ikläder sig ljusdrägt för att fresta menniskorna, han kläder synden i oskuldens, eller dygdens, eller snillets drägt och framställer den såsom wälgörande, nyttig eller ljuflig, och lögnen omgifwer han med ett tjusande sken af sanning. Det är derföre icke underligt, att synden, lögnen och willfarelsen hafwa en tjusande kraft.
15 Derföre är det icke något synnerligt, om äfwen hans tjenare förskapa sig till rättfärdighetens tjenare; hwilkas ände skall wara efter deras gerningar.
En osalig ände wäntar dem, när skrymterilarfwen blifwer dem afdragen. Fil. 3: 19.
16 Åter säger jag: Ingen akte mig för fåwitsk; men i annat fall, hållen till godo med mig, ont ock såsom fåwitsk, att äfwen jag må något litet få berömma mig. 2 Kor. 12: 6.
Åter, såsom förut, v. 1.
17 Hwad jag talar i denna fråga om berömmelse, det talar jag icke efter Herren, utan såsom i fåwitsko.
Sjelfberömmelsen, såsom sådan, war icke efter Herren eller honom behaglig, utan något fåwitskt. Men sjelfberömmelsen, såsom här syftande till Herrens ära, war wishet. Jemför v. 1, anm.
18 Enär många berömma sig efter köttet, så skall äfwen jag berömma mig. Fil. 3: 3 f.
Enär många berömma sig efter köttet, d. ä. af yttre företräden, t. ex. att de woro Ebreer o. s. w., så will ock aposteln berömma sig af dylika företräden, för att redan dermed nedslå deras berömmelse, hwilka falskeligen berömde sig.
19 Ty eftersom I ären kloke, hafwen I gerna fördrag med de fåwitske.
20 Ty I fördragen, om någon gör eder till trälar, om någon äter upp eder, om någon fångar eder, om någon förhäfwer sig, om någon slår eder i ansigtet.
D. ä.: I gån så långt i fördragsamhet mot de falske apostlarne, att I till och med fördragen det, om någon af dem gör eder till trälar o. s. w.
21 Till skam säger jag detta, enär wi woro swage. Men det, hwari någon annan är dristig, deri, jag talar i fåwitska, är ock jag dristig.
”Wi wilja nu ställa oss såsom swage, som I måsten bära, hwilket dock är en skam för oss, emedan wi skulle bära eder”. I borden känna behofwet af att bäras, handledas och fördragas af oss. Att jag nödgas framhålla detta, är en wanära för eder, då I sjelfwa haden bort i kraft af det förstånd, hwaraf I berömmen eder, inse skilnaden mellan en falsk och en sann apostel, och icke twärtom, såsom nu skett, tjusas af den falske och förringa den sanne. Men det hwari någon annan är dristig, hwari någon är djerf att berömma sig, deri, jag talar i fåwitsko (jemför v. 16), är ock jag dristig.
22 De äro Ebreer. Jag ock. De äro Israeliter. Jag ock. De äro Abrahams säd. Jag ock. Ap. G. 22: 3. Rom. 11: 1. Fil. 3: 5.
Af denna vers synes det, att de irrlärare, mot hwilka aposteln nitälskar, woro af judisk härkomst. Deraf berömde de sig (v. 18). De berömde sig af att wara Ebreer. Detta namn utmärkte Judafolket såsom ett folk. Än mer: de berömde sig af att wara Israeliter. Detta namn utmärkte Judafolket såsom Guds folk. Än mer: de berömde sig af att wara Abrahams säd. Denna benämning utmärkte Judafolket såsom arfwingar till löftet. Men i att denna berömmelse ”efter köttet” hade de intet företräde framför aposteln. Han kunde till hwart och ett af dessa namn säga: jag ock.
23 De äro Kristi tjenare. Såsom wore jag från förståndet, säger jag: Jag ännu mer. Jag har arbetat mer, jag har fått långt flera slag, oftare warit fången, ofta warit i dödsnöd. 2 Kor. 15: 10, 31. Ap. G. 9: 16. 21: 11. 2 Kor. 4: 11.
De judiske irrlärarne berömde sig ej blott efter köttet eller af utwertes företräden; de berömde sig ock af det andeliga företrädet att wara Kristi tjenare. Här säger aposteln icke: ”jag ock”, ty då hade han erkänt, hwad han icke kunde erkänna, att de werkligen woro Kristi tjenare. Utan han säger: Jag ännu mer, men tillägger att han säger det likasom wore han wansinnig eller från förståndet, ty det är i sig sjelf wansinnigt, dels att så tala, som om man antoge, att de werkligen wore hwad de blott föregåfwo sig wara, dels att säga sig sjelf wara mer än Kristi tjenare, då deremot att så säga i jemförelse med de andra är en wishet, som prisar Gud.
_484.jpg&oldid=348198){kind=link}