| Pauli tacksägelse och bön. | Till Efesierna. | Kap. 1. | 505 |
denna söndring, och allting skall till enhet återställas, fullkomnas och förhärligas uti honom, och på honom hwilar löftet om nya himlar och en ny jord. Om utkorelsen efter hans beslut, se v. 4. Det är genom denna utkorelse de trogna hafwa fått arfslotten i Kristus Jesus, och denna utkorelsens beslut har också blifwit werkstäldt genom Guds fria nåds heliga wälbehag. I Kanaans land hade Israels stammar och familjer sina bestämda lotter, och såsom det utlofwade landet war en förebild af nådens och härlighetens rike, så är hwars och ens arfslott i det landet en förebild af alla trognas oförgängliga arfslott i nåderiket och i härlighetsriket. Hwarje själ, som frälsas, länder Guds nåds härlighet till pris, se v. 6. De, som före sin omwändelse warit Judar, såsom aposteln, hade redan förut hoppats på Messias, men nu hade de i tron på honom fått detta hopp fullbordadt.
13 i hwilken ock I, sedan I hafwen hört sanningens ord, eder frälsnings evangelium, i hwilken I, sedan I ock hafwen trott, blifwit beseglade med löftets Helige Ande, Rom. 8: 15 f. 2 Kor. 5: 5. Ef. 4: 30.
14 som är en pant på wårt arf till hans egendoms förlossning, hans härlighet till pris. 5 Mos. 7: 6. 2 Kor. 1: 22.
Äfwen I, som förut warit hedningar, hafwen, sedan I undfått sanningens ord, eder frälsnings evangelium, och sedan I trott derpå, äfwen I hafwen i honom undfått den Helige Ande, som utlofwad war. Den Helige Andes gåfwa är en pant och ett bewis på förlossningens slutliga fullbordan och tillika förlossningens werkställande i eder; ty det är den Helige Ande, som fört eder till Kristus och gjort eder delaktiga af hans rättfärdighet, det är den Helige Andes gåfwa i eder, som är en pant derpå, att I redan hafwen förlossningen och skolen undfå fullkomlig förlossning och det ewiga arfwet. Med den Helige Ande äro de troende beseglade såsom Guds egendom, hwilken besegling består i den Helige Andes wittnesbörd, att de äro Guds barn genom tron på Kristus; och äfwen för denna besegling böra de prisa Gud.
15 Derföre upphör icke heller jag, sedan jag har hört den tro, som är hos eder på Herren Jesus, och eder kärlek till alla heliga,
16 att tacka för eder, tänkande på eder i mina böner, Fil. 1: 3 f. 1 Tess. 1: 2. 2 Tess. 1: 3.
17 på det att wår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, må gifwa eder wishets och uppenbarelses Ande i sin kunskap
18 och upplysa edert hjertas ögon, så att I förstån hwilket hopp det är, hwartill han har kallat eder, och hwilken rikedomen är af hans arfs härlighet bland de heliga,
19 och huru öfwerswinneligt stor hans magt är med afseende på oss, som tro efter hans mägtiga krafts werkan,
20 hwilken han werkade i Kristus, då han uppwäckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska Kol. 3: 1. Ebr. 1: 3. 1 Petr. 3: 22.
21 öfwer allt herradöme och wäldighet och magt och myndighet och allt namn, som nämnes icke allenast i denna werlden, utan ock i den tillkommande, Fil. 2: 9. Kol. 2: 10.
22 och lade allt under hans fötter och gaf honom till ett hufwud öfwer allting åt församlingen, 2 Kor. 15: 27. Ef. 4: 15. 5: 23. Kol. 1: 18.
23 som är hans kropp, dens fullhet, som uppfyller allt i alla.
Wishetens och uppenbarelsens Ande (v. 17) hade dessa kristna redan undfått, ty de lefde i tro på Guds Son, och evangelii hemlighet war för dem uppenbarad, men aposteln utbeder åt dem i sina böner ännu mera af dessa himmelska gåfwor. Med afseende på denna bön, kallar han Gud härlighetens Fader, såsom den ewiga källan af ljus och lif och allt härligt såwäl i denna, som i den osynliga och tillkommande werlden. Af sig sjelf kan menniskan aldrig hafwa någon rätt kunskap om Gud, utan dertill behöfwes uppenbarelse af Gud sjelf och upplysning af Guds Ande. (V. 18) Det behöfwes att få hjertats ögon upplysta, således icke en upplysning, som är blotta förståndets, hwilken lemnar hjertat mörkt och kallt. Det naturliga ljuset i oss, förståndet, förnuftet och hjertat, är genom synden förblindadt i andeliga ting och behöfwer smörjelsen med Guds Andes ögonsalva, Upp. 3: 18, och hans ljus måste lysa in deruti, så framt menniskan skall komma till salighetens kunskap. I detta ljus lärer själen känna Gud och den han har sändt, Jesus Kristus, synden och nåden, försoningen, den nya födelsen, helgelsen, Guds kraft och det himmelska arfwets rikedomar. Början till att denna härlighet är hos de heliga redan för handen. Heliga kallas de, som lefwa i tron på Kristus, fastän arfsynden och många skröpligheter widlåda dem. (V. 19) Tron är således en werkan af Guds starka och mägtiga nåd, och detta werk fortsätter han beständigt i den själ, som lefwer i tron. Det är en werkan, som hans nåds Ande fortfarande utökar på de troende, för att bereda dem till den ewiga härligheten. (V. 20) En syndares uppwäckelse, tro på Kristus och förnyelse i honom är en werkan af samma mägtiga kraft, med hwilken Gud uppwäckte Kristus ifrån den lekamliga döden och upphöjde honom på härlighetens tron i himmelen. (V. 21) Här förklaras närmare hwad det betyder, att Kristus sitter på Fadrens högra sida. Han är till den
_509.jpg&oldid=348267){kind=link}