| 510 | Pauli bön. | Pauli Bref | Kap. 3. |
10 på det att Guds mångfaldiga wishet nu skulle genom församlingen warda kunnig för herradömena och wäldigheterna i det himmelska,
Genom Kristus, såsom wår medlare, såsom Gud och menniska, såsom offerlam och segerhjelte, öfwersteprest och konung har Guds outgrundliga wishet blifwit uppenbarad icke blott inför menniskorna, utan inför herradömen och wäldigheter i himmelen, nemligen de högsta och mägtigaste änglamagter och änglahärar; ty äfwen dessa kunde aldrig föreställa sig denna oändliga wishet och kärlek i gudomen, som uppenbarade sig, då Guds Son blef menniska och led döden, för att frälsa syndare. 1 Petr. 1: 12. Denna wishet uppenbarar sig i församlingen på mångfaldigt sätt. ”Änglarne i himmelen, änskönt de äro uppfylde af Gud, så erfara de dock dagligen i kristenheten nya nådegåfwor, dem Gud dagligen utgifwer. Såsom ock Kristus säger (Luk. 15: 10), att änglarna glädja sig öfwer en enda syndare, som sig bättrar”. L.
11 efter det uppsåt af ewighet, hwilket han har werkstält i Kristus Jesus, wår Herre,
Efter det uppsåt, som han fattat i Kristus, måste nu allt detta warda kunnigt, v. 10. Kristus och försoningen och den nya skapelsen i honom war innehållet af detta ewiga rådslut.
12 i hwilken wi hafwa wår frimodighet och wårt tillträde med förtröstan, genom tron på honom.
I tron på Kristus hafwa wi tillträde till Fadren och till hans nåds rikedomar med all förtröstan och glädjefull frimodighet. Se kap. 2: 18. Ebr. 4: 16.
13 Derföre beder jag, att I icke uppgifwens wid mina lidanden för eder, hwilka äro eder ära. Kol. 1: 24.
Derföre, efter jag har af Kristus undfått apostlaembetet, beder jag, att I icke blifwen modfälda och twehågsna deraf, att jag lider för hans skull, hwilket ock sker för eder skull, ty det sker för min och eder gemensamma tro och bekännelse. Mitt lidande gäller derföre också eder och länder till eder ära eller härlighet, emedan det bewisar wår gemensamma delaktighet i Kristus. Matt. 5: 11.
14 Fördenskull böjer jag mina knän för wår Herre Jesu Kristi fader,
Här upptager aposteln på nytt den mening, som börjas v. 1, att han i sin fångenskap för evangelii skull bad innerligen, att hans lidande icke måtte modfälla Kristi församling och lända den till skada, och att ingen måtte tänka, att apostelns lidanden wore tecken till Guds misshag emot honom. I frestelsens stund kunde den tanken uppstå, att om han wore en Herrens apostel, så skulle hans allsmägtige Herre icke hafwa låtit honom komma i fångenskap och lida så många bedröfwelser.
15 af hwilken allt hwad från fader kommer i himmelen och på jorden har sitt namn,
Allt hwad från fader kommer, grt.: af hwilken all slägt i himlar och på jord är nämnd, hwilket Luther fritt återgifwer sålunda: hwilken är den rätte Fadren öfwer allt hwad barn heter i himmelen och på jorden. Således änglar och menniskor hafwa af honom sitt ursprung. Den himmelske Fadren är också såsom skapare allas Fader. Men i synnerhet syftar Guds härliga fadersnamn derpå, att han i enfödde Sonen är alla trognas Fader. Han är wår Herre Jesu Kristi Fader, derföre är han också wår Fader, om wi äro lemmar i Kristi andeliga kropp. Då drifwas wi af Guds Ande och äro Guds barn, och då kan barmhertighetens Fader icke glömma oss.
16 att han wille gifwa eder, efter sin härlighets rikedom, att I warden stärkta med kraft genom hans Ande till den inwertes menniskan, Ef. 6: 10. 2 Kor. 4: 16.
Den inwertes menniskan är det nya lifwet i Kristus, den nya wilja, den nya skapelse, som är werkad af den Helige Ande genom evangelii predikan hos dem som tro. Att denna inwertes menniska måtte styrkas hos de trogna genom den Helige Ande, är apostelns bön, och att detta måtte ske efter Guds härlighets rikedom, således i det rika mått, som hans allmagt, kärlek och wishet kunna åstadkomma.
17 att Kristus må bo genom tron i edra hjertan,
Det är just genom tron själen emottager Herren Jesus, så att hjertat blifwer hans tempel och boning. Skall Kristi inneboende fortfara, så måste tron fortfara, och dertill är det nödwändigt, att den inre menniskan styrkes och tillwäxer, ty eljest aftynar den. Tron är sjelfwa roten, hwarmed Guds barn äro liksom inwäxta eller fastwäxta i Kristus, Joh. 15: 1–10, och kärleken, såsom trons yppersta frukt eller lifsyttring, är utflödet af den himmelska kraft, som tron beständigt hemtar af honom, såsom grenen suger kraft af stammen. Denna kraft drager själen beständigt tillbaka till Kristus, som är lifsgrunden, men den drager också själen till alla, som Kristus har återlöst, för att om möjligt föra dem till honom, emedan de äro hans dyrköpta egendom. Om wi icke tillwäxa i kärleken, så att wi blifwa rotade och grundade deruti, så aftynar äfwen tron. Ju mera wi tillwäxa i Kristi kärlek, desto mera blifwa wi delaktige af hans gåfwor och krafter.
18 på det att I, rotade och grundade i kärlek, kunnen förmå begripa med alla heliga, hwad bredden och längden och djupet och höjden är,
På det I mågen blifwa mägtige till att begripa, såsom alla heliga böra begripa, bredden, längden, djupet och höjden af Guds kärleks rådslut i Kristus, att dess bredd, widd eller widsträckthet omfattar alla menniskor öfwer hela jorden, att dess längd sträcker sig genom alla tider, ända till domedag, att djupet innebär
_514.jpg&oldid=348281){kind=link}