| Förmaningar. | Till Efesierna. | Kap. 4. | 513 |
14 på det att wi icke mera må wara barn, som kastas och kringdrifwas af hwarje lärdomswäder, genom menniskornas spel, genom illfundighet i willfarelsens ränker, 2 Kor. 14: 20. Ebr. 13: 9.
Denna tillwäxt måste ske, på det att wi icke må fortfara att wara swaga barn i andelig kunskap och i andelig kraft, i tron och i kärleken. I motsats till Guds Sons innerliga, kraftiga och ombildande kunskap omtalar aposteln här sådan lära eller lärdom, som icke hemtas från Guds uppenbarade ord i den Helige Andes ljus, utan blott från förnuftets gissningar om Gud och osynliga ting och egna påfund om salighetswägen. All sådan lära kallar aposteln lärdomswäder, menniskors spel och ränker. Hjertats illfundighet förblindar och wilseleder deras förnuft, så att skalkhet eller bedräglighet äfwen inblandar sig i förståndet och tankarna angående andeliga ting. Sådan falsk lära är tom som ett wäder, men drifwer själen wilse, såsom ett stormwäder drifwer ett skepp på hafwet, hwarthän det blåser. Ordet spel betyder egentligen tärningspel. ”Liksom spetsbofwen umgås med tärningar, så umgås de med skriften, hwilka föregifwa menniskolära.” L. — Arglistighet och slughet anwändes, för att liksom med ett spel winna menniskosjälar till att följa med på förtappelsens wäg, och han som leder spelet, är densamme som kallas en lögnare och en mandråpare af begynnelsen. Joh. 8: 44.
15 utan, hållande oss till sanningen, i kärlek wäxa i alla stycken upp till honom, som är hufwudet, Kristus, Ef. 1: 22. 5: 23.
16 från hwilken hela kroppen, sammanfogad och sammanhållen genom understödet i hwarje led, efter den werksamhet, som för hwar och en del är bestämd, winner sin tillwäxt till sin egen uppbyggelse i kärlek. Rom. 12: 5. 2 Kor. 12: 27.
Hela kroppen winner sin tillwäxt, i det den allt mera fogas samman genom understödet i hwarje led, d. ä. genom ordet, sakramenten, bönen, förmaningen och alla andra kärlekswerk. Men härwid gäller att i allt hålla fast wid sanningen. Sanningen är oumbärlig och öfwer allt dyrbar, och aldrig är det lofligt att försöka jemka mellan sanningen och willfarelsen, mellan rätt och orätt i den misstagna mening, att man dör gifwa efter för kärlekens skull eller för fridens skull. Men icke bättre är det, som många göra, att föra orden sanning och renlärighet o. s. w. i munnen, men derwid hafwa kärlekslöshet, bitterhet och högmod i hjertat, på tungan, i pennan och i hela umgängelsen med olika tänkande. Sanningen och kärleken måste förenas, och på det sättet allena tillwäxer Kristi hela andeliga kropp. Kärlekens nödwändighet wisar aposteln ännu utförligare genom den innerliga förening, i hwilken lemmarne äro förbundna med hufwudet Kristus och med hwarandra inbördes, likasom i den naturliga kroppen lemmarne äro sammanfogade med leder och föreningsband. Derföre böra ock Kristi lemmar tjena hwarandra med inbördes handräckning. Genom denna handräckning och werksamhet i kärleken befrämjas tillwäxten och uppbyggelsen, så att såwäl hela församlingskroppen, som hwarje lem särskildt wäxer till i sanningens kunskap, i tron, i nåden, således äfwen i ödmjukhet, lydnad, försakelse, tålamod, renlefnad o. s. w., och detta uti kärlek, så att kärlek är liksom den jordmån, hwari denna tillwäxt och förkofran sker.
17 Det säger jag derföre och betygar i Herren, att I icke mera bören wandra såsom de öfriga hedningarne wandra i sitt sinnes fåfänglighet.
18 förmörkade till förståndet och bortkomne från det lif, som är af Gud, för den okunnighets skull, som är i dem för deras hjertas förhärdelses skull, Ef. 5: 8.
Genom synden är först och främst hjertat förblindadt, och derigenom är också förståndet förmörkadt i alla andeliga ting. Det är den af Gud i Kristus och genom ordet uppenbarade sanningen, som är det rätta ljuset, och de, som icke hafwa detta ljus, äro förmörkade och förblindade både i förstånd och hjerta. Det rätta ljuset finnes aldrig hos menniskan, så länge hon icke kommit till andeligt lif genom förening med Kristus, ty i honom är lifwet, och detta lif är menniskornas ljus.
19 hwilka, förslöade, hafwa öfwerlemnat sig åt liderlighet, så att de jemte girighet bedrifwa all orenhet.
Sedan de blifwit förslöade eller känslolösa för den smärta, som kommer af ett ondt samwete, hafwa de öfwerlemnat sig åt liderlighet, girighet och orenhet. Sinneslustan kan aldrig tillfredsställas utan hungrar ständigt efter nya njutningar. Se Rom. 1: 24.
20 Men I hafwen icke så lärt känna Kristus,
21 om I annars hafwen hört honom och i honom blifwit lärda, såsom sanning är i Jesus,
I hafwen icke lärt känna Kristus så, att någon af eder kan tro, att det går an att wara en kristen och ändå lefwa i synden. Kristus är wägen, sanningen och lifwet. Kristendomen är sanning och icke ett tomt sken; sann tro måste bewisa sig i kärleken och i rättfärdighetens frukt, i renhet och helighet i lefwernet.
22 att bortlägga den gamla menniskan, hwarmed I förut umgingens, hwilken genom bedrägeriets lustar förderfwar sig, Rom. 6: 6. Ef. 2: 2 f. Kol. 3: 9. Ebr. 12: 1. 1 Petr. 2: 1. 4: 2.
23 och att förnya eder i edert sinnes ande Rom. 12: 2.
24 och ikläda eder den nya
_517.jpg&oldid=348290){kind=link}