Pauli Första Bref Till Tessalonikerna.

Inledning.

I landskapet Macedonien, som tillhörde Grekland, låg wid en wik af Medelhafwet den stora handelsstaden Tessalonika, och der uppstod genom evangelii predikan af aposteln Paulus en kristen församling, som till större delen bestod af Greker. Dessa kristna ledo mycken förföljelse genom Judarnes motstånd och bitterhet, ty äfwen der bodde ett stort antal af Judar. Kort efter Pauli afresa från Tessalonika sände han från Berea eller Aten Timoteus för att styrka församlingen i tron samt inhemta underrättelse om tillståndet och om evangelii framgång bland dessa kristna. Då Timoteus kom tillbaka, skref aposteln detta första bref, som är fullt af den innerligaste kärlek, och wisar oss huru en själasörjare skall med brinnande kärlek, trogen förbön, faderlig wård och ifrigt arbete bära församlingen på sitt hjerta. Detta bref anses wara skrifwet år 52 efter Kristi födelse, och är måhända det första som Paulus skrifwit. Ehuru nöjd aposteln är med församlingens tillstånd, så anser han dock ingalunda öfwerflödigt att warna dem för den stora faran att åter blifwa insnärjde i synden. Han nämner i dessa warningar allahanda synder såsom okyskhet, oordentlighet m. m. Allt detta wisar oss, huru nödwändigt det är för kristna att wara på sin wakt, äfwen då de som allra mest äro uppfylde af den första kärleken och friden och fröjden i den Helige Ande.

1 Kapitlet.

Aposteln gläder sig öfwer Tessalonikernas tro.

Paulus och Silvanus och Timoteus till Tessalonikernas församling i Gud Fader och Herren Jesus Kristus. Nåd ware med eder och frid af Gud, wår Fader, och Herren Jesus Kristus! Ef. 1: 2.

Silvanus kallas Silas, Ap. G. 15: 22; kap. 17: 10. Han war en af apostelns äldste och trognaste medarbetare. Silvanus och Timoteus woro i kärlek och förbön för dessa kristna förenade med Paulus, då han skref detta till församlingen i Tessalonika. Då han säger: Gud, wår Fader, och Herren Jesus Kristus, så uttrycker han dermed församlingens innerliga gemenskap med Fadren och Sonen, så att den hade sitt lif i Gud och war inympad i winträdet Kristus. Joh. 15.

2 Wi tacka Gud alltid för eder alla, tänkande på eder i wåra böner, Fil. 1: 3.

3 oaflåtligen inför Gud och wår Fader ihågkommande edert werk i tron och edert arbete i kärleken och eder uthållighet i hoppet på wår Herre Jesus Kristus,

Werk i tron är det, som tron werkar, således Andens frukt. Gal. 5: 22. Jak. 2: 17. Till trons werk hörer också den frimodiga bekännelsen och den försakelse och det tålamod i förföljelsen, som dermed måste förenas. Arbetet i kärleken är den werksamma och uppoffrande kärleken till bröderna, tålamodet är trons frukt såwäl som kärleken och dess arbete, men det är hoppet, som gör tålamodet lätt, ty hoppet är ljus från himmelen i jordens mörker; ju starkare hoppet är om Kristi tillkommelse och hans härlighet, desto lättare blir det att bära bedröfwelsen och korset under den korta jordiska lifstiden. Dessa mägtiga werkningar af evangelii predikan ibland dem ihågkommer aposteln städse inför Gud i sina böner.

4 alldenstund wi känna eder utkorelse, I af Gud älskade bröder, 2 Tess. 2: 13.

Utkorelse, se Rom. 8: 29. Ef. 1: 4. Kol. 3: 12.

5 att wårt evangelium har kommit till eder icke allenast i ord, utan äfwen