| 548 | Tessalonikernas tro. | Pauli Första Bref | Kap. 1, 2. |
i kraft och i den Helige Ande och i mycken fullwishet, likasom I weten hurudana wi woro bland eder för eder skull. 2 Kor. 2: 4. 4: 20.
Wårt evangelium, nemligen wår predikan om Kristus, bewisade sig hos eder i kraft att omwända och pånyttföda eder, och den beledsagades af den Helige Andes uppenbara werksamhet, så att I äfwen kommit till trons wisshet. Så kraftigt och med sådan fullhet af den Helige Ande hade aposteln förkunnat ordet ibland dem, såsom de sjelfwa wisste, och derpå grundar aposteln sin wisshet om deras utkorelse. Gud, som gifwit sin Son för oss till wår återlösning, gifwer också den Helige Ande till wår omwändelse, pånyttfödelse och helgelse.
6 Och I blefwen wåra efterföljare och Herrens och mottogen ordet under stort betryck med den Helige Andes fröjd, 2 Kor. 4: 16. Fil. 3: 17. 2 Tess. 3: 7 f. Ebr. 10: 34.
I hafwen, liksom jag, blifwit Herrens efterföljare i betryck och lidanden, men dock har den Helige Ande gifwit eder fröjd och glädje äfwen i förföljelsen och lidandet.
7 så att I hafwen blifwit föredömen för alla troende i Macedonien och Akaja.
Emedan dessa troende woro Kristi efterföljare, v. 6, och ståndaktige i tron, oaktadt allt motstånd af werlden, så kunde de häruti wara till föredöme för andra kristna; och så skall hwar och en, som bekänner Herrens namn, genom Guds nåd beflita sig om att wara till en god föresyn för andra.
8 Ty från eder har ljudet af Herrens ord utgått icke allenast i Macedonien och Akaja, utan öfwerallt har eder tro på Gud kommit ut, så att wi behöfwa icke tala något derom.
Från denna församling hade evangelii ljus utspridt sig widare, ty den stora förändring, som skett med dessa menniskor, och Guds Andes stora kraft, som der uppenbarat sig, hade tillika med ordet wäckt många hedningar nära och fjerran till besinning; och detta war om denna församling ett sådant wittnesbörd, att aposteln icke behöfde säga något widare derom i församlingarna.
9 Ty de förkunna sjelfwa om oss, hurudant inträde wi gjorde hos eder, och huru I omwänden eder till Gud från afgudarne, till att tjena den lefwande och sanne Guden 2 Kor. 12: 2.
10 och till att wänta hans Son från himmelen, hwilken han har uppwäckt från de döda, Jesus, som frälsar oss från den tillkommande wreden. Rom. 5: 9. Ps. 3: 20.
De troende i Macedonien och Akaja, v. 7, 8, weta och förkunna alla, huru I blifwit omwända, och att I nu wiljen tjena den sanne, lefwande Guden och wänta på hans Sons tillkommelse. Den korsfäste och uppståndne Kristus har återlöst oss, och genom tron frälsar, egentligen uttager, han oss, men denna frälsning måste fortfara genom Kristi inneboende i hjertat och den Helige Andes fortsatta nådewerk intill änden; och så fullbordas frälsningen i de rättfärdigas uppståndelse i härlighet, fullkomlig förlossning från den sista fienden döden och från den tillkommande wreden, se Upp. 6: 16, 17. Den stora dag, som för de förtappade är wredens dag, då ewighetsstraffet kommer öfwer dem, är för de utwalda den fullkomliga förlossningens och salighetens dag.
2 Kapitlet.
Apostelns tillwägagående wid evangelii förkunnande, Hans längtan att återse församlingen.Ty I weten sjelfwa, mina bröder, att wårt inträde hos eder icke har warit fåfängt, 1 Tess. 1: 5, 9.
2 utan ehuru wi förut hade lidit och blifwit misshandlade i Filippi, såsom I weten, woro wi frimodige i wår Gud att tala till eder Guds evangelium under mycken kamp. Ap. G. 16: 19 f., 22. 17: 1 f.
Från staden Filippi, der aposteln genomgått stor smälek och förföljelse, Ap. G. 16: 22, som han strax till Tessalonika, Ap. G. 17: 1. Och lidandet afskräckte honom icke ifrån att äfwen der predika evangelium.
3 Ty wår predikan är icke af willfarelse, icke heller af orenhet, icke heller med list, 2 Kor. 4: 1 f.
Hwarken låg någon willfarelse till grund för wår predikan, ej heller skedde den af orena afsigter, såsom egennytta, ärelystnad, eller någonting köttsligt, icke heller sökte wi att med någon slughet bereda ingång åt evangelium. Ef. 4: 14.
4 utan såsom wi af Gud hafwa pröfwats wärdige att få evangelium oss ombetrodt, så tala wi, icke såsom wi wille täckas menniskor, utan Gud, som pröfwar wåra hjertan. Gal. 1: 10. 2: 7.
Wärdige, nemligen af nåd utkorade efter Guds förutseende, se Ap. G. 9: 15. Gal. 1: 15, och sedan pröfwade under många lidanden. 1 Tim. 1: 11, 12. Som Gud hade pröfwat honom skicklig att blifwa ombetrodd evangelium, så talade han, icke för att behaga menniskor, utan Gud, som pröfwar hjertat.
5 Ty hwarken hafwa wi någonsin uppträdt med smickrets språk, såsom I weten, eller med girighetens hyckleri, Gud är wårt wittne, Ap. G. 20: 33. 2 Kor. 1: 23. 2: 17. 11: 31. 12: 17.
6 ej heller sökande pris af menniskor, hwarken af eder eller af andra, Joh. 7: 18. 2 Kor. 3: 1. 10: 12.
Aposteln hade icke någonsin sökt ingång för
_552.jpg&oldid=348388){kind=link}