| Förmaningar. | Pauli Andra Bref Till Timoteus. | Kap. 1. | 577 |
Aposteln förmanar honom att upplifwa denna gåfwa att uppöfwa och bruka den samt icke låta afskräcka sig genom fruktan för förföljelse.
7 Ty Gud har icke gifwit oss försagdhetens ande, utan kraftens och kärlekens och tuktens. Rom. 8: 15.
Guds Ande gifwer åt de troende, och i synnerhet åt rätta herdar och lärare kraft och frimodighet att förkunna och bekänna sanningen, samt den kärlek till menniskors själar och den tukt eller wishet, försigtighet och ödmjukhet, som behöfwes för att hwarken af menniskofruktan fly någon fara, ej heller onödigtwis framkalla motstånd och swårigheter.
8 Blygs derföre icke för wår Herres wittnesbörd ej heller för mig, hans fånge, utan lid äfwen du för evangelium efter Guds kraft, Rom. 1: 16. Fil. 4: 14. 2 Tim. 2: 3.
9 som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke efter wåra gerningar, utan efter sitt eget beslut och den nåd, som är oss gifwen i Kristus Jesus från ewiga tider, Rom. 9: 11. Ef. 1: 4. Tit. 3: 4 f.
Ingen räddhåga borde afhålla Timoteus, att äfwen i martyrdödens åsyn bekänna wår Herres wittnesbörd, evangelium om Guds rike, utan willigt bära de smädefulla lidanden, som åtföljde denna bekännelse, Guds kraft gjorde honom dertill mägtig, hans, hwilken redan frälsat och kallat oss, ja, redan från ewig tid gifwit oss sin nåd i Kristus Jesus. Från (egentligen före) ewiga tider, före werldens begynnelse, har Gud förut känt och förut bestämt i enfödde Sonen alla dem, som skola salige warda. I Kristus är den saliggörande nåden efter Guds uppsåt eller rådslut gifwen före ewiga tider, d. ä. af ewighet. Om denna utkorelse, se Rom. 8: 29. Ef. 1: 4. På denna utkorelse af Guds fria nåd allena hwilar wår kallelse till frälsningen i Kristus. I honom äro de troende icke blott återlöste, utan frälsningen har genom tron kommit till werkställighet i dem, så att de blifwit förda från andelig död till andeligt lif. Se Ef. 2: 1–10.
10 men som nu har blifwit uppenbar genom wår Frälsares, Jesu Kristi, uppenbarelse, hwilken har tillintetgjort döden och i ljuset framburit lif och oförgänglighet genom evangelium, Rom. 16: 25 f. Kol. 1: 26. Ebr. 2: 14.
I det Guds Son blifwit menniska och genom sitt lif, sitt lidande, sin död och uppståndelse återlöst och förlossat oss, är Guds nåd, som före ewiga tider war oss i honom gifwen, uppenbarad i sin fullhet, det nådens rådslut, som i löften, förebilder och profetior redan i gamla testamentet förkunnades. Döden är tillintetgjord, och ewigt lif är, genom Kristi uppståndelse och upphöjelse på Guds högra hand och genom hans Andes werkan till menniskors pånyttfödelse och salighet, framburet i ljuset genom evangelium. I detta ljus skåda wi såsom i en spegel Herrens härlighet med aftäckt ansigte, se 2 Kor. 3: 18.
11 för hwilket jag har blifwit satt till förkunnare och apostel och hedningarnes lärare. Ap. G. 9: 15. 13: 2. 22: 21. Ef. 3: 8. Gal. 1: 16. 2: 8 f. 1 Tim. 2: 7.
Jemför 1 Tim. 2: 7.
12 Hwarföre jag också lider detta, men blyges dock icke derför, ty jag wet på hwem jag tror och är wiss, att han förmår förwara till den dagen det som är mig ombetrodt. Ef. 3: 1. Ps. 16: 5.
Det som är mig ombetrodt, den sanna trons goda skatt, 1 Tim. 6: 20. Orden kunna också betyda: mitt ombetrodda gods, d. ä.: det gods, som aposteln hade nedsatt hos Gud att förwaras, den salighet, som han hoppades, rättfärdighetens krona, det himmelska arfwet. Det hade han anförtrott i Guds hand. Lidandet för Kristi skull är icke skam, utan ära, det är ett bewis på det andeliga barnaskapet, se Rom. 8: 16, 17. De, som lida med Kristus, kallas Kristi medarfwingar.
13 Håll dig i tron och kärleken i Kristus Jesus till förebilden af de helsosamma ord, hwilka du har hört af mig. 2 Tim. 3: 14.
Lärarens renhet; lefwande tro, sann kärlek framhållas ofta såsom de stora hufwudpunkter, hwarpå saligheten beror, och det hela kan innefattas i det ordet: att hafwa tron och kärleken i Kristus Jesus.
14 Förwara genom den Helige Ande, som bor i oss, det goda, som har blifwit dig ombetrodt. 1 Tim. 6: 20.
Då själen lefwer i Kristus, så är menniskan den Helige Andes tempel, se 2 Kor. 6: 19. Den Helige Ande är det som då wittnar, som beder, som werkar i menniskans ande, upplyser, warnar, tuktar och hugswalar, och drifwer henne till det godt är, se Rom. 8: 11, 14–16. Han helgar, han behåller och bewarar Kristi andeliga kropp, som är församlingen, intill Jesu Kristi tillkommelse. Se 1 Tess. 5: 23. Det goda som war Timoteus ombetrodt war det honom anförtrodda helsosamma ordet, salighetens kunskap. Såsom Gud förwarar åt oss, hwad han i himmelen för oss nedlagt, så will han, att wi här troget skola bewara hwad han oss anförtrott.
15 Det wet du, att alla som äro i Asien, till hwilka Fygellus och Hermogenes höra, hafwa wändt sig från mig.
Meningen är icke att desse hade wändt sig från Kristus och affallit ifrån tron, utan de hade wisat brist på kärlek och deltagande för aposteln i hans stora lidanden.
16 Herren gifwe Onesifori hus
_581.jpg&oldid=348471){kind=link}