| 596 | Kristi höghet. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 2, 3 |
16 ty änglar tager han sig ju icke an, utan Abrahams säd tager han sig an.
Kristus har icke tagit uppå sig att frälsa de fallna änglarna, utan Adams slägte, derföre måste han hafwa samma kött och blod, som Adams barn hafwa. Och alla, som tro på Kristus, äro Abrahams säd och löftets barn, den andeliga säd, som åt Kristus utlofwas derföre att hans själ arbetat hafwer. Es. 53: 10. Gal. 3: 29.
17 Derföre måste han i allt blifwa lik bröderna, på det att han skulle blifwa barmhertig och en trogen öfwersteprest i Guds tjenst för att försona folkets synder. Ebr. 4: 15. 5: 2.
18 Ty derigenom, att han sjelf har lidit och warit frestad, kan han hjelpa dem som frestas.
Derigenom att Guds Son blef menniska, blef han lik dem, som han kallar bröder, v. 12, i människonaturens alla swagheter, så att han kunde blifwa trött, lida hunger och törst och bedröfwelse och utstå frestelse, qwal och död, men han war utan synd. Derigenom att han sjelf genomgått allt detta, har han jemte sin ewiga kärlek en stor barmhertighet mot menniskorna, emedan han sjelf erfarit frestelser och lidanden och wet huru swårt allt detta är för menniskonaturen. Af barmhertigt medlidande will han hjelpa och genom sin kraft gifwa seger i alla frestelser, och genom sitt försoningslidande har han magt att hjelpa alla som wilja blifwa frälste. Han tillräknar dem sin försoning och tillfyllestgörelse; af sin barmhertighet gör han dem rättfärdiga, och sedan gifwer han dem nåd och kraft att winna seger i alla frestelser och lidanden och att äfwen i döden förtrösta på honom. Det är en outsäglig tröst för Guds barn i all freskelse och i all nöd, att Kristus warit menniska såsom wi; han wet hwad det är att frestas och lida; och af barmhertighet hjelper han de troende i deras frestelser och pröfningar. Han är mägtig i de swaga, han lefwer alltid för att bedja för dem. Ebr. 7: 25.
3 Kapitlet.
Kristus mer än Moses. Warning mot förhärdelse, med åberopande af exempel från Judarnes ökenwanding.Derföre, I Helige bröder, som ären delaktige i en himmelsk kallelse, akten på wår bekännelses apostel och öfwersteprest. Jesus Kristus,
2 hwilken war trogen mot den som hade gjort honom dertill, såsom ock Moses war i hela hans hus. 4 Mos. 12: 7.
Genom tron på Kristus äro de pånyttfödda menniskorna heliga i honom, och såsom Guds barn äro de inbördes bröder. Den himmelska kallelsen, den från himmeten komna inbjudningen till salighet, utgår genom evangelium till alla, som höra detta budskap, men blott blifwa salige genom denna kallelse, hwilka emottaga den i sina hjertan. Kristus kallas här apostel i ordets högsta betydelse. Apostel betyder sändebud, och Kristus är Guds högsta sändebud till menniskorna, ett sändebud från himmelen till jorden, för att återlösa menniskoslägtet och uppenbara den himmelska sanningen; men han är också för oss menniskor uppfaren till himmelen, och der är han såsom försonare och öfwersteprest wår förswarare hos Fadren. Moses war Guds sändebud, och hans broder Aron war öfwersteprest, så att båda bröderna förenade woro förebilder af det dubbla embete, som här tillegnas Kristus. Likasom Moses war trogen i Guds folks angelägenheter, så har Kristus först och främst sjelf fullgjort försoningswerket i dess helhet, och i alla dem som genom honom blifwa Guds folk, werkar han med sin Ande och sitt ord och bewisar sig i sitt höga embete trogen, till Fadrens wälbehag. Såsom menniska är Kristus af sin himmelske Fader gjord eller skapad och till det trefaldiga medlareembetet insatt, se Ps. 2: 6. Moses war trogen i Herrens hus såsom Guds folks anförare, se 4 Mos. 12: 7. Och deruti war han en förebild af Kristus, som fullgjort och fullgör hela medlareembetet med den fullkomligaste trohet i Guds andeliga hus, som är församlingen. 1 Petr. 2: 5.
3 Ty denne har blifwit aktad wärd så mycket större ära än Moses, som den, hwilken har byggt ett hus, har större beder än sjelfwa huset.
Moses war genom Guds kallelse en medlare mellan Gud och Israels folk, men emedan han war blott menniska, så war han endast en del af sjelfwa huset, och fastän han war satt öfwer Guds hus, så war han det blott såsom tjenare öfwer tjenstefolket, Matt. 24: 45, men det war Guds Son, den utlofwade medlaren, som byggde huset och är husets Herre. Med huset menas Guds församling både i det gamla och i det nya testamentet. Det war Guds Son, som uppenbarade sig såsom Herren (Jehova) äfwen i gamla testamentet, det war han som byggde huset, han som kallade Israel och förde detta folk utur Egypten genom hafwet och öknen in i Kanaans land och gjorde Sion till en förebild af Messias’ rike på jorden och i himmelen.
4 Ty hwarje hus bygges af någon, men Gud är den som har byggt allt.
Kristus är efter den menskliga naturen före sin upphöjelse till härligheten mindre än Fadren; ty han sade: min Fader är större än jag, och i så måtto är Gud såsom Fader den, som har byggt allt, icke blott i allmagtens, utan äfwen i nådens rike. Det är han som har uppbyggt både skapelsens och i synnerhet nåderikets stora hus genom Sonen.
5 Och Moses war wäl trogen i hela hans hus såsom tjenare för att wittna om det som skulle talas,
Allt det Gud gjorde med Israels folk, och hela den levitiska gudstjensten wittnade om det som tillkommande war, nemligen om Messias’ werk och rike, hwarom i tidens fullbordan
_600.jpg&oldid=348525){kind=link}