| Förmaning till ståndaktighet. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 10, 11. | 615 |
den lefwande Gudens händer. Den, som icke har honom till en kärleksrik Fader i Kristus Jesus, har honom till domare, och hans dom kan ingen undgå eller emotstå.
32 Men kommen ihåg de förslutna dagarna, under hwilka I, sedan I haden blifwit upplyste, uthärdaden mycken lidandets kamp
33 och dels genom smädelser och förföljelser blefwen framstälde till ett skådespel, dels deltogen med dem, hwilka det så gick.
Aposteln förmanar de kristna att komma ihåg den stora nåd, de hade erfarit, då de blifwit upplyste genom evangelium, och den kraft, som blef dem gifwen att ståndaktigt uthärda mycken lidandets kamp genom smädelser och förföljelser för Kristi skull, och detta borde uppmuntra dem till fortfarande ståndaktighet i striden.
34 Ty I hafwen både delat de fångnas lidanden och med fröjd upptagit edra egodelars plundring, wetande, att I sjelfwa hafwen en bättre och förblifwande egendom i himmelen. Matt. 5: 12. 6: 19 f. 19: 21.
Förföljelserna mot de kristna började i Jerusalem, se Ap. G. 5 och 8 kap. o. s. w. Då aposteln Paulus blef fången och först war en längre tid såsom fånge i Cæsarea och sedan i Rom i bojor för evangelii skull, så ledo alla kristna af med-lidandet i hans lidanden. Egodelarnes plundring för evangelii skull war på den tiden ett wanligt lidande. De, som lefwa i tron på Herren Jesus, hafwa sjelfwa högre och oförgängliga egodelar, och i himmelen komma de i fullkomlig besinning af dessa ewiga skatter.
35 Kasten derföre icke bort eder frimodighet, som har en stor lön.
Frimodigheten och hoppet om detta himmelska arf skulle de icke öfwergifwa eller bortkasta, wetande att de hade en stor nådelön att wänta. Detta gäller för hwar och en, som lefwer i Kristus.
36 Ty tålamod behöfwen I, på det att I mån göra Guds wilja och utfå löftet.
37 Ty ännu ett helt liten tid, så kommer den som skall komma och dröjer icke,
I Jesu Kristi efterföljelse är det nödwändigt för de troende att med tålamod och ståndaktighet lida Guds wilja i pröfningarne och göra Guds wilja i allt hwad de hafwa att göra; och det är efter denna ståndaktighet intill änden, som det utlofwade himmelska arfwet skänkes på Jesu Kristi dag. Denna dag kommer hastigt, Herren Jesus Kristus fördröjer icke sin tillkommelse; han är genom sin Ande beständigt kommande i sin församling; hon är i beständigt kommande genom sin werldsstyrelse; men också hans stora tillkommelse i härlig uppenbarelse för all werlden dröjer icke, utan förberedas beständigt skyndsamt och kommer slutligen owäntadt såsom en snara öfwer alla som bo på jorden och blott wilja hafwa jorden till sitt hem.
38 men ”Den rättfärdige skall lefwa af tro”, och ”Om han undandrager sig, skall han icke behaga min själ”. Hab. 2: 4.
Den, som är rättfärdig, är rättfärdig genom tron på Guds Son och lefwer af sin tro på Kristus, som är det sanna lifwet, se Rom. 3: 24–26. Den som undandrager sig från Guds ord och Guds Andes kallelse och icke will blifwa rättfärdig genom tron på Kristus, kan icke behaga Herren, ty utan tron är det omöjligt att täckas Gud. Herren säger: min själ, till så mycket större eftertryck. Den som undandrager sig från Kristus, bryter emot hela gudomens innersta wäsende och alla Guds egenskaper.
39 Men wi höra icke till dem som undandraga sig till förtappelse, utan till dem som tro för att winna sin själ.
De som undandraga sig, blifwa förtappade, de som tro, blifwa derigenom frälste och hafwa ewinnerligt lif.
11 Kapitlet.
Trons kraft bewisad genom exempel ur det gamla testamentet.Men tron är en wiss tillförsigt om det man hoppas, en öfwertygelse om ting, som icke synas;
Aposteln sade förut, att själens frälsning beror på tron, kap. 10: 39, och nu säger han oss hwad tron är. En wiss tillförsigt, en full öfwertygelse, ett bestämd förwäntan, så att man fasthåller de osynliga ting, som man hoppas, såsom om man såge dem för ögonen, och att man icke twiflar derpå. Denna wissa öfwertygelse hörer till trons början; ty ingen kan komma till gemenskap med Kristus, utan att först och främst wara förwissad derom, att Kristus är, och att hans ord och löften äro fullkomlig sanning. Således hwilar tron på honom såsom grunden, och derigenom är tron sjelf ett grundfäste för hjertat, det fäste, hwarigenom hjertat förbindes med Kristus och i honom eger allt hwad det hoppas, ewinnerligt lif och ewig salighet. ”Ty tron är och skall wara hjertats ståndfäste, som icke swigtar, wacklar, bäfwar, darrar eller twiflar, utan står fast och är wiss om sin sak.” L. — Till det osynliga, som tron fattar, hörer äfwen Kristi tillkommelse, hwarmed aposteln sätter tron i förbindelse, kap. 10: 37, 38. 2 Kor. 4: 18.
2 ty i henne hafwa de gamle fått wittnesbörd. Ebr. 11: 39.
De gamle, nemligen det gamla testamentets heliga menniskor, af hwilka aposteln nu will anföra några exempel, hafwa i tron fått det wittnesbörd, att de behagade Gud.
3 Genom tron förstå wi, att werlden har blifwit fullbordad genom Guds ord,
_619.jpg&oldid=348581){kind=link}