| Tröst och förmaning. | Petri Första Bref. | Kap. 1, 2. | 631 |
En sådan helighet i eder umgängelse (V. 15) är åt eder dyrt förwärfwad, lika wäl som frälsningen från syndens skuld och syndens straff. (V. 18, 19) Icke med en förgänglig, utan med en oförgänglig lösepenning ären I återlösta; och till frukten af denna återlösning hörer ett heligt lefwerne, såwäl som förlossning ifrån det gamla testamentets och det lagiska tillståndets fåfängliga lefwerne. Fåfängligt kallas detta lefwerne, ty deruti är menniskan ännu andeligen död och kan icke åstadkomma någon rättfärdighet eller oförgänglig frukt för ewigheten. Syndens wälde under lagens ok utgör för den fallna menniskan ett träldomstillstånd. Från denna träldom äro wi återlösta med Kristi dyra blod, hwilken är offrad för oss, såsom ett felfritt och obesmittadt lam, se 3 Mos. 1: 3–10; kap. 3: 1—6; kap. 22: 20—25. Genom denna tillfyllestgörelse, som är af oändligt wärde och oändlig kraft, är syndens skuld betald, Guds rättfärdighets fordringar fullgjorda, straffet utståndet, lagen fullbordad, ljus och lif, helighet och rättfärdighet förwärfwade åt menniskorna. Genom tron få de alla detta af idel nåd och behöfwa icke wara syndens trälar, se Ebr. 9: 12–14. (V. 20) Redan före werldens skapelse blef Guds Son, det personliga Ordet, som war i Fadrens sköte, i gudomens rådslut bestämd att blifwa menniskoslägtets frälsare. Skapelsen skedde på grund af rådslutet om återlösningen, se Ef. 3: 9. 1 Tim. 3: 16. 2 Tim. 1: 10. Det nya testamentet kallas de yttersta tiderna, se 2 Kor. 10: 11. Ordet eder syftar på alla, som tro på Kristus och blifwa saliga genom honom. (V. 21) Jesu uppståndelse och upphöjelse i härligheten är den lefwande grund, hwarpå tron hwilar och hwaraf den lefwer och näres. Det är i honom allena tro och hopp till Gud hos menniskan kunna werkas af Herrens Ande; och utan Kristus såsom medlare kan ingen komma till Gud eller hafwa rätt tro och hopp till honom.
22 Gören edra själar rena i sanningens lydnad till oskrymtad brödrakärlek och älsken hwarandra innerligt af ett rent hjerta, Rom. 12: 10. Ef. 4: 3. 1 Tim. 1: 5. 1 Petr. 2: 17.
23 såsom födda på nytt, icke af förgängligt, utan af oförgängligt säde, genom Guds lefwande ord, som förblifwer ewinnerligen. Luk. 8: 11 f. 2 Kor. 4: 15. Jak. 1: 18.
Sedan I nu genom den Helige Ande hafwen åtlydt och trott sanningen och derigenom gjort edra själar rena, så måste denna rening bewisa sig i oskrymtad brödrakärlek. Med sådan kärlek skola de kristna älska hwarandra innerligt, egentligen ihärdigt, af ett rent hjerta, så att ingen sjelfwisk eller oren orsak får utblanda sig, ingen falskhet eller förställning smyga sig in. 1 Joh. 3: 18. Den skedda reningen werkades af Guds Ande i den nya födelsen genom Guds lefwande, skapande ord. Såsom detta ord blifwer ewinnerligen i det ewiga personliga Ordet, så är de pånyttfödda menniskornas lif ett ewigt lif, och derföre skola de lefwa ewinnerligen, så framt de framhärda i tron intill änden; ty de lefwa i Kristus, och Kristus dör icke mer, derföre kunna de icke dö. Döden skall icke wara mer. Upp. 21: 4.
24 Ty ”Allt kött är såsom gräs, och all dess härlighet såsom blomster på gräs; gräset wissnade och blomstret föll af, Ps. 102: 12 f. 103: 15 f. Es. 40: 6 f.
25 men Herrens ord förblifwer ewinnerligen”; och detta är det ord, som har blifwit såsom ett gladt budskap förkunnadt ibland eder.
Af naturen är menniskan andeligen död, emedan hon är af syndig härkomst, och för syndens skull äfwen den ewiga döden underkastad, se Ps. 51: 7. Det ewiga lifwet werkas blott af Herrens ord, som blifwer ewinnerligen och aldrig förgås. Utan detta ewiga lif, utan den nya födelsen är menniskan icke ande, utan kött, och liknas wid gräset på marken. Den högsta fägring, den största prakt på jorden förgås snart såsom gräsets blomster och har ingen waraktighet, och om de pånyttfödda säger Kristus: Hwar och en som lefwer och tror på mig, han skall icke dö ewinnerligen. Detta nya lif från himmelen är ett kärlekslif, som gifwet sig tillkänna äfwen i broderlig kärlek, v. 22. 1 Joh. 5: 1.
2 Kapitlet.
Uppmaningar till kristlig wandel. Kristus en hörnsten och en stötesten. Undersåtars och tjenares pligter.Så läggen nu bort all ondska och allt swek och skrymteri och afund och allt förtal. Ef. 4: 22, 25. Kol. 3: 8 f. Ebr. 12: 1.
Att hos kristna måste finnas broderlig kärlek, har aposteln wisat, kap. 1: 22, derföre måste de bortlägga både i sinne, tal och lefwerne allt det, som skrider emot den sanna, oskrymtade kärleken. Erfarenheten wisar, huru ganska nödwändigt det är att kristna waka och bedja också emot de synder, som här nämnas. Se 2 Kor. 12: 20.
2 Och åstunden, såsom nyfödda barn, den andeliga, oförfalskade mjölken, på det att I genom henne mån tillwäxa till frälsning,
3 om I annars hafwen smakat, att Herren är god. Ps. 34: 9.
4 Och gån till honom, den lefwande stenen, som wäl af menniskor är förkastad, men hos Gud utwald och dyrbar, Ps. 118: 22. Ef. 2: 20.
5 och låten eder, äfwen I, såsom lefwande stenar, uppbyggas till ett andeligt hus, till ett heligt presterskap, för att offra andeliga offer, som äro Gud wälbehagliga genom Jesus Kristus. Ef. 2: 21 f. Ebr. 3: 6. Rom. 12: 1. Ebr. 13: 15.
(V. 2) Den andeliga mjölken, d. ä. ordets
_635.jpg&oldid=348629){kind=link}