| 636 | Förmaningar. | Petri Första Bref. | Kap. 3. |
från det som är ondt och sina läppar från att tala swek, Ps. 34: 13 f.
11 han wände sig bort från det som är ondt och göre det som är godt, han söke frid och trakte derefter.
Se Ps. 34: 13–15. Tungans bruk i Herrens fruktan och i sann kärlek bidrager wäsentligt till lugn och trefnad och inbördes frid i detta lifwet, men är ännu wäsentligare med afseende på det tillkommande. Outsägligt mycket obehag, ja, wederwärdigheter, lidanden och olyckor kan menniskan i timligt afseende draga öfwer sig med sin tunga, och hon kan med tungan äfwen förstöra sin ewiga wälfärd. Tungan bör hållas tillbaka eller liksom tämjas, ty den är af naturen ett oroligt ondt. Ej i egen kraft, men i Herrens kraft kan menniskan tämja den, Jak. 3: 8. Genom synden är friden borta och måste sökas; den finnes genom nåden. I det onda är alltid ofrid; blott det sanna goda är förenadt med frid, och friden finnes, då man i tal och lefwerne flyr det onda och gör det godt är. Se 1 Tim. 6: 11. Ebr. 12: 14.
12 Ty Herrens ögon äro wända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön, men Herrens ansigte är emot dem, som göra det onda”.
Herren ser på sina rättfärdiga med nådigt wälbehag, han leder dem med sina ögon, Ps. 32: 8, men Herrens ansigte är wändt i wrede emot dem, som göra det onda, 3 Mos. 20: 5. Huru nödwändigt derföre att fly synden, anamma rättfärdigheten i Kristus och wandra i hans fotspår!
13 Och hwem är den som kan göra eder ondt, om I nitälskan för det goda?
Blott den, som har anammat eller som will anamma Kristi rättfärdighet genom tron, kan nitälska för det goda, se 3 Joh. v. 11, och den, som sålunda är i Kristus, har ett säkert beskydd i hwarje fara och mot hwarje fiende. För dem som älska Gud samwerkar allt till det bästa. Rom. 8: 28.
14 Ja, om I än skullen lida för rättfärdighetens skull, saliga ären I. ”Frukten icke, såsom de frukta, och låten icke förskräcka eder”; Matt. 5: 10. 1 Petr. 2: 19 f. 4: 14 f. Es. 8: 12. Matt. 10: 28.
15 men hållen Herren Kristus helig i edra hjertan och waren alltid redo att swara hwar och en som af eder begär skäl till det hopp, som är i eder, och det med saktmodighet och fruktan.
Med Jesus till beskyddare, med hjertat fullt af nådens gåfwor och med salighetens hopp är man trygg; då behöfwer icke Guds folk frukta werldens wrede och hotelser. Matt. 10: 28. Äfwen i lidandet för rättfärdighetens skull är salighet, se Matt. 5: 11, 12. Då en kristen förskräckes för lidandet och för ogudaktiga menniskors hot, så wisas derigenom brist på trosfrimodighet och brist på barnslig förtröstan till Herrens löften, och dermed ohelgas hans heliga namn, men deremot helgas det genom frimodighet, förtröstan och lydnad; och så skall en kristen helga Herren Kristus i sitt hjerta, se Es. 8: 12. Frimodigt, men med saktmodighet och fruktan eller tillbörlig aktning, skola kristna inför werlden, då det begäres, bekänna sanningen och wisa, att deras tro och saliga hopp hwilar på den fasta grunden Kristus och hans nådelöften. Dessa bewis måste framläggas med saktmodighet och klarhet samt lugn, kristlig wärdighet utan någon bitterhet eller förakt mot de oomwända menniskorna.
16 Och hafwen ett godt samwete, på det att de som smäda eder goda umgängelse i Kristus må komma på skam i det, hwarför de förtala eder såsom illgerningsmän. Tit. 2: 8. 1 Petr. 2: 12, 15, 19.
17 Ty det är bättre, om så skulle wara Guds wilja, att lida för goda gerningar, än för onda.
Genom sådan bekännelse, mildhet och frimodighet i förening med rättfärdig, oklanderlig wandel, kunna Kristi bekännare komma sanningens motståndare och lögnaktiga baktalare att blygas. Då I måsten lida, så hysen ingen owilja öfwer det oskyldiga lidandet, utan prisen Gud, derföre att I ären oskyldige, ty det är wida bättre att lida oskyldigt, än att genom något ondt i tal eller lefwerne hafwa ådragit sig lidandet. Häruti skulle de hafwa sin himmelske mästares exempel för ögonen.
18 Ty äfwen Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud, wäl till köttet dödad, men lefwande gjord till anden, Rom. 5: 6. Ebr. 9: 15, 28. 2 Kor. 13: 4.
19 i hwilken han ock gick åstad och predikade för andarne i fängelset, 1 Petr. 4: 6.
20 som fordom icke trodde, när Guds långmodighet bidade i Noas dagar, då arken byggdes, i hwilken så, det är, åtta själar blefwo frälsta genom watten, 1 Mos. 6 f.
21 hwilket ock nu i en motbild, dopet, frälsar eder — icke såsom ett afläggande af köttets orenhet, utan såsom ett godt samwetes förpligtelse till Gud — genom Jesu Kristi uppståndelse, Ef. 5: 26.
22 hwilken är på Guds högra sida, uppfaren till himmelen, och änglar och wäldigheter och magter hafwa blifwit honom underdåniga. Ps. 110: 1. Ef. 1: 20.
(V. 18) Kristus war rättfärdig, oskyldig och helig, men led för de orättfärdiga till en försoning för wåra synder. Genom sin död och uppståndelse har han förwärfwat oss syndernas förlåtelse, rättfärdighet och ewigt lif, för att
_640.jpg&oldid=348644){kind=link}