| Brödrakärlek. | Johannes’ Första Bref. | Kap. 4. | 659 |
furste, som herskar i werldens mörker och werkar i otrons barn, Ef. 2: 2; kap. 6: 12.
5 Dessa äro af werlden; fördenskull tala de af werlden, och werlden hör dem. Joh. 3: 31. 15: 19.
De opånyttfödda menniskorna och i synnerhet alla willoandar, v. 4, kap. 2: 16, äro af werlden, se Joh. 17: 14–16, och werlden hör dem, emedan deras tal öfwerensstämmer med werldsanden och med det naturliga sinnet, och flyter ifrån denna källa.
6 Wi äro af Gud. Den som känner Gud, han hör oss; den som icke är af Gud, han hör oss icke. Häraf känna wi sanningens ande och willfarelsens ande. Joh. 8: 47. 10: 27.
Apostlarne och deras efterföljare, som hafwa Kristi Ande, tala det, som denna Ande lärer dem i det uppenbarade ordets ljus och genom nådegåfworna, se kap. 2: 20—27, och detta igenkännes af alla de menniskor, som gifwa Guds Ande rum, så att de tro och lyda sådan lära; men de som icke gifwa rum åt Guds Ande, kunna icke förstå, tro och lyda sanningens röst. Willfarelsens ande är hela den falska rigtning i lära, tänkesätt och gerningar, som lögnens fader werkar, Joh. 8: 42–58.
7 Mina älskade, låtom oss älska hwarandra; ty kärleken är af Gud, och hwar och en som älskar, han är född af Gud och känner Gud.
8 Den som icke älskar, han känner icke Gud, ty Gud är kärlek.
Att Gud är kärlek, är den höga och härliga hemlighet, som i Kristus Jesus är på det fullkomligaste uppenbarad. Såsom kärleken uppenbarar sig Gud i Kristus genom den nya födelsen och barnaskapet, så snart denna nåd från Herren blifwer emottagen. Då Gud, såsom kärleken, då Kristus och hans Ande bor i menniskans hjerta, så will den menniskan älska Gud och bröderna och alla medåterlösta. Derföre är den sanna kärleken ett kännetecken på den nya födelsen. Kärlekslöshet, hat, afund, bitterhet, hämndlystnad, kif, twedrägt o. s. w. äro deremot tecken, att mörkrets ande werkar i hjertat. Huru nödwändigt derföre att alla, som tro på Herren Jesus, bedja om nåd att allt mera älska bröderna och att både hafwa och utöfwa allmännelig kärlek.
9 Deruti har Guds kärlek till oss blifwit uppenbar, att Gud har sändt sin enfödde Son i werlden, på det att wi skulle lefwa genom honom. Joh. 3: 16. Rom. 5: 8 f. 8: 32. 1 Joh. 3: 16.
Se Joh. 3: 16.
10 Deruti består kärleken, icke att wi hafwa älskat Gud, men att han har älskat oss och sändt sin Son till försoning för wara synder. Joh. 15: 16. Rom. 3: 24 f. 2 Kor. 5: 19. 1 Joh. 4: 19.
Den fallna menniskan har icke och kan icke af naturen hafwa någon kärlek till Gud eller menniskor, se Rom. 8: 7. Det är Gud, som är kärlek, det är han, som i kärleken har utwalt oss, förr än werldens grund war lagd, och som älskade werlden så, att han utgaf sin ende Son. Genom denna ewiga kärlek är frälsningen skedd, försoningen för wåra synder fullkomnad, och genom samma kärlek föder han menniskor på nytt och inplantar i dem nytt lif, barnaskapets Ande och sann kärlek. Wäckta själar, som ännu icke rätt känna nåden, böra noga märka detta och icke tänka, att de blifwa Guds barn derigenom att de älska Gud, utan derföre och derigenom att han har älskat dem. Den kärlek, hwarmed Guds barn älska Gud och bröderna och andra medmenniskor, är den kärlek, som Gud gifwer dem.
11 Mina älskade, om Gud så har älskat oss, så äro ock wi pligtiga att älska hwarandra. Joh. 15: 12 f. 1 Joh. 3: 16.
Då Gud så har älskat oss och wåra medmenniskor, så strider det emot hans wilja och hans Ande, om wi icke åstunda och bedja om nåd att älska hwarandra och bewisa denna kärlek.
12 Ingen har någonsin sett Gud. Om wi älska hwarandra, så förblifwer Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss. 2 Mos. 33: 20. 5 Mos. 4: 12. Joh. 1: 18. 1 Tim. 1: 17. 6: 16. 1 Joh. 2: 5.
Gud är till sitt wäsen osynlig, men genom kärleken uppenbarar han sitt inneboende i de pånyttfödda menniskorna. Derigenom wisar sig Guds kärlek såsom fullkomnad eller werkstäld i dem, att de äro i Kristus och hafwa ewigt lif, hwilket war från begynnelsen den ewiga kärlekens rådslut och syftemål.
13 Deraf att han har gifwit oss af sin Ande, weta wi, att wi förblifwa i honom och han i oss. 1 Joh. 3: 24.
Se kap. 3: 24. Rom. 8: 14.
14 Och wi hafwa sett och wittna, att Fadren har sändt sin Son till en frälsare för werlden. Joh. 1: 14. 1 Joh. 1: 1. Joh. 3: 17. 12: 47.
Apostlarne hade sjelfwa sett Herren Jesus och haft umgängelse med honom, se kap. 1: 1. Joh. 15: 27; och på detta wittnesbörd lägges stor wigt i apostlarnes skrifter.
15 Hwar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom förblifwer Gud och han i Gud. 1 Joh. 2: 23.
En rätt bekännelse om Jesus såsom menniska, v. 3, och såsom Guds Son, werldens frälsare, är nödwändigt förenad med en sann tro, och i denna tro består själens förening med Gud. Se Upp. 3: 20.
16 Och wi hafwa lärt känna och hafwa kommit till tro på den kärlek, som Gud har till oss. Gud är kärlek, ock den som förblifwer i kärleken, han förblifwer i Gud och Gud i honom.
_663.jpg&oldid=348713){kind=link}