| Helsning. | Johannes' Uppenbarelse. | Kap. 1. | 687 |
1 Kapitlet.
Inledning. Herren uppenbarar sig för Johannes och befaller honom skrifwa uppenbarelsens syner och ord till de sju församlingarna i Asien.Jesu Kristi uppenbarelse, hwilken Gud gaf honom för att wisa hans tjenare hwad som snart skall ske, och han har sändt genom sin ängel och gifwit det tillkänna för sin tjenare Johannes,
2 hwilken här wittnat om Guds ord och Jesu Kristi wittnesbörd, så mycket som han har sett.
De tre första verserna af detta kapitel utgöra denna boks öfwerskrift, och den första versen börjar med bokens egentliga titel: Jesu Kristi uppenbarelse, hwilken Gud gaf honom. Han will härmed uppenbara för sina tjenare hwad som snart eller (grt.) i en hast skall ske. Denna uppenbarelsens fullbordan började liktidigt med Kristi församling och fortgår med oafbruten hastighet, ända till Jesu tillkommelse och hans rikes fulländning. Och hela det nya testamentets tid är kort i jemförelse med alla dessa stora händelser. Johannes har framstält Guds ord och Jesu Kristi wittnesbörd i sitt evangelium och i sina bref såsom apostel, men det, som innehålles i Uppenbarelseboken, har han betygat i egenskap af profet och såsom siare eller åsynawittne genom åskådning i Anden, och i denna åskådning innefattas äfwen det, som i dessa syner talas till honom.
3 Salig är den som läser och de som höra profetians ord och bewara det som deri är skrifwet; ty tiden är nära. Upp. 22: 7. 1 Petr. 4: 7. Jak. 5: 8.
Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det! Detta gäller företrädeswis i afseende på denna bok, emedan det, som här blifwit uppenbaradt, är af så stor wigt, i all isynnerhet under de swåraste förföljelsetiderna, att de troende genom detta ord måtte få tröst och blifwa bewarade,
4 Johannes till de sju församlingar, som äro i Asien. Nåd ware med eder och frid från den som är och som war och som kommer, och från de sju andar, som äro inför hans tron, 2 Mos. 3: 14. Upp. 11: 17. 16: 5. 3: 1. 5: 6.
5 och från Jesus Kristus, det trogna wittnet, den förstfödde bland de döda och fursten öfwer konungarne på jorden! Honom, som älskar oss och har löst oss från wåra synder med sitt blod Upp. 3: 14. 2 Kor. 15: 20. Ebr. 9: 12, 14. 1 Joh. 1: 7, 9.
6 och har gjort oss till ett konungadöme, till prester åt Gud och sin Fader, honom ware ära och magt i ewigheters ewighet! Amen. 1 Petr. 2: 5, 9. Upp. 5: 10.
Dessa trenne versen innehålla en helsning till församlingarna, likasom de apostoliska brefwen wanligen börja med en helsning. Uppenbarelseboken är liksom ett stort bref från den förklarade frälsaren, den osynlige Herren och konungen, till hans stridande församling, som framställes under bilden af de sju församlingarna i Mindre Asien. Nåd och frid äro summan af allt hwad Kristi församling och hwar och en enskild själ kan undfå af den treenige Guden, af honom, som är och som war och som kommer, m. m. Detta uttryck syftar på det namnet Jehova eller Herren, under hwilket Gud uppenbarade sig i det gamla testamentet, och som betyder: den som är och war och skall wara, den ewige och oföränderlige Guden, uppenbarad i den andre gudomspersonen. Se 2 Mos. kap. 3. I stället för skall wara, står här: som kommer, emedan hela Uppenbarelseboken syftar på Kristi tillkommelse. Hans regering och hans återkomst är bokens innehåll och uppfyllelse. De sju andarne inför hans tron, är den Helige Ande, uppenbarad i sina sjufaldiga krafter och werkningar. Det heliga sjutalet utmärker inbegreppet och fullheten af hans gåfwors och krafters oändliga mångfald. I v. 5 antydes Kristi trefaldiga embete: det profetiska, det konungsliga och det öfwerstepresterliga. Han är det trogna wittnet, som kungjort och här i denna bok kungör för menniskorna sin himmelske Faders wilja och rådslut. Han är den förstfödde bland de döda, han war död, han är uppstånden och förklarad, och meddelar af sin oändliga lifskraft ewigt lif åt alla, som födas på nytt genom honom, så att de till ande, själ och kropp blifwa nya menniskor, som hafwa att wänta genom honom en salig uppståndelse med förklarade kroppar. Såsom den uppståndne och lefwande medlaren, Gud och menniska i en person, upphöjd på Fadrens högra hand, är han fursten öfwer alla konungar på jorden. Af oändlig kärlek antog Guds Son menniskonatur, blef sjelf det allena gällande försoningsoffret för wåra synder, och pånyttföder och rentwår med sitt blod och gör till Guds barn så många, som mottaga honom och tro på hans namn. Alltså renar han och föder såsom ewighetsfader (Es. 9: 6) ett heligt folk, som han återlöst, och han skapar med ny skapelse genom den Helige Ande det andeliga rike, i hwilket han är öfwersteprest och konung; och denna sin församling, de heligas samfund, har han gjort och gör till prester, och konungar. De äro klädda i hans rättfärdighets hwita presterliga prydnad och hafwa barnaskapets ande till att ropa Abba! käre Fader! och offra andeliga offer. De hafwa det stora löftet att en gång och i all ewighet få tjena honom dag och natt i hans tempel. Honom skall derföre församlingen utan återwändo gifwa ära, tack och lof, och tillskrifwa honom allt wälde, magt och herradöme.
7 Se, han kommer med skyarna, och alla ögon och de som hafwa stungit honom skola se honom, och alla jordens folk skola jemra sig öfwer honom; ja, amen. Dan. 7: 13. Matt. 24: 30. 26: 64. Sak. 12: 10. Joh. 19: 37.
_691.jpg&oldid=348796){kind=link}