| 694 | Laodicea. | Johannes' | Kap. 3 |
församlingen i Laodicea: Detta säger Amen, det trogna och sannskyldiga wittnet, begynnelsen till Guds skapelse: Upp. 1: 5. Kol. 1: 15 f.
15 Jag känner dina gerningar, att du är hwarken kall eller warm. O att du wore kall eller warm!
16 Derföre, emedan du är ljum och hwarken kall eller warm, skall jag utspy dig ur min mun. Matt. 12: 30.
Laodicea war på den tiden en mägtig och folkrik stad, men är nu alldeles öde. En kristen församling planterades der, se Kol. 2: 1, men den starka werldsinflytelsen förorsakade hos dessa kristna en bedröflig ljumhet. Namnet Laodicea betyder folkwälde, och församlingen der afbildade således den kristna kyrkans beskaffenhet och tillstånd särskildt och i synnerhet i de sista tiderna då folkwälde och folkregering allmänt eftersträfwas och förorsaka stora omstörtningar. Denna tids början (men blott dess början) hafwa wi upplefwat. I sitt sändebref till denna församling framhåller Herren Jesus särskildt detta, att han är Amen, den personliga sanningen, det trogna och sannskyldiga wittnet, begynnelsen till Guds skapelse, genom hwilken all ting är skapadt. Just i wår tid är det nödigt att akta på detta, emedan i sjelfwa kristenheten förnuftet af många sättes till domare öfwer den uppenbarade sanningen, och en falsk filosofi eller werldswishet, som sjelf tror sig om att kunna förklara skapelsen och uppställa skapelselagar, har trängt sig in i sjelfwa kyrkan och satt sig upp på många af kyrkans högsta lärostolar. Mot dessa farliga willfarelser bör hwarje sanningens bekännare i den laodiceiska tiden wara på sin wakt. Af wår frälsares önskan i v. 15 se wi både ett uttryck af hans brinnande barmhertighet och af den wigtiga sanningen, att menniskan icke af Kristi allmagt twingas eller kan twingas till bättring och tro, utan Herren klappar på hjertat och tillbjuder nåden, och den som hör hans röst och upplåter dörren, till den ingår han, v. 20. Wore du warm, så stode det wäl till med dig; wore du kall, så kunde du lättare öfwertygas om ditt beklaganswärda tillstånd och komma till sann bättring och lefwande tro. Hotelsen i v. 16 är ganska förskräcklig och wisar Herrens misshag till all andelig ljumhet. Hwilket domsord för dem, som wilja sammanjemka kristendom och werldswäsende!
17 Emedan du säger: ”jag är rik och har öfwerflöd och behöfwer intet”, och wet icke, att du är den eländige och jemmerlige och fattige och blinde och nakne, Luk. 18: 9 f. 2 Kor. 4: 8.
Det är den andeliga ljumhetens wanliga kännemärke, att den är sjelfklok, egenrättfärdig och rik i sin egen inbillning, under det man är i syndens elände, och jemmerlig genom okunnighet derom, utfattig på allt godt och andeligen blind, så att man hwarken ser sitt syndaelände, sin rådlöshet och fördömelsewärdhet, ej heller nådens ljus i evangelium.
18 så råder jag dig att af mig köpa guld, luttradt i eld, på det att du må blifwa rik, och hwita kläder, att du må kläda dig och din nakenhets blygd icke synas, och ögonsalwa att smörja dina ögon med, att du må se. Upp. 7: 13. 19: 8. 16: 15.
Sedan i v. 17 den mägtiga warningen blifwit gifwen, för att wäcka den ljumme utur säkerhetens och egenrättfärdighetens dwala, följer strax denna härliga inbjudning att komma till honom och köpa o. s. w. Och detta framställes såsom ett kärlekens råd, ett nådens anbud, och åtföljes af den Helige Andes nådewerkningar, men ingen twingas att lyda detta råd. Köpandet sker utan penningar. Es. 55: 1. Men det kallas att köpa, emedan den, som will winna den himmelska skatten, den kostbara perlan, måste sälja, måste skilja sig wid alla sina egna inbillade andeliga rikedomar. Se Matt. 13: 44–46. Med guldet menas här Jesu Kristi dyra förtjenst och tillfyllestgörelse, den kosteliga lösepenning, hwarmed wi äro återlöste. 1 Petr. 1: 18, 19. Med de hwita kläderna menas Kristi rättfärdighet, och med ögonsalwan menas den Helige Andes upplysande nåd, som han gifwer genom ordet. Den, som will winna dessa himmelska skatter, måste låta fara den sjelftagna tron, den egna rättfärdigheten, den inbillade wisheten samt all synd och skuld, så att han will blifwa frälst genom Kristus allena och i Herrens kraft öfwerwinna syndiga begär och lustar och blifwa ett lefwande offer åt Herren. Rom. 12: 1.
19 Alla dem jag älskar, dem tillrättawisar och agar jag; gör derföre din flit och bättra dig. Job 5: 17. Ords. 3: 11 f. Ebr. 12: 5 f. Jak. 1: 12.
20 Se, jag står wid dörren och klappar; om någon hör min röst och upplåter dörren, skall jag ingå till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Luk. 12: 36. Joh. 14: 21, 23. Matt. 26: 29.
Agande eller näpsande, egentligen upptuktande genom Guds faderliga nåd, sker först till wäckelse, på det själen må blifwa andeligen fattig, bedröfwad öfwer synden och willig att emottaga nåden (v. 17, 18), och sedan trons lif blifwit upptändt, utöfwar den Helige Ande barnaskapets tuktan och aga på Guds barn. Se Ebr. 12: 1–14. Härmed förkunnar Herren Jesus icke blott sin snara och wissa tillkommelse, utan ock sitt beständiga herdeembete nu i nådens rike, och huru kärleksfullt han klappar på syndares hjertan med sin nåds hand. Han står wid din dörr och klappar, du som ännu lefwer i otron och synden; will du akta på hans röst i ordet, som talar till ditt samwete och ditt hjerta, så will han sjelf gifwa nåd till att upplåta dörren, han will då ingå til dig, han will kläda dig i sin rättfärdighet och gifwa dig sin
_698.jpg&oldid=348817){kind=link}