| Guds tron. | Uppenbarelse. | Kap. 3, 4. | 695 |
förklarade lekamen och sitt blod till andligt ätande och drickande. Dessa härliga ord wisa, huru omwändelsen tillgår; Herren kommer med sitt ord och sin Ande till menniskan och tillbjuder nåden samt sätter denne i stånd att emottaga den, men han twingar icke hennes fria wilja, utan hon kan stå nöden emot och wägra att upplåta sitt hjertas dörr för sin frälsare.
21 Den som öfwerwinner, honom skall jag gifwa att sitta med mig på min tron, såsom ock jag har öfwerwunnit och sitter med min Fader på hans tron. Matt. 19: 28. Luk. 22: 29 f. 2 Kor. 6: 2. 2 Tim. 2: 12.
22 Den som har öra, han höre hwad Anden säger församlingarna. Upp. 2: 17, 29.
4 Kapitlet.
Johannes ser i en syn Guds tron i himmelen.Derefter såg jag, och se, en dörr war upplåten i himmelen, och se, den första rösten, hwilken jag hörde såsom en basun tala med mig, sade: Stig hit upp, och jag skall wisa dig hwad som skall ske härefter. Upp. 1: 10.
2 Strax war jag i Anden, och se, en tron stod i himmelen, och der satt en på tronen; Hes. 1: 26 f.
Efter den föregående synen, kap. 1, och sändebrefwen till församlingarna, försättes Johannes i ett högre profetiskt tillstånd och får emottaga ännu högre uppenbarelser. Jmför Es. kap. 6. Hes. kap. 1. Esaias fick skåda Herren på en härlig tron, såsom den, från hwilken uppenbarelsen utgick och på hwilken han syftade. I större härlighet uppenbarar sig Herren här för Johannes.
3 och den som satt derpå, war till utseendet lik en jaspis- och sardersten, och en regnbåge war rundt omkring tronen, till utseendet lik en smaragd.
Med jaspisstenen menas den dyrbara, rena, strålande diamanten, som kallas den kostbaraste sten, Uppb. 21: 11, och sarder är namnet på en blodröd ädelsten. Dessa ljusbilder äro wäl egnade att framställa föreningen af gudomen och den förklarade mandomen i Kristus, Immanuel, Gud med oss, i hwilken den allsmägtige Guden här uppenbarar sig, och tillika kunna dessa ljusbilder anses såsom afmålningar af Guds fullkomliga rättfärdighet och hans brinnande nitälskande kärlek, som uppenbarar sig såsom wrede öfwer synden. Den hwita, strålande ädelstenen, i förening med den blodröda glansen af ljusgestalten på tronen, skall wisa oss, att Guds rättfärdighets och helighets alla fordringar äro fullkomligt tillfyllestgjorda i Kristus, i synnerhet genom hans död och försoningsblod, hwaruti Guds rättfärdighet och brinnande kärlek på det högsta uppenbarat sig. Härigegenom är änglarnes lofsång fullbordad, Guds ära underbart bewisad, samt frid på jorden återstäld. Kristus är wår frid. Regnbågen sattes till ett tecken af Guds förbund med menniskorna efter syndafloden, och war en profetisk hänwisning till Kristus. Här omkring tronen wisar denna smaragdgröna, ljufliga glans, att det war Gud icke blott såsom Fadren, utan äfwen såsom Sonen, som satt på tronen, wår medlare, i hwilken Guds rättfärdighet och kärlek framstå i den härligaste förening. Regnbågen är solljus i regndroppar, regnet är watten, uppdraget från jorden, som i sig upptager ljuset från himmelen och blifwer derigenom förklaradt med regnbågens färgprakt. Äfwen jordens sköna sommardrägt wäfwes af himmel och jord i förening. Kristus, rättfärdighetens sol, är de troendes ljus och lif. Att regnbågen alldeles omgifwer tronen, wisar oss, att ingen kan komma till Gud, utan genom Kristus.
4 Och rundt omkring tronen såg jag tjugufyra troner och, sittande på tronerna, tjugufyra äldste, klädde i hwita kläder, med gyllene kronor på sina hufwud.
De tjugofyra äldste afbilda de tolf patriarkerna och apostlarne såsom församlingens dubbla grundtal i det gamla och nya testamentet. Deras troner framställa den sanningen, att de utwalde skola regera med Kristus, kap. 20: 4, och deras presterliga werksamhet utmärkes genom de hwita kläderna. Kronorna betyda, att segren är wunnen i striden på jorden. De äro hufwudmän för det konungsliga presterskapet.
5 Och från tronen utgingo ljungeldar och röster och tordön, och framför tronen brunno sju eldslampor, hwilka äro Guds sju andar. Upp. 1: 4. 3: 1. 5: 6.
Och från tronen (Guds tron) utgingo ljungeldar (blixtar) och röster och tordön, såsom tecken af Guds heliga och oupphörligt werkande allsmägtighet. Dessa blixtar och tordön hafwa intet förskräckande för de heliga himmelsinnewånarne sjelfwa, hwilka twärtom derwid fröjda sig af Guds majestät; deremot hafwa blixtarne, så widt de döda, och tordönen, såwidt de förskräcke, sitt afseende på jorden (jemför Jer. 25: 30, 31). Det kungöres alltså i himmelen, att Gud utöfwar dödande och förskräckande domar öfwer sina fiender; men emellan blixtarne och tordönen höras röster, genom hwilka Gud uppenbarar sin wilja för dem, som äro omkring tronen, de der utföra hwad han befaller dem, och de lofwa och prisa honom för hans domar. Och framför tronen brunno eller äro brinnande sju eldsIampor, hwilka ära Guds sju andar, som omnämnas redan kap. 3: 1; jemför Sak. 4: 10, upplysande ej blott hela himmelen, utan i wiss måtto äfwen jorden, som derigenom ock är full af Herrens Ande, magt och lifskraft. Jemför Es. 11: 2. Så uppenbarar sig den treenige Guden under denna underbart härliga syn. Fadren i förening med Sonen, i ljusglansen på tronen, omgifwen, af regnbågen, såsom bild af Kristi förklarade
_699.jpg&oldid=348820){kind=link}