| Draken och qwinnan. | Uppenbarelse. | Kap. 12, 13. | 711 |
de kristna, men ännu större har faran för sanna troende warit inom den protestantiska kyrkans eget sköte, ty der har draken framträdt med ännu mera förföriska medel och på mycket farligare sätt.
14 Och åt qwinnan gåfwos den stora örnens twå wingar, att hon skulle flyga ut i öknen till sin plats, der hon näres under tid och tider och half tid, fjerran ifrån ormens åsyn. Dan. 7: 25. 12: 7.
Herren bar sitt folk Israel såsom på örnwingar utur Egypten öfwer det röda hafwet och genom den stora öknen. 2 Mos. 19: 4. 5 Mos. 32: 11. På ett underbart sätt uppehöll han Israels folk i den babyloniska fångenskapen, och förde en stor del af judafolket tillbaka till Kanaans land, så att alla löften och profetior, som syftade på Messias’ första tillkommelse, gingo i fullbordan på sin bestämda tid. Samma folk har han uppehållit och skall intill återupptagelsen, Rom. 11: 15, uppehålla det, till dess Sak. 12: 10 och andra profetior gå i fullbordan. Och det andeliga Israel, en troende församling under alla tider, uppehålles af Herren sjelf, oaktadt alla förföljelser af werldsmagterna genom ormens tillställningar. I v. 6 syftas på det långa tidsförloppet, under hwilket Herren bewarat och uppehållit sitt folk ända ifrån den förföljelsen och förskingringen, som nämnes Ap. G. 8: 1, och som till en del äfwen åsyftas Dan. 12: 7. Men här i v. 14 syftar profetian på det ännu underbarare bewarandet i den sista striden. Jemför Mik. 2: 12, 13. Sak. 12: 2, 3. Es. 52: 12. Tidsbestämmelserna äro olika, men de äro efter Herrens wisa råd så stälda, att de ej äro tydliga före fullbordans tid.
15 Och ormen sprutade ur sin mun watten, såsom en flod, efter qwinnan, att han skulle låta henne bortföras af floden.
16 Och jorden halp qwinnan, och jorden öppnade sin mun och uppswäljde floden, som draken hade utsprutat ur sin mun.
De muhammedanska krigshärarne och många andra härar, både före och efter den tiden och samtidigt dermed, samt i nyare tider, hafwa uppenbarligen och hemligen warit såsom strömmar utur drakens mun, för att fördränka Kristi församling; men alltid har församlingen fått erfara Herrens beskydd. Jorden har uppslukat dessa floder, och så skall äfwen ske, då draken slutligen gör det mägtigaste försöket att fördränka qwinnan med en wäldig ström. Hittills hafwa alla sådana härar och alla strömmar af drakens mun blifwit uppslukade af jorden, de äro förgångna, begrafna, förtorkade, men Kristi församling lefwer i himmelen och på jorden.
17 Och draken wardt wred på qwinnan och gick bort att strida med de öfriga af hennes säd, som hålla Guds bud och hafwa Jesu wittnesbörd. Upp. 14: 12. 19: 10.
Så snart draken och hans anhang lider nederlag på ett ställe, wänder han sig ännu kraftigare på annat håll emot Kristi församling.
18 Och han stod wid hafwets strand.
Draken stälde sig nu på sanden (grt.) wid hafwets strand för att framkalla wilddjuret, kap. 13: 1, för att öppna den sista stora striden.
13 Kapitlet.
De twå wilddjuren.Och jag såg ett wilddjur uppstiga ur hafwet, och det hade tio horn och sju hufwud och på sina horn tio diadem och på sina hufwud hädiska namn. Dan. 7: 3 f. Upp. 11: 7. 12: 3. 17: 3, 8.
2 Och wilddjuret, som jag såg, war likt en leopard, och dess fötter woro såsom en björns, och dess mun såsom ett lejons mun. Och draken gaf det sin kraft och sin tron och stor magt.
I det gamla testamentet liknas ofta stora folkmassor wid det böljande och oroliga hafwet; och så uppstodo de mägtiga werldsriken, som nämnas i Daniels profetior, genom stora folkrörelser och wäldiga eröfringar. Detta wilddjur är således särskildt från djuret ur afgrunden, kap. 11: 7. Hela beskrifningen på detta wilddjur wisar tydligt, att dermed menas ett mägtigt werldsike; och grunden, hwarpå liknelsen hwilar, finna wi redan i det gamla testamentet i Daniels profetior, kap. 7, 8. Här för Johannes framstå de wilddjur, som Daniel såg, liksom sammansmälta till en enda sammansatt djurgestalt. De egenskaper, som i Daniels beskrifningar äro fördelade på flera djurgestalter, nämnas här såsom förenade. Leoparden är listig och grym; förkrossande och sönderslitande äro björnens fötter med sina skarpa klor; söndermalande äro lejonets tänder och förskräckligt dess rytande. Då wi jemföra beskrifningen med profetian, Dan. kap. 7, så finna wi, att detta wilddjur innefattar de tre första, som Daniel såg. Men i stället för det fjerde djuret hos Daniel, säger oss Johannes, att draken gaf detta wilddjur sin kraft och sin tron och stor magt. Detta hänwisar oss till den romerska werlsmagten i den yttersta tiden. Det är att märka, att innan Daniel skådade werldsmagterna under sinnebilder af särskilda djurgestalter, framstäldes för honom werldsmagterna, såsom utgörande en sammanhängande helhet, under bilden af det stora beläte, som Babels konung NebukadNezar såg i sin dröm. Denne konung framstår i profetian såsom de mot Guds rike på jorden fiendtliga werldsmagternas representant eller målsman och öfwerhufwud. Detta stora belätets betydelse förklaras så, att NebukadNezar sjelf och med honom det babyloniska riket antyddes med belätets gyllene hufwud; belätets bröst af silfwer betydde
_715.jpg&oldid=348868){kind=link}