| 720 | Babylons fall. | Johannes’ | Kap. 17, 18. |
stora staden, som har konungawälde öfwer jordens konungar.
Alltså: den affälliga kyrkan beherskar jordens konungar (v. 18). Men dessa tio konungar, under sitt stora öfwerhufwuds inflytande, utföra stutligen öfwer henne Guds dom. Detta sker då, när denne motståndare upphäfwer sig öfwer allt som kallas Gud eller heligt. 2 Tess. 2: 4. Icke blott menniskor i allmänhet och jordens konungar, utan ock den mägtigaste fienden i menniskogestalt och Satan sjelf måste alltså utföra den himmelske konungens wilja. Då afskaffas all den skrymtaktiga gudstjensten, och alla egodelar och inkomstkällor för religionen blifwa indragna eller sköflade. Detta drabbar såwäl muhammedanismen, som de affälliga kyrkorna, hwilka alla sammanfattas under benämningen Babylon.
18 Kapitlet.
Babylons fall.Derefter såg jag en annan ängel nedstiga från himmelen, som hade stor magt, och jorden wardt upplyst af hans härlighet.
2 Och han ropade med stark röst och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blifwit en boning för onde andar och ett tillhåll för alla orena andar och ett tillhåll för alla orena och wederstyggliga foglar. Es. 21: 9. Jer. 51: 8, 37. Es. 13: 21 f. 34: 11, 14. Jer. 50: 39.
3 Ty alla folk hafwa druckit af hennes skörlefnads wredeswin, och konungarna på jorden hafwa öfwat skörlefnad med henne, och köpmännen på jorden hafwa riktat sig genom hennes yppighets magt. Upp. 14: 8. 17: 2.
4 Och jag hörde en annan röst från himmelen, som sade: Gån ut från henne, I mitt folk, för att icke deltaga i hennes synder och få del i hennes plågor. Es. 48: 20. 52: 11. Jer. 50: 8. 51: 6, 45. 2 Kor. 6: 17.
Den falska läran och affälliga kyrkan har warit en källa till timlig winst för många, men nu är härmed slut. Till Herrens folk utgår en mägtig warning, att utträda ur gemenskapen med Babel.
5 Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdigheter. Upp. 16: 19.
6 Betalen henne, såsom hon har betalt, och gifwen henne dubbelt igen efter hennes gerningar. I den kalk, hwari han iskänkt, iskänken dubbelt åt henne. Ps. 137: 8. Jer. 50: 15.
7 Så mycket som hon har ärat sig sjelf och lefwat i yppighet, så mycken pina och sorg gifwen henne. Emedan hon säger i sitt hjerta: ”jag sitter en drottning och är icke enka och skall icke se någon sorg”, Es. 47: 7 f.
Med dessa domsord från himmelen uttalas den rättfärdiga straffdomen, som dock icke utgör någon befallning till Herrens trogna att werkställa denna wedergällning, jemför Es. 47: 8, 9, der profeten beskrifwer icke blott det gamla Babels och de stolta hedningarnas, utan ock de affälliga kristnas säkerhet och stolta sjelfförtroende.
8 derföre skola på en dag hennes plågor komma, död och sorg och hunger, och hon skall uppbrännas med eld, ty stark är Herren Gud, som har dömt henne. Upp. 17: 16.
9 Och jordens konungar, som med henne hafwa öfwat skörlefnad och lefwat i yppighet, skola gråta och jemra sig öfwer henne, när de se röken af hennes brand, Hes. 26: 16 f. Upp. 17: 2.
10 stående långt ifrån af fruktan för hennes plåga, sägande: We, we den stora staden Babylon, den starka staden, att på en enda stund din dom har kommit! Es. 21: 9.
11 Och jordens köpmän gråta och sörja öfwer henne, att ingen mer köper deras skeppslaster. Hes. 27: 36.
12 deras skeppslaster af guld och silfwer och ädla stenar och perlor och fint linne och purpur och silke och skarlakan och allt deras luktträ och alla käril af elfenben och alla käril af kostligaste trä och af koppar och jern och marmor, Hes. 27: 5 f.
13 och deras kanel och amomum[1] och kryddor och smörjelse och rökelse och win och olja och semlomjöl och hwete och ök och får, deras hästar och wagnar och trälar och menniskosjälar.
14 Och den frukt, till hwilken din själ hade lust, har förswunnit ifrån dig, och allt som är kräsligt och präktigt har gått förloradt för dig, och man skall aldrig mer finna det.
15 De som handla med sådant, de som riktat sig af henne skola, af fruktan för hennes plåga, stå långt ifrån, gråtande och sörjande,
16 och säga: We, we den stora staden, som war klädd i fint linne och purpur och skarlakan och skimrade af guld och ädla stenar och perlor,
17 att på en enda stund denna stora rikedom har blifwit förödd! Och alla
- ↑ Judisk kryddwäxt.
_724.jpg&oldid=348892){kind=link}