| 722 | Lammets bröllop. | Johannes’ | Kap. 19. |
satt på tronen, och sade: Amen, Halleluja! Upp. 4: 4.
I denna lofsång instämma de saligaste andar och de högsta tronenglar i himmelen under djupt tillbedjande.
5 Och en röst utgick från tronen, sägande: Lofwen wår Gud, I alla hans tjenare, och I, som frukten honom, både små och stora. Ps. 134: 1.
Denna uppmaning utgår från tronen, således från Herren Jesus Kristus sjelf, att alla, som wilja tjena och frukta Gud, skola deltaga i denna lofsång, och uppmaningen åtlydes i samma ögonblick.
6 Och jag hörde såsom en röst af en stor skara och såsom en röst af mycket watten och såsom en röst af starka tordön, som sade: Halleluja! Ty Herren Gud, den allswåldige, har intagit riket. Upp. 11: 15, 17. 12: 10.
Med höga lofsägelser i himmelen firas denna seger; de saligas skara och alla änglahärar sjunga denna segersång, och alla heliga, som ännu äro på jorden, tacka och lofwa sin Herre och konung, som nu kommer till deras förlossning. Ebr. 9: 28.
7 Låtom oss glädjas och fröjdas och gifwa honom äran; ty Lammets bröllop har kommit, och dess hustru har tillredt sig. Matt. 22: 2. 25: 10.
8 Och henne wardt gifwet att kläda sig i glänsande och rent fint linne, ty linnet är de heligas rättfärdighet.
Nu firas Lammets bröllop, nu sker den fulla föreningen mellan det slagtade offerlammet, den upphöjde medlaren, och den troende församlingen, den utwalda skara, som han utkorat till sin brud. Lammets hustru nämnes här i motsats till skökan, som omtalas kap. 17, 18, och som har fått sin dom. De heligas beredelse består deruti, att de såsom fattiga, syndiga menniskor kommit till tron på Guds Son och twagit sina kläder och gjort dem hwita i Lammets blod, kap. 7: 14. Nu blifwa de ock i den första uppståndelsen (kap. 20: 5) klädda med en förklarad kropp i den härlighet, som är en frukt af Kristi rättfärdighet; de afsomnade helige stå upp, de ännu i kroppen lefwande helige warda förwandlade, 2 Kor. 15: 52. 1 Tess. 4: 16, 17, och nu fullbordas Herren Jesu stora löfte: Då skola de rättfärdiga skina såsom solen i sin Faders rike. Matt. 13: 43.
9 Och han sade till mig: Skrif: Saliga de som äro kallade till Lammets bröllopsmåltid! Och han sade till mig: Dessa äro Guds sanna ord.
Lammets bröllopsmåltid, som så länge warit föremålet för alla troendes längtan och hopp, är nu kommen; och den ängel, som talar med Johannes, utropar liksom med helig förundran: Saliga de som äro kallade till Lammets bröllopsmåltid! och han bifogar en bekräftelse på dessa stora löften, att Herrens ord omöjligen kan warda om intet.
10 Och jag föll ned för hans fötter att tillbedja honom, och han sade till mig: Se till, att du icke gör det; jag är din medtjenare och dina bröders, som hafwa Jesu wittnesbörd; tillbed Gud; ty Jesu wittnesbörd är profetians ande. Ap. G. 14: 13 f. Upp. 22: 8 f.
Denna ängel war så majestätisk och härlig, och hans budskap så högt, att Johannes hänfördes att falla ned för honom, men ängeln warnade honom och bekände sig wara blott de troendes medtjenare. Hwilken warning emot den påfwiska kyrkans orimliga helgondyrkan!
11 Och jag såg himmelen öppen, och se, en hwit häst, och den som satt på honom heter Trofast och Sannfärdig; och han dömer och strider med rättfärdighet. Upp. 6: 2. 3: 14.
12 Och hans ögon woro såsom en eldslåga, och på hans hufwud woro många diadem, och han hade ett namn skrifwet, hwilket ingen känner utan han sjelf. Upp. 1: 14. 3: 12.
13 Och han war klädd i en mantel, doppad i blod, och hans namn är Guds Ord. Es. 63: 1 f. Joh. 1: 1.
14 Och de härskaror, som äro i himmelen, följde honom på hwita hästar, och de woro klädda i hwitt och rent fint linne. Matt. 25: 31. 28: 3.
15 Och från hans mun utgår ett hwasst swärd, att han dermed skall slå folken, och han skall styra dem med jernspira, och han trampar Guds, den allwåldiges, stränga wredes winpress. Es. 11: 4. 2 Tess. 2: 8. Upp. 1: 16. 2: 27. Ps. 2: 8 f. Es. 63: 3. Upp. 14: 19 f.
16 Och han har på sin mantel och på sin länd ett namn inskrifwet: konungars Konung och herrars Herre. Upp. 17: 14.
I kap. 6 uppenbarade sig segerhjelten, såsom ridande på en hwit häst, wäpnad med en båge, för att dermed tillkännagifwa hans stridssätt under den långa tid, på hwilken hans troende skulle insamlas; och af hans pilar fingo många sådana styng i sina hjertan, som förde dem till honom, för att undgå helbregdagörelse och ewinnerligt lif. Jemför Ps. 45. Men nu uppträder han i olika gestalt med ögon såsom en eldslåga, bestänkt med sina fienders blod, Es. 63: 1–6, och ett hwasst swärd utgående af hans mun. De många diademen, v. 12, betyda, att han är alla konungars konung, och att alla konungariken tillhöra honom. Detta namn bär han ock, v. 16, och han heter Trofast och
_726.jpg&oldid=348898){kind=link}