| 724 | Första uppståndelsen. Domen. | Johannes’ | Kap. 20. |
och härlig inflytelse, äfwen öfwer församlingen på jorden under den tid som här menas; men hwarken han eller hans änglar eller dessa uppståndne helige bo i synlig gestalt ibland dem, som lefwa i dödlig kropp här på jorden; på sin höjd kan man tänka sig ett sådant förhållande, som då Jesus stundom uppenbarade sig mellan sin uppståndelse och sin himmelsfärd.
5 Men de andra döda blefwo icke lefwande, förr än de tusen åren hade blifwit fulländade. Detta är den första uppståndelsen.
Dessa ord äro bestämda och wisa tydligt, att den första uppståndelsen sker en lång tid före den allmänna, samt att med den första uppståndelsen omöjligen kan menas uppwäckelse till nytt lif i Kristets, ny födelse, såsom i Rom. kap. 6, utan här måste orden betyda kroppens uppståndelse, Jemf. 1 Tess. 4: 16, 17. 2 Tess. 1: 7–10.
6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Öfwer dem har den andra döden ingen magt, utan de skola wara Guds och Kristi prester och skola regera med honom i tusen år. Upp. 2: 11.
Om den andra döden, se v. 14. Genom denna saliga uppståndelse är den lekamliga dödens hela werkan upphäfd, och dessa förklarade heliga äro icke utsatta för något skadligt inflytande af den andra döden. Ingen domseld kan drabba dem.
7 Och när de tusen åren hafwa blifwit fulländade, skall Satan warda lös ur sitt fängelse.
8 Och han skall komma ut för att förwilla de folk, som bo wid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att församla dem till strid, och deras antal är såsom sanden i hafwet. Hes. 38 f. Upp. 16: 14.
Innan slutdomen går öfwer Satan, blifwer det honom af den allsmägtige Guden tillstadt att ännu förwilla alla de menniskor, som wilja låta förföra sig, sedan de hafwa fått all den stora kunskap, som under Kristi kyrkas segertid blifwit herskande, samt skådat och erfarit den himmelske konungens stora magt. Gog i landet Magog, hwarmed profeten Hesekiel betecknar de fiender, hwilka Johannes beskrifwit, kap. 13-19, begagnas här (fastän uttrycket här är olika: Gog och Magog) såsom en förebild af de allra sista fiendtliga skarorna, likasom förut den nya fiendtliga magten benämnes med det gamla Babels namn för likhetens skull och såsom en fortsättning deraf. Så blifwer här Gog och Magog en förskräcklig frukt af Gogs ande, hwilken långt förut fått sin dom, kap. 19, men mycket af denna fiendtliga ande kommer att i ett undertryckt tillstånd fortfara under den tid, som är nämd, v. 4, 6, 7. Men den rättfärdige Guden will, att den skall blifwa uppenbar, och åt dem warder gifwen den anförare, som de friwilligt walt och med sina hjertan tillhöra. På detta sätt blifwer den allwetande domarens fullkomliga rättfärdighet så mycket härligare uppenbarad.
9 Och de drogo upp på jordens wida rymd och omringade de heligas läger och den älskade staden, och eld föll ned af himmelen från Gud och förtärde dem.
10 Och djefwulen, som förwillade dem, blef kastad i samma eld- och swafwelsjö som wilddjuret och den falske profeten; och de skala plågas dag och natt i ewigheters ewighet. Upp. 14: 10 f. 19: 20.
Nu går den fullkomliga slutdomen öfwer djefwulen, och strax derpå sker den yttersta domen, som i följande versen beskrifwes.
11 Och jag såg ett stor hwit tron och honom, som satt derpå, för hwilkens ansigte jorden och himmelen flydde, och intet rum blef funnet för dem.
12 Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen, och böcker upplätos; och en annan bok wardt upplåten, som är lifwets, och de döda blefwo dömda enligt det som war skrifwet i böckerna, efter sina gerningar. Dan. 7: 9 f. Upp. 3: 5. 13: 8. 21: 27. 2 Kor. 5: 10. Upp. 2: 23. 22: 12.
13 Och hafwet gaf igen sina döda, och döden och dödsriket gåfwo igen sina döda, och de blefwo dömda hwar och en efter sina gerningar.
14 Och döden och dödsriket blefwo kastade i den brinnande sjön; detta är den andra döden, den brinnande sjön. 2 Kor. 15: 26, 54 f. Upp. 2: 11.
Se Matt. 25: 31–46. Med döden och dödsriket menas här således alla de onda menniskor och onda andar, som hörde döden och dödsriket till. Alla, som icke hafwa ewinnerligt lif i Kristus, utan förblifwit i synden och den andeliga döden blifwa nu den ewiga dödens rof.
15 Och om någon icke fans skrifwen i lifwets bok, wardt han kastad i den brinnande sjön.
Lifwets bok eller Lammets lifsbok är en härlig bild af alla troendes lifsgemenskap med honom. I lifwets bok är också hela deras lif i Kristus liksom upptecknadt, det är framstäldt, det minsta med det största. Att böckerna upplätos, v. 12, betyder att alla menniskor då blifwa fullkomligt blotta och uppenbara. De rättfärdiga blifwa uppenbara till hela det nya wäsende, som Guds Ande hos dem har frambragt, och såsom klädda i Jesu Kristi rättfärdighet genom tron, och med Guds beläte återstäldt; de andre, de som ställas på wenstra sidan, blifwa uppenbare i hela sin inre och yttre gestalt med ormens beläte i själ och hjerta, samt
_728.jpg&oldid=348904){kind=link}