| 728 | Kristi ankomst. | Johannes’ | Kap. 22. |
oändelig källa till lif och salighet, och det konungsliga presterskapet tjenar honom utan återwändo. Genom detta tjenande meddelas ock läkedom från lifwets träd af hans tjenare åt dem, som kallas hedningar, v. 2.
4 Och de skola se hans ansigte, och hans namn skall wara på deras pannor. Matt. 5: 8. 2 Kor. 13: 12. 1 Joh. 3: 2. Upp. 3: 12.
5 Och natt skall icke wara mer, och de behöfwa icke ljus af lampa och ljus af sol, ty Herren Gud lyser öfwer dem, och de skola regera i ewigheters ewighet. Ps. 36: 10. Es. 60: 19 f. Upp. 21: 23, 25.
6 Och han sade till mig: Dessa ord äro wissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har sändt sin ängel att wisa sina tjenare hwad som snart skall ske. Upp. 19: 9. 21: 5. 1: 1.
7 Och se, jag kommer snart. Salig den som bewarar denna boks profetias ord! Upp. 3: 11. 1: 3.
Snart, plötsligt, owäntadt sker Herren Jesu tillkommelse, se Luk. 12: 35–48. Hela denna boks fullbordan påskyndas oupphörligt af Herren Jesus och alla hans härar; äfwen mörkrets härar måste bidraga dertill. Salig är derföre den, som bewarar, aktar på och rättar sig efter den lärdom från himmelen, som i denna bok är gifwen!
8 Och jag, Johannes, är den som hörde och såg detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ned att tillbedja för den ängelns fötter, hwilken wisade mig detta.
9 Och han sade till mig: Se till, att du icke gör det. Jag är din medtjenare och dina bröders, profeternas, och deras, som bewara denna bokens ord; tillbed Gud. Ap. G. 14: 13 f. Upp. 19: 10.
10 Och han sade till mig: Försegla icke denna boks profetias ord; ty tiden är nära.
Daniel fick befallning att försegla sina syner; de skulle då ännu förblifwa hemliga i anseende till sin betydelse, se Dan. 8: 26; kap. 12: 4–9. Men denna profetias ord genom Johannes skulle icke förseglas, utan ligga öppen, på det menniskorna måtte akta derpå och deraf lära känna tidens tecken, samt waka och bedja, eftersom fullbordans tid redan war börjad, när Johannes skådade dessa syner. Och nu hafwa wi framskridit nära twå årtusenden närmare till denna fullbordans slut. Huru mycket wigtigare är då för oss denna uppmaning: Waken och bedjen!
11 Den orättfärdig, fortfare att göra orätt och den orene att orena sig, den rättfärdige fortfare att öfwa rättfärdighet och den helige att helga sig. Dan. 12: 10. 2 Tim. 3: 13.
Någon widare nådetid, något rum till bättring gifwes icke mer, då denna slutfullbordan sker; men den fromme och helige blifwer härigenom fulländad.
12 Se, jag kommer snart, och min lön med mig, för att wedergälla hwar och en såsom hans gerning är. Es. 40: 10. Upp. 20: 12.
Se 2 Kor. 5: 10.
13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Es. 44: 6. Upp. 1: 4, 8, 11. 21: 6.
Se Upp. 1: 8.
14 Saliga äro de som twå sina kläder, att de må få tillträde till lifwets träd och genom portarna ingå i staden.
15 Utanför äro hundarna och trollkarlarne och horkarlarne och mördarne och afgudadyrkarne och alla som älska och göra lögn. Upp. 21: 8.
Med hundar betecknas sanningens fiender, Kristi fiender, se Ps. 22: 21. Alla dessa, som uteslutas från den ewiga saligheten, stå alltså i själsgemenskap med lögnens fader, som är en mandråpare från begynnelsen, se Joh. 8: 44, såsom alla dessa kännetecken wisa. Hwar och en menniska, som icke blifwer renad från synden genom Jesu blod, kap. 7: 14, och pånyttfödd genom den Helige Ande, har både syndens skuld och syndens ormnatur qwar, och kan derföre omöjligt inkomma i härligheten. Men äfwen om det för de opånyttfödda wore möjligt att inkomma, så kunde de dock omöjligen wara saliga der, ty Gud wore för dem en förtärande eld. — Märk: de fortfara i synden äfwen efter domen, de synda för ewigt! I domen har Gud återtagit hwarje god egenskap, som genom skapelsen war dem gifwen, hwarje pund, som han hade anförtrott dem. Guds beläte är dermed fullkomligt förloradt, och deras natur är derigenom helt och hållet likartad med Satans natur, de hafwa ormens beläte.
16 Jag, Jesus, har sändt min ängel för att wittna om detta för eder öfwer församlingarna. Jag är Davids telning och ättling, den klara morgonstjernan. Es. 11: 10. Upp. 5: 5. 4 Mos. 24: 17.
Davids telning, egentl. Davids rot eller ursprung är Guds Son, icke blott så tillwida, som allting är skapadt genom det personliga ordet, utan emedan frälsningens rådslut från begynnelsen hwilar på Guds Son, 1 Petr. 1: 20, och alla nådelöften redan i det gamla förbundet syftade på honom. David och alla andra troende härstammade andeligen från honom, och Davids slägt, hela det andeliga Davidshuset och Davidsriket, består af Kristus, som är
_732.jpg&oldid=348916){kind=link}