| Psaltaren. | Ps. 8, 9. | 81 |
föra barnen till en rätt kunskap om Herran, och tidigt lägga dem med bön och förbön i Hans armar; ty de äro en del af Hans utwalda här, så länge förbundet med Honom icke brytes. Owännen och den hämndgirige är satan och hwar och en som strider för hans sak. Hwilken som icke undfår Guds rike såsom ett barn, han kommer der aldrig in.
4. Ty jag skall se himlarna, dina fingers werk; månen och stjernorna, som du beredt hafwer.
Ty jag skall se, grt.: När jag ser m. m.
5. Hwad är menniskan, att du tänker på henne? Eller menniskones son, att du låter dig wårda om honom?* *Ebr. 2: 6.
Då jag betraktar himlarne och deras otaliga härar, huru obetydlig synes mig då menniskan! Huru förunderlig är då din omwårdnad om och din kärlek till den arma syndiga menniskan och de swaga menniskobarnen! Allraförunderligast har denna omwårdnad och kärlek bewisat sig i nådens rike genom frälsningen i Christo Jesu. Då psalmisten här nämner himlen, månan och stjernorna, men icke solen, så är att förmoda, det denna Psalm diktades med blicken fästad på stjernehwalfwet, men själens öga skådade i andanom in i sjelfwa himmelen.
6. Du skall låta honom en liten tid Gud öfwergifwen warda; men med ära och härlighet skall du kröna honom.* *Ebr. 2: 7, [et]c.
7. Du skall göra honom till en herre öfwer dina händers werk; all ting hafwer du under hans fötter lagt;* *Matth. 28: 18. Ap. G. 2: 36. 1 Cor. 15: 27. Eph. 1: 22. Phil. 2: 9.
Apostelen tillämpar dessa verser särskilt på wår Frälsare, Ebr. 2: 6–8, och beskrifwer Hans wäg genom den djupaste förnedring till den härligaste upphöjelse. Och på samma wäg genom försakelse, lidande och bedröfwelse måste Hans församling ingå i Guds rike. Ap.G. 14: 22. Rom. 8: 17. Psalmisten sammanfattar här Christus, som är hufwudet, och församlingen, som at Hans kropp. Eph. 4: 15, 16. Christus kände sig på korset af Gud öfwergifwen, men blef sedan krönt med ära och härlighet.
8. Får och fä alltsamman; wilddjuren också dertill;
9. Fåglarna under himmelen; och fiskarna i hafwet, och hwad i hafwet går.
Redan i skapelsen war menniskan af sin Skapare bestämd till ett sådant herrawälde. 1 Mos. 1: 28. Genom synden gick detta herrawälde till större delen förloradt, men är i Christo i ett wida högre och härligare omfång återstäldt. Allting är Honom af Fadren gifwet och med Honom skall Hans frälsta församling lefwa och regera i Hans rike.
10. HERre, wår HERre, huru härligt är ditt namn i alla land.
Om werldens Frälsare och om den genom Honom frälsta församlingens upphöjelse och dess höga bestämmelse till ewig segerfröjd och lofsång handlar denna Psalm. Den innehåller ljufliga toner af den nya skapelsens lofsångsljud. Se Uppb. 7: 9, 12. Och dessa ljud skola efter hans seger höras i alla land! Ps. 110: 3.
9. Psalm.
Tacksägelse för seger emot fienden.En Psalm Davids, om den sköna ungdomen, till att föresjunga.* *1 Sam. 17: 50.
Om den sköna ungdomen, grt.: Al Muthlabén. Dessa ord betyda: Död åt Sonen. De angifwa en melodi efter en då wälbekant sång, som började med dessa ord. En wink om Evangelii hemlighet.
2. Jag tackar HERran af allt hjerta,* och förtäljer alla dina under.† *Eph. 5: 19. †Ps. 118: 17.
Herrans under äro mångfaldiga. De största af dessa under äro de barmhertigheter, som Han bewisar i nådens rike. Men alla sanna trogna kunna äfwen se Guds finger i hwarje skickelse och Hans allmakt i hwarje blomma och grässtrå på marken. Allting måste för dem wara en uppmaning att lofwa och prisa Herran.
3. Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofwar ditt namn, du Allrahögste.
4. Att du mina owänner tillbaka drifwit hafwer; de äro fallne och förgångne för dig.* *1 Sam. 17: 52. Ords. 21: 31.
5. Ty du drifwer min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
Då en trogen själ med hela hjertat will tillhöra Herran, göra Hans wilja uti allt och underkasta sig Hans wilja uti allt, så äro den menniskans fiender inga andra än Herrans motståndare. Den menniskan will icke hafwa någon egen sak, utan gemensam sak med Herran, och då har man i Herran både en förswarare och en rättfärdig domare på den högsta domstolen.
6. Du straffar hedningarna,* och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till ewig tid. *Ps. 44: 3.
Med hedningar menas här alla Guds rikes motståndare, som icke wilja lyda Guds Andas röst, då Han kallar dem till bättring. Sådana hedningar finnas många i christenheten, och deremot kunna bland odöpta hedningar finnas sådana, som komma till tro och blifwa frälste. Israels folk förföljdes af många hedniska folk. Men Israels folk är ännu för handen, och dessa hedniska folk hafwa längesedan förswunnit från jorden. Så skall en gång Herrans andeliga Israel lefwa i Hans rike, men Hans motståndare finnas icke der. Se Jer. 17: 13.
_085.jpg&oldid=344793){kind=link}