| Psaltaren. | Ps. 18. | 91 |
uppenbarelser utgöra prophetiska förebilder af dylika ännu större uppenbarelser, som äro att wänta. Se Uppb. 16: 18, 21.
17. Han sände utaf höjden, och hemtade mig; och drog mig utur stora watten.
18. Han halp mig* ifrån mina starka fiender; ifrån mina hatare, som mig för mäktige woro. *1 Sam. 23.
19. De mig öfwerföllo i min motgångs tid: och HERren wardt min tröst.* *Ps. 4: 2. Ps. 26: 1.
20. Och Han förde mig ut på rymden; Han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Så blef Israels folk förlossadt, äfwen då de woro omgifna af Röda hafwets böljor; så blef Noah och de, som med honom woro, förlossade från syndaflodens watten; så fördes Israel öfwer Jordan, så frälstes David utur all nöd. Christus segrade i örtagården, på korset och i grafwen; församlingen segrar i sina strider och frälsas slutligen i döden och i domen. Se Uppb. 2: 17, 26; cap. 3: 5, 12, 21 m. m. och cap. 19 och 21: 7.
21. HERren gör wäl emot mig efter min rättfärdighet; Han wedergäller mig efter mina händers renhet.* *Job 22: 30.
I ordens egentligaste mening är det Christus, den fullkomligt rättfärdige, som här talar och beder för sina trogna. De trogna äro i Christo, Hans rättfärdighet gäller för dem, och Herren gör wäl emot dem för Hans rättfärdighets skull Om denna rättfärdighet talade David.
22. Ty jag håller HERrans wägar; och är icke ogudaktig emot min Gud.
23. Ty alla Hans rätter hafwer jag för ögonen; och Hans bud kastar jag icke ifrån mig.
24. Men jag är utan wank för Honom; och bewarar mig för min synd.
25. Derföre wedergäller mig HERren efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet för Hans ögon.
I Christo äro de trogna rena; Fadrens ögon skåda Sonens rättfärdighet och handlar med församlingen efter Sonens förtjenst. Detta fick redan David erfara och kunde i tron framhålla denna rättfärdighet inför Gud. Och den uppriktighet och fromhet, som de trogna weta med sig sjelfwe, erkänna de också såsom en Herrans gåfwa, så att det icke är ett sjelfberöm, utan de wilja prisa Herran, då de tala derom.
26. Med de heliga är du helig; och med de fromma är du from;
27. Och med de rena är du ren; och wid de afwoga ställer du dig afwog.* *Hes. 7: 27. Mich. 2: 8.
Såsom menniskan ställer sig emot Gud, sådant är hennes förhållande till Honom; den, som omwänder sig till Herran, blifwer ett Guds barn; den, som icke will lyda Herrans ord, är Guds fiende. Se Joh. 1: 12. Rom. 8: 7. Såsom det icke är ett och detsamma att wara Guds barn och Guds fiende, så hafwa de att göra med Gud på olika sätt. Han hjelper sina barn: Han står emot sina motståndare. Se 1 Pet. 5: 5.
28. Ty du hjelper det elända folket; och de höga ögon förnedrar du. *Luc. 1: 51.
29. Ty du upplyser min lykta; HERren min Gud gör mitt mörker ljust.
Lykta är en bild af fröjd och lycka; mörker deremot är ofta en bild af bedröfwelse, ångest och nöd. Då den ångerfulla själen får syndernas förlåtelse och frid med Gud, så har Herren förwandlat hennes mörker till ljus; då Han hjelper i nöden, då Han tröstar i bedröfwelsen, så är det såsom Herrans lykta upptändes i själens natt.
30. Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk; och med min Gud öfwer muren springa.
Mäktiga fiender såsom krigsfolk och starkt motstånd såsom en mur kan öfwerwinnas genom Herrans kraft.
31. Guds wägar äro utan wank; HERrans tal är genomluttradt; *Han är en sköld allom dem, som trösta uppå Honom. *Ps. 12: 7. Ords. 30: 5.
Utan wank, d. ä. fullkomligt. Hans wägar och skickelser äro alla fullkomliga i wishet och kärlek. Genomluttrade, se Ps. 12: 7.
32. Ty ho är en Gud utan H ERren; eller en starker utan wår Gud?
33. Gud omgjordar mig med kraft; och gör mina wägar utan wank.
Se Ps. 32: 8. Herren leder sina trogna på sin wiljas wäg.
34. Han gör mina fötter likasom hjortars;* och sätter mig på mina höjder. *Hab. 3: 19.
Mina höjder är den tillflykt och hjelp, som Herren sjelf bereder sina trogna, v. 3. Då själen lefwer i Gud, så är hon upphöjd öfwer sina fiender såsom i en hög borg, den de icke kunna intaga.
35. Han lärer min hand strida; och min arm spänna kopparbågen.* *Ps. 144: 1.
Herren gifwer åt dem, som bedja Honom, både wishet och kraft att förswara sig. Emot alla andeliga fiender, emot satan och alla synder och frestelser är detta förswar alltid nödwändigt. Emot menniskor måste förswaret merändels bestå i stilla bön, i kärlek och tålamod, i ödmjukt öfwerlemnande åt Herran sjelf att föra saken till en god utgång. Se Matth. 5: 39–44. 1 Pet. 2: 21–24.
36. Och du gifwer mig din salighets
_095.jpg&oldid=344823){kind=link}