| Psaltaren. | Ps. 19. | 93 |
3. En dag säger det den andra; och en natt kungör det den andra.
Hwarje dag och natt talar för oss så tydligt om Skaparen, att ingen predikan kan så beskrifwa Hans höghet, makt och ära.
4. Intet mål eller tal är, der utan deras röst icke hörer.* *Ap. G. 2: 4, 6.
För hwarje folk, ehwad språk eller tungomål de tala, är Guds tal i skapelsen uppenbart och kan begripas af dem, som wilja besinna och förstå det. Rom. 1: 20, 21.
5. Deras snöre går ut i all land, och deras tal intill werldens ändar;* han hafwer gjort solen en hydda i dem. *Rom. 10: 18.
Snöre, mätesnöre och rättesnöre, bet. här den bestämda och härliga ordningen i skapelsen och i naturlagarne, hwarigenom Gud uppenbarar sig både såsom Skaparen och Uppehållaren. Denna härliga ordning, detta lif, denna anda, denna makt, som genomgår allt, är liksom ljudet af Guds tal till menniskan i skapelsen. Derföre har Apostelen öfwersatt ordet snöre med ljud och framställt detta ljud i skapelsen såsom ett bild af Guds uppenbarelse genom ordet, som är ett ännu tydligare och härligare ljud, hwarigenom Evangelii hemligheter förkunnas till syndares frälsning och salighet. Himlarne äro liksom en hydda för solen. Guds rike bland menniskorna är liksom ett tabernakel för Christus, rättfärdighetens sol.
6. Och hon går ut såsom en brudgumme utur sin kammare och fröjdar sig såsom en hjelte till att löpa wägen.
7. Hon går upp wid himmelens ända; och löper omkring åter till samma ändan; och intet blifwer för hennes hetta förskyldt.
I solen kan menniskan se liksom en strålglans af Skaparens makt; och såsom ingenting på jorden är förborgadt för solens wärma, så är ock ännu mindre någon ting förborgadt eller undangömdt för den allestädes närwarande Guden, hwilkens härlighets sken är Christus. Solen liknas här wid en brudgumme, såsom en bild af Christus, som är sin församlings brudgumme. I skapelsen är solen Guds skönaste uppenbarelse, men i nådens rike uppenbarar sig Gud genom det oskapade ewiga ljuset, Jesus Christus, som är werldens lif och menniskornas ljus. Joh. 1: 4. cap. 6: 51. Såsom solen på himmelen är en bild af rättfärdighetens sol, så är den ock en prophetia, att Evangelii ljus skall spridas till alla folk, likasom solen sprider sitt sken och sin wärma kring hela jorden. Solens ljus kan man utestänga, men icke så kan man utestänga dess wärma. Nådens ljus kan man utestänga, men Herrans makt och Hans eldslåga är oemotståndlig. Uppb. 1: 14.
8. HERrans lag är utan wank, och wederqwicker själarna: HERrans wittnesbörd är wisst, och gör de enfaldiga wisa.* *Rom. 15: 4. 2 Tim. 3: 15, [et]c. 2 Pet. 1: 19.
Här göres öfwergången från uppenbarelsen i skapelsen till Hans uppenbarelse genom ordet. De särskilda uttrycken: lag, wittnesbörd, befallningar, bud, rätter (v. 9, 10), sanningen (Ps. 25: 5), förbund (Ps. 25: 10), betyda alla här och annorstädes Guds uppenbarade ord i dess oändligt rika innehåll.
9. HERrans befallningar äro rätta, och fröjda hjertat: HERrans bud äro klara, och upplysa ögonen.* *Ps. 119: 111, 130.
10. HERrans fruktan är ren, och blifwer ewinnerligen: HERrans rätter äro sanne, allesamman rättfärdige.
11. De äro kosteligare än guld, och myckel fint guld;* de äro sötare än honung, och honungskaka.† *Ps. 119: 72, 127. Ords. 8: 10. †Ps. 119: 103.
I Guds ord ligger för menniskan både en härlig och oförgänglig skatt och en söt wederqwickande andelig spis. Guds ord innehåller den högsta upplysningen för förståndet och den enda sanna lifskraften för hjertat. Ordets ljus är icke kallt såsom månans, utan medförer wärma och lif såsom solens ljus; ty det kommer från den ewiga solen, från Christus sjelf.
12. Och warder din tjenare igenom dem förmanad; och den dem håller, han hafwer stor lön.* *Joh. 14: 21, 23. 1 Tim. 4: 8.
13. Ho kan märka, huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.* *Ps. 32: 6.
Det är efter ordets ljus wi skola pröfwa oss dagligen, men det är ändå icke möjligt för menniskan att upptäcka alla sina särskilda dagliga fel; derföre måste de trogna i den dagliga bättringen bedja om förlåtelse för både de fel, de kunna se, och dem, de icke kunna se, om rening och befrielse genom daglig bestänkelse med Christi blod, och om nåd till beständig förnyelse och helgelse. 1 Joh. 1: 7. Col. 3: 10, 12—17.
14. Bewara ock din tjenare för de stolta, att de icke få råda öfwer mig: så blifwer jag utan wank, och oskyldig för stor missgerning.* *Ps. 141: 4.
15. Låt dig täckas min muns tal,* och mitt hjertas tankar för dig, HERre, min tröst, och min förlossare. *Ps. 104: 34.
Så behöfwa alla trogna också bedja derom, att deras bönerop och tankar icke måtte wara den egna andans, utan Guds Andas tal, som lärer dem bedja, Rom. 8: 26, så att det täckes Herran. Upp. 8: 2–5.
_097.jpg&oldid=344829){kind=link}