| Psaltaren. | Ps. 22, 23. | 97 |
24. Lofwer HERran, I som frukten Honom; Honom äre all Jacobs säd, och Honom wörde all Israels säd.
25. Ty Han hafwer icke föraktat eller försmått den fattigas eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom: och då han ropade till Honom, hörde Han det.
Sonens bönerop, v. 2, äro hörda. Han blef hörd, då Han ropade utur djupet af sin förnedring; Fadrens anlete spridde åter sitt nådeliga ljus i Hans hjerta.
26. Dig will jag prisa uti den stora församlingen;* jag will betala mitt löfte inför dem, som frukta Honom. *Ps. 35: 18. Ps. 40: 10, 11.
Försonarens löfte, som betalades, war det löfte, som Han gifwit i gudomens rådslut före werldens begynnelse, att Han wille återlösa den fallna werlden. 2 Tim. 1: 9. Eph. 1: 4. 1 Pet. 1: 20. Detta löfte betalades eller uppfylldes genom Jesu död och nu fortfarande i församlingen genom Evangelii predikan till syndares frälsning och salighet. Se Ps. 40: 8–10.
27. De elände skola äta, att de mätte warda;* och de, som efter HERran fråga, skola prisa Honom; edert hjerta skall lefwa ewinnerligen. *Ps. 69: 33.
Se Es. 55: 1, 2. Christus sjelf är lifsens bröd, och de elända, de andeligen fattige, de som hungra och törsta efter rättfärdighet, blifwa andeligen mättade med nådens håfwor, med Hans lekamen och blod, och hafwa i Honom ewinnerligt lif. Joh. 6: 35, 40. Då hjertat lefwer, så lefwer hela menniskan. Då hjertat emottager det sanna lifwet, som är Christus sjelf, så meddelar sig från denna kalla och medelpunkt det ewiga lifwet åt menniskans hela wäsende. Joh. 4: 14. Här omtalas således de härliga nådens rikedomar, som genom Jesu försoning blifwit förwärfwade.
28. Tänke derpå alla werldens ändar, och omwände sig till HERran; och alla hedningars slägter tillbedje för Honom.* *Ps. 2: 8.
Sedan nådens rike blifwit sålunda grundadt, uppmanas hela werlden att tänka derpå, att omwända sig och tillbedja. Sedan Jesu död och uppståndelse hade skett, sade Jesus till sina lärjungar: ”Mig är gifwen all makt i himmelen och på jorden. Går fördenskull ut och lärer allt folk.” Lärer dem känna Evangelii hemlighet, Christus! wägen, sanningen och lifwet!
29. Ty HERren hafwer ett rike; och han råder ibland hedningarna.
Se Ps. 2.
30. Alla fete* på jorden skola äta och tillbedja; för Honom skola knäböja alla de, som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefwa.† *Ps. 68: 23. †1 Sam. 2: 8.
”De fete äro de rike och mäktige; de som i stoftet ligga, äro de ringe och fattige; de som med möda och bekymmer lefwa, de som till döden beredde äro; alla skola de tillbedja Christum.” L.
31. Han skall så en säd,* den Honom tjenar: om HERran skall man förkunna intill barnabarn. *Es. 53: 10. Os. 2: 23.
Se Ps. 110: 3. Es. 53: 10. Christus är den nye stamfader, i hwilken menniskan, som i den första Adam är fallen, födes till nytt lif. Hela Hans församling är Honom gifwen såsom en säd, ett nytt slägte, som skall lefwa och tjena Honom ewinnerligen. Intill barnabarn, d. ä. från slägte till slägte. Så länge werlden står, skall Hans Evangelium förkunnas.
32. De skola komma och predika Hans rättfärdighet* för det folk, som födas skall, att Han det gör. *Jer. 23: 6.
Rättfärdighetens predikare skola komma slägte efter slägte till jordens folk och förkunna: att det är Han, Christus allena, som fullgjort allt och som gör rättfärdiga och saliga alla dem, som tro. Eph. 1: 6, 8.
23. Psalm.
Rätt tröst i Christo.En Psalm Davids. HERren är min herde,* mig skall intet fattas. *Es. 40: 11. Jer. 23: 4. Hes. 34: 23. Joh. 10: 11, [et]c. Ebr. 13: 20. 1 Pet. 2: 25; cap. 5: 4.
Sedan i den föregående psalmen Christi försoningsdöd och salighetens Evangelium blifwit framlagde, wisar nu Guds Ande uti denna Psalm, huru Christi församling och hwarje enskild trogen själ kan glädjas och fröjda sig i Herran sin Frälsare. Han framställes här såsom den gode Herden, som med den ömmaste kärlek föder och sköter, bewarar och wälsignar sin frälsta hjord. Samma ljufliga liknelse förekommer på många ställen i Guds ord. Se isynnerhet Joh. 10.
2. Han föder mig på en grön äng; och förer mig till friskt watten.
Den gröna ängen och det friska wattnet beteckna alla de nådens håfwor, som själen till det andeliga lifwets näring behöfwer.
3. Han wederqwicker min själ; Han förer mig in på rätta wägen för sitt namns skull.
Den rätta wägen är den smala wäg, som förer till ewinnerligt lif. Matth. 7: 14. Det är för sitt namns skull, det är af idel nåd, utan någon förtjenst å menniskans sida, Han genom sin anda och sitt ord förer syndaren in på salighetens wäg.
4. Och om jag än wandrade i en mörk dal, fruktade jag intet ondt: ty du är när mig; din käpp och staf trösta mig.
I mörka dalar äro i Österlanden alltid
_101.jpg&oldid=344841){kind=link}